Belönad med vårtecken

Drog upp persiennen imorse och mitt södra öga (eller sydligt vända ögon iallafall) skådade regn. Skulle gårdagens premiärpendling bli ett tomtebloss?

Kroppen skrek åt mig att välja cykeln. ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” mässade mitt överjag i mitt inre öra. Latmasken svarade att jag inte ville bli nedkyld eller nedstänkt.

Men trots allt plockade jag på mig en grön regnponcho med texten ”Berg-och-dalbanan går fortare när det regnar” på ryggen innan jag gick ut. Ponchon var ett minne från ett regnigt besök på Grönan.

Jag lydde kroppen och överjaget. I jakt på välbefinnande för kropp och själ.

Den bästa belöningen för den övervunna latmasken kom på hemvägen, när jag kört över till Årstasidan och skogen efter Årstabron, där koltrasten saluterade mig med sin jublande, kvillrande sång. Ett av mina absoluta favoritvårtecken.

Återblick #6

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets sjätte vecka…

… har några av de saker jag är tacksam för varit

  • starka och omtumlande timmar i coachkursens fjärde omgång.
  • fågelsången som börjat förgylla morgnarna. Gråsparven och bofinken hälsar Busan och mig när jag släpper ut henne i gryningen.
  • 14-åringens eufori över att få gå med sina kompisar på sitt livs första rockkonsert.
  • vännen E:s magiska matlagningskonst och kärleksfulla omsorg även när jag inte är på topp.
  • körövningen som erbjöd rikliga chanser till sittdans. Utöver glädjen att sjunga!
  • att få sträcka ut och varsamt utmana kroppen i yoga.

… har jag lärt mig

  • att det finns ett helande rum i coaching, inte bara för klienten utan även coachen.

… har jag tittat på

  • det vansinnigt spännande programmet (från BBC, what else) om Beethovens ödessymfoni (länken går till SVT play, giltig t o m 11 mars 2019) och den hyllning till de revolutionära idealen från 1789 som döljs i den enligt en av mina stora hjältar, dirigenten John Eliot Gardiner.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Enskede kyrka i vinterskrud mötte mig vid körövningen.

Söndag i tacksamhet och förundran 11

Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets elfte vecka ser jag bland annat tillbaka på…

Mys med Busan the cat. Hon är som ett vandrande och spinnande valium, med morrhår och lurvig svans.

Målgång i ICA-klassikerns Vasalopp! Med hjälp av mitt eget pannben, en väldesignad utmaning och världens bästa PP (personliga peppare) i form av min älskling har jag kommit igång och rört på mig regelbundet. Spotifys låtlista gav mig dessutom det perfekta soundtracket i form av Solala och Helen Sjöholm i Vår bästa tid är nu.

Älsklingens magiska beröring. Han kan han.

Spontanmöte med kära vännen Helena.

Vårvintersolsvärmen som börjar vakna till liv.

De allt ljusare kvällarna.

Jordärtskockssoppa. Jag har kommit på varför jordärtskocka heter Jerusalem artichoke på engelska – det är ju Jerusalem som analogi för himlen och paradiset som åsyftas. Smaken är bara heeeeeelt paradisisk!

Senaste avsnittet av On Being med poeten Naomi Shihab Nye. Så många tankar som gick rätt in i bull’s eye i min intention för denna måncykel om ett sakraliserat, överlåtet liv.

Fikat med med vännen Alexander, som det var alltför länge sedan jag träffade.

Insikt om att jag håller ut i vanor som jag mår bra av.

500 inlägg på bloggen. Ja, detta är nummer 500. 20 april 2010 la jag ut första inlägget. Vissa ränder går aldrig ur – jag är fortfarande mästare på att snooza mobilalarmet.

Barnens ankomst för en veckas boende med mig.

Vad är du tacksam över och vad förundras du över, när du ser tillbaks på den gångna veckan?