Apropå ambitioner…

De dagliga 12 000 stegen är inte den enda ambitionen jag har för hösten. Inspiration, kreativitet och sug efter lärande är starkt nu hos mig. Jag är väl medveten – på något sätt känns det som att jag till och med kan säga djupare medveten  om att det är en tunn egg mellan goda ambitioner och överinspirationens utmattade efterdyningar. Men här är i alla fall några fler av mina höstambitioner, som gissningsvis också kommer att återspeglas delvis här på bloggen framöver:

  • Fortsätta att leverera högsta kvalitet och vidareutveckla ModigMinoz i några av de spännande riktningar som vi ser angelägna: Innovationsledning, Kollaborativ ekonomi, Social Innovation, Samskapande och lärande möten och utvecklingsprocesser, Design för samhällsutmaningar, Forsknings- och innovationspolitik bland annat. Inte minst genom att se och utveckla korsningarna mellan olika områden och fält.  Två kurser i facilitering och mötesteknik (där jag är elev) står på agendan, ett par konferenser och många roliga uppdrag väntar.
  • Njuta av och bidra till gemenskapen och skapandet i Stockholm City Voices, bland annat genom att träna sångteknik och lära mig repertoar och koreografi.
  • Blogga här så gott som dagligen. Träna på att skriva kortare inlägg med kortare produktionstid.
  • Skriva. Till, än så länge, under cover-projekt…
  • Läsa. Som Camilla på Triloger skriver:”Det mesta handlar om att något stilla alla Hur och Varför. Men jag vet inte, de blir bara fler och fler trots massiv läsning.” Min att läsa-lista på Goodreads bara växer, eftersom jag inte lider någon brist på frågor. Därmed lider jag inte heller av brist av idéer på böcker att läsa. Dessutom har jag efter #blogg100-utmaningen också konsekvent börjat använda Bloglovin’ och ska därför också doppa tårna i bloggosfären då och då.
  • Lyssna på poddar. Återkommer med prenumerationslistan i kommande inlägg. Samma anledning som läsandet – har frågor, söker nya perspektiv och samband.
  • Så har jag visst anmält mig till några MOOCs också – dvs onlinekurser. De flesta av dem är sådana som jag gått förut utan att avsluta (den stora utmaningen för MOOCs-fenomenet generellt, visar studier). Någon ska jag knyta ihop den här terminen, andra tar jag mig en bit längre på.
  • Fota, fota, fota! Och kolla in tips på nätet om både kameran och efterbehandling på sajter som Moderskeppet och Fotosidan. Vilken skillnad på förutsättningar att lära sig och hitta tips och trix idag jämfört med när vi köpte vår första systemkamera för typ 20 år sedan…
  • Laga god, övervägande delen grön mat från grunden (och fota den, hehe) – åtminstone på helgerna efter eget huvud. I veckorna har vi matkasse, som barnen mer än gärna lagar till på villkoret att de får välja matlagningssoundtracket.
  • Hänga med barnen och maken, gärna allihop på en gång, men också på tu man hand. Kanske genom att utforska Stockholms kulturliv och muséer, kanske genom att spela spel, filmkvällar, högläsning (jo, åttaåringen uppskattar det fortfarande. Döttrarna får något milt överseende i blicken när det kommer på tal.)
  • Leka sträng pianofröken till de av barnen som vill.
  • Möta släkt och vänner i fysiska livet eller per telefon/FB.
  • Headspacea och magträna dagligen.
  • Duscha orkidéerna minst en gång i månaden (jo, jag vet att de ska doppas en gång i veckan/var tionde dag enligt regelboken, men det är så meckigt. De verkar glada av att bäras in i duschen en dag varannan vecka eller i månaden och få en ljummen dusch, stå en stund i vattnet och sedan hällas av).
  • Ta digital helg.
  • Sitta i sköna läsfåtöljen och klia Busan under hakan och på huvudet, lyssna på åttaåringens bubblande skratt, 12- och 13-åringarnas gitarr-, ukulele- och pianoframsteg samt makens sångövningar. Och känna stor tacksamhet över livet.

Håhåjaja. Marissa Meyer, släng dig i väggen!

sport-659549_1920
Foto från https://pixabay.com/en/sport-athletics-high-jump-659549/ CC0 Public Domain

Söderut på sångens vingar

Tänk att jag gjorde det. Tänk att jag anmälde mig till en kurs i kulning. På Österlen av alla ställen.

Stenshuvud östra huvud

Två dagar bara för min egen skull. Två dagar i vad som verkar vara ögonbedövande vacker natur, i musiken och den folkliga traditionen, i utforskandet av min röst i min kropp och i gott sällskap av Helena och två gitarrer för kvällarna.

