Énergie renouvée

Jag anar fortfarande champagnens fruktiga sötsyra på tungan. Dofterna av citydiesel, rostade kastanjer och dyr parfym som promenerar förbi i lackloafers fyller näsan. Röda prickar av eftermiddagssolen som jag stänger ute med slutna ögon dansar – kanske på Avignonbron, var den nu ligger. Med sin lätt chauvinistiska pompa, sitt självförtroende gränsande till arrogans och samtidigt sin lätt paradoxala behagfulla elegans i detaljerna intar Paris än en gång mitt hjärta.

På måndag börjar tre dagars möte på OECD. Inspirerad och uppmanad av min bättre hälft har jag bestämt mig för att ta en dag extra, där de enda mötena jag har är med chocolats au fondant, caffés och champagne. Det är en dag av återhämtning och laddning av batterierna, från morgonens yoga till det varma badet efter eftermiddagens bussrundtur på andra våningen av bussen-utan-tak.

Jag började med en promenad från hotellet i 16e arrondissementet (nära OECD) via Trocadéro, med  ungdomsgrupper på obligatoriska musei- eller akvariesöndagsbesök, joggande parisare och souvenirförsäljare med affären i ett  snabbt hopvikbart tygstycke och ständig polisutkik i blicken, förbi Eiffeltornet till Musée d’Orsay. Där försjönk jag i de utforskande blickarna från dåtid och fantasi. En specialutställning med verk av Jean-Léon Gérôme tog tag i mig – han skapade motiv med närmast fotografisk skärpa och var tydligen också före sin tid med en mängd intressanta grepp som inspirerat filmskapare i senare tider. I målningen Korsfästelsen använder han t.ex. en ”off-the-camera-effekt” (som det tydligen heter) som vi i vår tid kan känna igen, men som inte direkt var tidstypisk.

Lunch på klassiska Brasserie Lipp och en sightseeingeftermiddag på L’openTour-bussarna med lite stopp här och där för shopping eller cafébesök utgjorde resten av dagen. Datorn glömde jag hemma på rummet, Iphonen vill jag inte använda eftersom datapriserna är så höga utanför Sverige och bokstöverna i boken jag hade med ville liksom inte hänga samman och leda framåt. Så – fokus på här och nu, på andning, på smaker, dofter, synintryck och ljud. Kort sagt – en riktig energikick.

”För att kunna upprätthålla en kraftfull puls i livet, måste vi lära oss att cykliskt förbruka och förnya energi.” (Jim Loehr och Tony Schwartz i ”Att leva till 100%”)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s