Etikett: Tanken

19 december – om den svarta pricken på det vita papperet

On By Sara ModigIn Ledarskap, TankarLeave a comment

Jag ligger i soffan hos särbon, mätt och belåten efter söndagsfrukosten, och funderar på dagens program. Tankarna går mellan blogginlägg som ska skrivas, kurser som ska kommas ikapp, glöggmingel och promenad som ska avnjutas, måltider som ska lagas och skåp att rensa och sortera. 

Tanken på de där skåpen och de prylar som jag vet att jag har, men ofta glömmer bort eller inte hittar när jag behöver dem, blir plötsligt allt överskuggande och en längtan efter den där perfekta hotellrumsordningen där allt har och är på sin plats tar plats i kroppen. 

Kommer på mig själv med vad jag håller på med, tar ett mentalt steg tillbaka och tänker på den om inte nyrensade så iallafall nystädade klädkammaren. På sovrummet, där den nya fondtapeten med kastanjeblad möter mina ögon varje morgon. På mitt kök, som nu har drygt ett år på nacken och som jag fortfarande blir alldeles varmlycklig av att komma ut i. 

Ser att jag har gjort det igen: låtit bilden av den svarta pricken fylla hela synfältet, fast det finns ett helt vitt papper att ta in. 

Det är skillnaden mellan att vara i ett bristperspektiv och ett tillräckligtperspektiv. Så ofta har jag hamnat, och hamnar fortfarande med jämna mellanrum, i bristperspektivet. 

Inte tillräckligt smal, inte tillräckligt med pengar på kontot, inte tillräckligt organiserat hemma, inte tillräckligt bra förälder/dotter/syster/vän, inte tillräckligt med tid, inte tillräckligt med böcker lästa, inte tillräckligt kompetent… 

Min kloka dotter sa häromdagen att hon insett hur mycket som handlar om hur man väljer att se på saker och ting. Jag är så tacksam att hon nått en insikten tidigt i livet. För den besparar oss mycket energidränerande frustration. Så att vi istället kan lägga den energin på det som är viktigt för oss, alldeles oavsett vad det handlar om. 

För var och en av punkterna ovan kan jag välja att se det vita papperet där den svarta pricken målats dit. Jag har en kropp som andas, rör sig, berör och berörs, njuter. Jag har en ekonomi som gör det möjligt för mig att ha ett eget, vackert boende i en härlig del av Stockholm. Jag har något slags grundordning hemma, och förresten är det bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvete. Jag har goda relationer med mina barn, mina föräldrar, min syster och mina vänner. Jag jobbar heltid med ett roligt jobb och gör dessutom sjukt mycket roliga saker på fritiden. Jag läser och lyssnar konstant på böcker och poddar, så ny kunskap, nya insikter och upplevelser den vägen får jag definitivt till mig. Jag kommer aldrig att bli fullärd, men har massa kompetens inom många olika områden som jag använder efter bästa förmåga. Fullt tillräcklig.

Dagens luckpaket till dig är frågan om vilken svart prick du låter fylla ditt synfält på bekostnad av det vita papperet. Är det en reell brist, eller är det i själva verket tillräckligt om du tittar på det från ett annat håll?

12 december – om föränderlighet, frågor och liv

On By sarasgoda2In TankarLeave a comment

Allt flyter. Nej, det handlar inte om klimakteriet, utan om tillvarons ständiga förändring. Allt ifrån cellerna i våra kroppar till teknik och samhällsorganisation, ja, ända till vår planets geologiska beskaffenhet förändras konstant, mer eller mindre snabbt.

Fullmåne över skog som speglas i sjö

Samtidigt är det vissa saker som är beständiga. Kanske gäller det främst vår längtan efter att bli sedd, få höra till och bli lyssnad på.

Genom historien har upphovsmannen till sentensen Panta rei ofta sagts vara Herakleitos, en av historiens första filosofer som vi känner till namnet på. I själva verket finns det forskning som visar att hans tolkning av verkligheten var mer komplex:

Runt dem som stiger ner i samma floder flyter ständigt annat vatten till.

Konstant och föränderlig på samma gång är alltså verkligheten. Det måste ju innebära att vi har en möjlighet att ta ut en riktning för den oundvikliga förändringen. (OM allt vore ständigt föränderligt skulle det vara omöjligt, eller i alla fall helt lönlöst, att sträva i en viss riktning.)

Jag tänker på balansen mellan konstant och föränderlighet som vardagsväxande. Växande – eftersom det för mig är en central del av att leva, i synnerhet när såväl omvärld som jag själv ständigt förändras. ”Allt som har liv växer och utvecklas” skrev en gång Lewi Pethrus, grundare av Pingsrörelsen i Sverige.

Vardag – eftersom jag i min vardag –  min ”varje dag” – befinner mig i vissa givna sammanhang, som jag kan vara mer eller mindre tillfreds med. Jag har vissa givna förutsättningar, som kan vara mer eller mindre gynnsamma. Jag har också en viss given förståelse av mina sammanhang, förutsättningar och min plats i världen.

Mina sammanhang (från mina relationer och roller i familj, arbete, fritidsaktiviteter, boende och samhället i stort), mina förutsättningar (min hälsa, mina intressen, min personliga historia, min personlighet, mina värderingar etc.) och min förståelse sätter ramarna för mitt växande.

Av de tre faktorer som styr vårt vardagsväxande är det främst förståelsen som vi kan påverka på egen hand och på (någorlunda) kort sikt. Den tyska filosofen Hans Georg Gadamer ser ökad förståelse som en dans mellan att fråga – eller som Krzysztof Bak, docent i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet beskriver som att ”våga sätta sig själv inom parentes, inse sina gränser, ifrågasätta sina invanda uppfattningar, låta sig formas av det främmande” – och att svara. Bak igen: ”[att] relatera det man förstår till sin egen position, tillämpa det på sitt eget jag, forma det till sina egna problemlösningar.”

