När novembermörkret lägger sig som en blöt filt över tillvaron, när kalendern ser ut som om den fått fläcktyfus eller när att-göra-listan blivit längre än de mest ekonomiska och tjockaste toalettpappersrullarna, de som knappt går att få plats på hållaren för, då är det dags för drastiska botemedel för att hålla energinivåerna uppe.

Jag dansar ingen regndans och tar inte till några artificiella stimulantia. Det räcker så gott med min iPhone, ett par hörlurar och musik. Här är några av mina bästa vitaminpiller från den senaste månaden:

Doobie Brothers: Long train runnin’ – för den ultimata Kalifornienkänslan av nercabbat, sol och gränslös horisont (inte för att jag upplevt det IRL – men man måste hålla drömmen vid liv!)
Quincy Jones: Ai no corrida – så smooth, så alla rätt, så bra!
Oskar Linnros: Från och med du – driver på tempot bra på höstpromenaden
Jackson 5: Can you feel it – perfekt att börja promenaden med, man laddas liksom upp till ett duracellbatteri och känner sig oövervinnerlig
James Taylor: Some days you gotta dance – say no more! En vacker dag kommer jag att köra hörlursdisco i väntan på tunnelbanan…

Och för avkopplingen – det bästa lugnande medel som någonsin tagits fram: J.S. Bachs Preludiet ur Cellosvit   no 1 i G-dur, här med Yo-Yo Ma.