Mitt i separationens stormande surrealism
Finns ett andrum där stillhet råder
Där jag vilar
Där jag betraktar skiftningarna
Rörelserna på skalan mellan hopp och förtvivlan
Där jag vilar i varandet
Utan att dränkas av sorg och oro
Utan att svepas iväg av oanade möjligheter
Varsamt vaggad av vänners välvilja
Trygg i tillit till att jag trots smärtan är hel människa
Trygg i tillit till att bördan inte knäcker mig
Trygg i tillit till obruten livslust
Till bevarade drömmar och obändig nyfikenhet
Mitt i stormens öga
Med vidöppet hjärta
Är jag.