Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets tjugonde vecka tänker jag bland annat på…

… att det redan är maj. Och ännu mera redan, högsommar.

… massa bra energi på jobbet med fantastiska kollegor och härliga kunder.

… att få höra att ”du har en så skön röst att lyssna på” från en deltagare på konferens som jag modererade.

… Bråvikens glittrande vatten.

… vänskap och själssöstraskap.

… Helenas gröna smoothie. Yummi!

… Helenas katt Pops sätt att tillits- och njutningsfullt sträcka ut sig på rygg och ordlös befalla: ”klia mig, gosa med mig”.

… cykeltur i ljumma vindar.

… ljuvlig körsång under medeltida valv.

… möte med det heliga.

… gratis böcker från Helenas ”varsågod att ta”-hylla!

… stunden i ensamhet på Lilla torg med bubbel, hettande Yam Nua och en bok.

… kärleksbetygelser i chattform. Så nära, så tillhöriga, även om långt borta från varandra.

… upplevelsen att jag nog lyssnar lite mer på kroppen nu när dunderförkylningen än en gång slår till. Aningar av mer varsamhet med mig själv kan skönjas.

… samtal om att våga leva i det oväntade. I väntan på överraskningar av livet. När tiden får göra saker med oss, istället för att vi försöker göra saker med tiden.

Har du blivit överraskad den gångna veckan?