Det är inte utan att jag känner mig som en cat woman för tillfället. Minus den svarta latexdräkten, då. Tänker mer på saker som nio liv och att landa med tassarna neråt.

Jag har landat jobbprojektet, sagt upp mig och börjat ett nytt liv som företagare. För mig innebär det här tillfället verkligen om att fånga en dröm. Men det handlar också om att pragmatiskt och realistiskt utveckla ett arbetsliv som är långsiktigt hållbart – typ dryga 30 år till. Den bästa pensionsförsäkringen måste ju vara att ha ett jobb som jag orkar och har lust att fortsätta länge med.

Ligger fortfarande lågt med träningen, även om både fot och höft är på god bättringsväg. Känner dock behovet växa för varje dag, och anmälan till vårens första rookiecamp är inskickad!