Byråkratturistens klagan

De från början tre dagarna i Paris blir fyra, vilket inte är odelat positivt. Söndagens lättjefulla liv har bytts mot stolsnötande från 9 till 18 med powerpointpresentationstittande i ett konferensrum utan fönster och med dimmad belysning – då går det åt rätt mycket energi bara åt att hålla koncentrationen på det som sägs, och dessutom åt att försöka göra något eget vettigt inlägg under dagen. Som tur är är det dock, som vanligt på OECD/CSTP, intressanta och matnyttiga projekt som presenteras och diskuteras.

Igår pratade jag med en inte alltför glad sexåring på telefon – separationsångest är bara förnamnet på vad hon gav uttryck för i örat på mig. Hon har alltid varit den kavata när jag varit ute och rest, så hennes känslostorm grep tag i mig lite extra och lämnade en lite gnagande känsla i magen idag. Nåja, imorgon får jag komma hem och pussa på henne och hennes syskon i deras sängar. Men – den sentimentala mamman bläddrar i alla fall fram och delar med sig av ett blogginlägg från i våras om sina förnybara energikällor, som ett litet komplement till korten i plånboken…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s