Jag fascineras av hur olika vi människor uppfattar och värderar saker och ting. Det blir extra tydligt ett supervalår som detta, med företrädare för olika partier som alla tycker sig ha Sanningen om hur samhället ska formas för att möta framtiden.

Det har blivit tydligt i mitt FB-flöde under de senaste dagarna, då Slussendebatten tagit ny fart igen. Med snudd på religiös hängivelse och energi argumenterar båda sidor för sin sak. Eller båda sidor förresten, det finns flera olika linjer som drivs av större eller mindre grupper, organisationer, förvaltningar och individer.

Det blir tydligt när jag går förbi stånden med tidskrifter, där skvallerpressens braskande känslospäckade rubriker om hjärta, smärta, valkar och bebisar hos kändisarna står sida vid sida med kultur- och samhällsorienterade magasin med analyser djupa som Marianergraven.

Och ändå är vi så beroende av varandra. Även om vi har något slags neutral intermediär för många av våra mellanmänskliga förehavanden i form av offentliga förvaltningar, så vilar ju legitimiteten i dessa i sig på att vi ser och hanterar det beroendet.

”All (hu)men are created equal” står det i den amerikanska självständighetsförklaringen (bortsett från mitt ordkreativa tillägg för att betona det allmänmänskliga). Lika, men ändå så olika. Det kan vara ett hot eller en möjlighet. Det senare kräver mer av mig som individ och av oss som samhälle att hantera tror jag. Jag vill bidra till att hitta vägar att utforska möjligheterna, och att ta tillvara dem för att forma en bättre morgondag. Men jädrar, vad det känns utmanande just nu.

Foto: People by ThisParticularGreg @ Flickr CC BY-SA 4.0