Tankarna från gårdagens inlägg kring de fyra nivåerna/sätten att tänka ekar fortfarande i mig , i synnerhet perspektivet att ”Världen händer som mig”. Under kvällen har jag varit en del av ett mikrouniversum där alla delar smälter samman och bildar en fantastisk helhet. Där blev ett plus ett så mycket större än två.

Stockholm City Voices gav konsert, och det var premiär på scenen för mig som ny medlem. Upplevelsen att tillsammans med 40 andra röster och kroppar beröra de människor som lyssnar var en stark upplevelse av när Världen händer som mig – som mig i en helhet som är så mycket större än vad jag är, men där jag ändå är en omistlig del för det skapande som sker i stunden.

Och väl hemma igen, funderandes på dagens inlägg, kommer jag att tänka på en film som susade förbi på FB för några veckor sedan. Den bygger på appen Cosmic eye (som vad jag förstår bara finns för Apples devices), och illustrerar  på ett svindlande sätt samma princip: Världen händer som mig.