Att oroa sig är att bära morgondagens börda med dagens styrka – det är att bära två dagar på samma gång. Det är att gå in i morgondagen i förväg. Oron tömmer inte morgondagen på dess sorger, den tömmer idag på dess styrka.
Worrying is carrying tomorrow’s load with today’s strength- carrying two days at once. It is moving into tomorrow ahead of time. Worrying doesn’t empty tomorrow of its sorrow, it empties today of its strength.
Corrie Ten Boom (Min översättning)
Tyvärr är nog denna form av oro, som påverkar mig alltför ofta. Ålder och hälsoskäl med mera bidrar, dessvärre. Visst är det kloka ord – men vad hjälper det?
Tja. Vad hjälper det. Kanske som en påminnelse om att inte alla morgondagens bördor måste – eller blir lättare av att – bäras redan idag, även om vissa naturligtvis är svårare än andra att släppa. Mer än vad vi vill tro sitter dock i skallen på oss själva i vad vi väljer att oroa oss för.
Det värsta – vilket händer mig ganska ofta – är att jag vaknar mitt i en dröm, som handlar just om det jag låg och oroade mig för innan jag somnade.
Uj, det låter plågsamt.
Klokt. Att kunna känna sig trygg i sig själv och sin dag är väl värt att sträva efter.
Ja. Trygg i nuet liksom.
Ja. Det där är så inihoppsan sant (i mig). Och jag kan med handen på hjärtat ärligt säga att jag är riktigt bra på att i n t e oroa mig. Jag bryr mig. Men oroar mig sällan. Utom när jag gör det. Och då får det vara ok det med. För jag vet att jag inte fastnar i den känslan, den gagnar mig inte tillräckligt helt enkelt. (Så väl har jag ”tränat” mig själv. 🙂 )
Du är min förebild i detta, kära själssöstra! ❤️