Ja, jag vet. Det är bra att röra på sig – man får mer energi, har mer kontroll på vad man stoppar i munnen, blir gladare. Inga argument mot. Men just när vardagsstressen är som störst och man behöver det som mest – ja, då är fysisk rörelse lättast att prioritera bort, i alla fall för mig. Jag sparar bara dryga femton minuter på att ta tunnelbanan till dagis jämfört med de dryga 35 som det tar mig att gå. Ändå har jag nu igen i två veckors tid sprungit ner  i underjorden i sista minuten för att hinna hem i vad jag tycker anständig tid till barnvakten eller dagis. Imorse lyckades jag iaf klämma in en promenad till jobbet – och får än en gång den läkande effekten av rörelse bekräftad. Att jag får njuta av högsommarvärme i underbara Stockholm på vägen gör inte saken sämre.

Huruvida jag njöt av att lyssna på ekots lördagsintervju med Anders Borg från april under promenaden – ja, det är väl en annan historia…

Varje dag är dock en ny dag med nya möjligheter. Men – hur klarar ni eventuella läsare den här balansen?