Så himla konstigt att inte skriva ”dag xx i #blogg100” i rubriken. Men så är det, utmaningen är avklarad och nu ska jag utforska andra drivkrafter för mitt dagliga bloggande.

Tänker mig att mina fredagsinlägg ska ha temat Fredagsfys, med fokus på träning, rörelse och hälsa. Det kan visserligen bli sådana inlägg andra dagar också. Men att viga fredagsskrivandet åt funderingar kring hur jag håller i och håller ut i de aspekter av en hälsosam livsstil som handlar om de fysiska aspekterna av hälsa – kalorier in, kalorier ut, styrka, smidighet, koordination och kondition, typ – skulle kanske kunna vara ett sätt att hålla mig på ”den rätta vägen”…

Och jag tar avstamp i ett blogginlägg från Runners World om vådan med quick fixes. Johan Renström skriver på bloggen Hjärnfysik om de utmaningar som snabba viktnedgångar (ja, jag erkänner, jag drömmer fortfarande om det) för med sig i form av

a) minskad basal förbränning (ju mindre vi väger, desto lägre blir vår förbränning i vila, vilket gör att viktnedgången vid samma mängd kalorier minskar i takt med att vi går ner i vikt),

b) den ”set-point” som vår kropp baserat på gener och livshistoria bestämt sig för som vår ”trivselvikt” eller ”må bra-vikt”. När vi underskrider den, slår förbränningen ner på takten – som en termostat – för att vi inte ska riskera att hamna i svältläge,

c) de hungerreglerande hormonerna. Vid snabb viktminskning verkar nivåerna av de hormoner som signalerar mättnad (som leptin t.ex.) minska, medan hormoner som signalerar hunger ökar. Då krävs det mycket viljestyrka och disciplin för att hålla i…

OK, kroppen är emot mig. Dags att en gång för alla slå tanken om en drömsnabb, bestående viktminskning ur skallen. Vad sätter jag då fokus på istället? Jo, i slutet av inlägget skriver Renström något intressant:

I en studie från 2012 såg man att en grupp som fokuserade på kost tappade mer vikt än en grupp som fokuserade på träning, men de drabbades också av en tjugofemprocentig minskning av RMR (förbränning i vila, Saras förklaring). De som tränade tappade inte särskilt mycket i vikt men hade bara 1 procent nedgång i RMR. På sikt kan det alltså vara så att träning är viktigare än hur mycket man äter, inte minst för att träning har en rad andra fördelar som minskad stress, bättre sömn, mer muskler och bättre vanor.

Många drömmer om en enkel fix – beach 2016. Men att gå ner i vikt och hålla den är mer en livsstilsförändring i form av små och hållbara förändringar i kost- och träningsvanor som gradvis vrider ner hjärnans set point. Risken med kvickfixar är att de slår tillbaka hårdare för varje gång.

Så: ut och gå, kortare löppass och de dagliga sjuorna. Ännu fler argument för det alltså. Bara att verkställa…