Mitt flitiga promenerande har fått sig en knäck av en dunderförkylning som dränerar kroppen på all energi. Olustigt nog kommer då också sötsuget smygande som brevet på posten. Två korta promenader har det dock blivit idag – en till och från vårdcentralen med två sjuka barn i släptåg, och en från skolan där det enda friska barnet tillbringat dagen.

Riktigt mysigt att gå hem på tu man hand med henne. Hon ville absolut gå via Medborgarplatsen och ICA – som visade sig vara Coop. ”Det är ju alltid något man behöver”, som hon förklarade. På något underligt sätt (feberyrsel?) hamnade vi i Söderhallarna istället för i snabbköpet. Så roligt att få gå där med äldsta dottern och visa på olika köttdelar (”Blä, det ser ju superäckligt ut”), handla ostar (parmesan till henne, Appenzeller till lillasyster,  Gouda som en morgonmackeost – länge sedan jag njöt den syrliga, runda smaken – och lite Caprinelle till mig och A), bröd och färsk sparris till kvällens kyckling.

Kycklingen, ja, den blev jag inspirerad till av matlagningskursen i helgen. Utan att tveka benar jag nu ur en hel kyckling. Och det är för mig det bästa att göra med en sådan, eftersom jag aldrig fått till en god hel  kyckling -medan brösten är torra och sega har låren ännu inte blivit genomstekta. Möjligen lyckades jag någon gång när jag lagade den i lergryta, men det var inget 100-procentigt knep.

Tillbehören: den färska sparrisen som jag inte kan få nog av och en hollandaise. Har nu fått upp vanan på Hollandaiser så att jag kan laga den på fri hand och i princip alltid rädda den om den skär sig. Alla har vi våra mer eller mindre märkliga prestige- och tävlingstriggers, eller hur?