Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets tjugofjärde vecka…

… var jag tacksam över

• att få vara förälder. Till alla mina tre barn, några av mina viktigaste läromästare och sparringpartners i livskonst. Men också på torsdagen alldeles speciellt att få vara förälder till Cecilia, som då gick ut nian.
• att möta några av kompisarna från coachkursen igen på en aw.
• att få tillbringa helgen i körklanger och gemenskap med ett gäng sköna människor. I hjärtat av sommaridylliska Dalarna.
• att kunna plocka upp tråden i ett intressant och angeläget uppdrag.
• att avrunda ett annat intressant, angeläget och mycket engagerande uppdrag. Vilka grymma kollegor jag har!
• att migränen släppte så att jag kunde ta mig iväg på körresan.

… sjöng jag. Massor. Och blev än en gång påmind om musikens kraft att beröra och göra livet mer levande. Färgerna skarpare. Tiden rymligare. Nuet mer evigt. Och vad mera – jag kulade några toner också, med moraliskt stöd från medkorist My.

… bad jag om förlåt när jag i iver och obetänksamhet klivit över en gräns. Noterade att jag kunde göra detta ärligt känt och samtidigt utan den skuld och skam som tidigare så ofta gjort att det lilla, men samtidigt så stora, ordet ”förlåt” har väckt motstånd i hela min kropp.

… fotade jag. Hurra, så kul! Och sååååå svårt. Tycker inte jag får till något intressant alls. Att allt blir platt. Tänker att ”This too shall pass” och fotar på. Tränar ögat, gång på gång. Vet att jag lär mig, utvecklas av detta. Och att jag njuter, lite masochistiskt så där, av att göra just det.

Vad tar du med dig från veckan som passerat?