Är det några som intuitivt förstått vikten av att fråga, så är det de små barnen. Med nybörjarens sinne intakt frågar de tills öronen hos oss vuxna blöder och den existentiella avgrunden gapar som Helvetesgapet i Mattisborgen framför oss.

I takt med att vi blir vuxna, slutar vi att fråga. Det har högre prestige att ge (tvärsäkra) svar än att fråga. Och paradoxalt nog – trots att vi har mer utvecklade kognitiva förmågor än barnen – söker vi vuxna gärna också allt enklare svar och helst inte sådana som alltför hårt utmanar våra etablerade sanningar och positioner.

Men om vi slutar att fråga, slutar vi också att öka vår förståelse. Och slutar vi att öka vår förståelse, krymper vi också våra möjligheter att växa. Och om vi slutar växa – ja, vad blir vi då, om allt som har liv växer och utvecklas?

Dagens luckpaket är en utmaning till ökad förståelse genom att ställa någon extra fråga idag. Det behöver inte vara en fråga till någon annan; jag tror att en av de personer vi är mest benägna att ge de där färdiga och bekväma svaren är oss själva. Du som följer vår julkalender har ju redan övat dig i nybörjarens sinne. Nu utvecklar vi det genom att också återerövra vår inre treåring och ställa de stora frågorna igen.

(Dagens inlägg är ett lätt bearbetat återbruk av ett inlägg som första gången publicerades i augusti 2016.)

3 december – digital fasta i rusningstid

On By Sara ModigIn Ledarskap2 Comments

Första gången jag, Sara, hörde begreppet digital fasta var i ett poddavsnitt i podden On being med filmskaparen Tiffany Shlain. Eller, hon kallade det inte digital fasta, utan Tech Shabbat, eftersom hon och hennes familj valde att lägga bort elektroniken under den judiska sabbaten. 24 timmar per vecka utan uppkoppling eller skärmar. En vila för tanken, den tredje delen i den hela handens modell, men som vi också ska se, för kropp, känslor och relationer. 

Under en period efter att jag hört podden praktiserade jag digital fasta, och skrev om det bland annat i detta inlägg. Jag refererar i inlägget bland annat till en artikel i Fast Company, som i sin tur skrev om en studie som hade gjorts på 35 VD:ar, entreprenörer och andra höghastighetsfolk (i den allmänna föreställningen i alla fall). När jag nu klickar mig in på den igen, slås jag av en annan slutsats än de som fastnade första gången hos mig. Den här gången är det den första slutsatsen. om effekter på hållning och relationer som tar tag i mig: 

Better Posture, Deeper Friendships

After three days without technology, people’s posture noticeably changed. They began to adapt to primarily looking forward into people’s eyes, rather than downward into their screens. This opened up the front of their bodies, pushing back their shoulders and realigning the back of their head with the spine. “A wonderful side effect of this is that people’s general energy opens up,” Unsworth says. “They appear much more approachable when they enter a room.”

This better eye contact also appeared to encourage people to connect with one another more deeply. They were able to relax into conversations and seemed more empathetic toward one another.

(Efter tre dagar utan teknik började personernas hållning att förändras på ett märkbart sätt. De började anpassa sig till att i första hand titta framåt, in i människors ögon, istället för neråt på sina skärmar. De öppnade upp framsidan på sina kroppar, sköt back axlarna och återlinjerade baksidan av sina huvuden med ryggraden. ”En underbar sidoeffekt av detta är att personers allmänna energi öppnar sig”, säger Unsworth [ansvarig för studien, mitt tillägg]. De ger ett mycket mer öppet och välkomnande intryck när de kommer in i ett rum. 

Den bättre ögonkontakten föreföll också uppmuntra deltagarna att knyta an djupare till varandra. De kunde slappna av in i samtal och verkade mer empatiska mot varandra”.)

What Really Happens To Your Brain And Body During A Digital Detox, Fast Company 2015-07-30

Det sägs att algoritmerna på sociala medier gynnar polarisering. Men tänk om själva användandet av den teknik som gör det möjligt för oss att ta del av sociala medier i sig gör oss mindre empatiska och obenägna att ta in andras perspektiv? 

Jag har tänkt tanken några gånger under en osedvanligt pressad höst (och då brukar ändå mina höstar vara hektiska). Det vore skönt med en digital fasta igen. Träna på att leva utan lättillgängliga distraktioner. Låta tanken löpa och gå djupare, mer ostört. Öppna upp mer för kreativiteten och den fria flödande associationsleken som kräver ostörd tanketid. Bli mer närvarande i livet, det där som så lätt passerar medan jag samlar ännu några ädelstenar i Wooduko eller idkar självskadebeteende genom att scrolla i twitterflödet. 

Dagens luckpaket för görande

Är du med mig på utmaningen? Vi sätter själva våra gränser. Vill vi börja med mindre än 24 timmar – låt gå för det, vi är väl vuxna. Vill vi stänga av längre – låt gå för det med. Vill du ha telefon- eller messengerfunktionen tillgänglig för att koordinera med familj och vänner – kör på! 

Huvudsaken med den digitala fastan är att vi tar ett kliv bort från det oreflekterade slöanvändandet av teknik och skärm. Att vi utmanar oss att våga ha lite tråkigt, utan att för den skull plocka upp vår digitala napp. Att vi kan låta oss vila i ett möte med en medmänniska, utan att låta skärmen komma emellan. Att vi får syn på graden av dopaminberoende som just jag/du har upparbetat. Och att vi blir mer varse om vi vill göra andra, medvetna val av vad vi väljer att ge vår uppmärksamhet.