Nyfiken på vad dagarna kommer att föra med sig. Hur mycket hinner man lära sig av en helt ny sångteknik på två dagar?

Kärt barn har många namn… Kulning är dalarnas ord för företeelsen, men det finns en mängd olika dialektala varianter så som kölning, kökning, hujning, kujning, käukning, kaukning, lullning, lallning osv. Dessa namn syftar dock till samma sak – den gamla musiktraditionen från vallgångens fäbodar.

Kulningen är kanske den mest särpräglade och äldsta kvinnliga musiken i Europa. Den kan beskrivas som en falsettartad ropsång i tidvis extremt höga register, med en kraftigt tonande, rak, vibrationsfri ton. Den är parlandoartad, melodiös och vid vissa tillfällen rikt ornamenterad. När man kular pressas luften fram stötvis genom en hårt spänd strupmuskulatur. Struphuvudet höjs och ansatsrörets lägre del blir trängre. Detta ger höga och starkt ljudande toner.

Kulning och fäbodkultur, Institutet för Forntida Teknik

Har fascinerats av kulning under många år, ända sedan jag hörde Lena Willemark första gången. Nu har jag även hittat andra inspiratörer, som Helle Thun och Susanne Rosenberg. Dessutom Jonna Jinton som skapar magi i både bild och ton…

Jag har överhuvudtaget ”a sweet spot” för folkmusikinfluenser. Rytmer och tonalitet som ger musik som suggererar, smeker, lockar till dans, ger liv och stillhet om vartannat. Lyssna på exempelvis Väsen, Frifot (med Lena Willemark för övrigt), Ale Möller Band (med influenser från folkmusik från flera delar av världen), Frode Fjellheims krock mellan samisk och tysk i Eatnemen Vuelie eller Olov Johansson och Catriona McKay i mötet mellan svensk och irländsk folkmusik. Och just ja, min nya kärlek Kraja (lite sen på bollen kanske, men bättre sent än aldrig)!

Tjoho, det här blir kul!

Nya bloggbekantskaper – dag 98 i #blogg100

blogg100-logotypeMinst lika givande som det har varit att ta så mycket tid varje dag för att reflektera och skriva om det goda livet i #blogg100, har det varit att stöta på nya bloggbekantskaper. Alla kära gamla bloggvänner – tro mig, jag glömmer er inte, men just nu vill jag lämna plats på scenen för några nykomlingar i mitt liv.

Så här mot slutet av utmaningen kommer jag att ge mig ut på hal is och ge en shout-out/lite länkkärlek som jag lärt mig att det heter till er. De flesta av er har jag hittat i FBgruppen för #blogg100-inläggen; några har jag snavat över via de bloggar som jag upptäckt genom utmaningen.

Jag skriver ”hal is” – därför att jag kommer med största sannolikhet att glömma någon. Jag ber om förlåt på förhand och kommer att vinnlägga mig om att ge dig/er som jag glömmer upprättelse i framtida inlägg.

Nej, jag läser inte er alla varje dag. Men jag har er antingen i mitt wordpressflöde, bland mina webbläsarbokmärken eller i rss-läsaren (det är ju en bra fråga, förresten – hur organiserar jag bäst alla bloggar jag följer?) och ”doppar tårna” med jämna mellanrum i det ni skriver. Tack för att ni finns och öppnar mina perspektiv för det ni ser och finner, tar in, tänker kring och skriver om!

En stund på jorden – Mona skriver eftertänksamt och rofyllt om olika aspekter av livet och den inre resan.

Sammanflätat – Åsa skriver utbildande och tänkvärt om dels mindfullness och neurovetenskap, dels digitalisering och sociala medier.

Halloj världen – Ingers blogg om foto, bloggande och resor inspirerar!

Triloger – Camilla är lika obändigt nyfiken och vetgirig som jag, och hon skriver med avstamp i filosofi, teknik, matematik, litteratur med mera – en kombo som jag är ytterst svag för. En extra hjärna liksom (och vilken hjärna sen!).

Upp flyga orden – Gunnars blogg om språket (även bildspråket) och orden underhåller och bildar mig.

Reaktionista – Wildas inspirerande blogg om kreativitet och sårbarhet som berör genom bild och ord.

lugnofin och nya engelskspråkiga ohsosensitive – Louise är en förebild som soloentreprenör och kombinatör, liksom i att leva som högkänslig och introvert. Hon delar mitt intresse för mindfullness och inspirerar mig till att tänka kring att utveckla mitt bloggande, och ger råg i ryggen att ta tillvara min nyvunna insikt om att jag ligger åt det högkänsliga hållet som en styrka. Jag är inte ”bara blödig”!

Ärligt talat – Anna-Karins meditativa och inspirerande reflektioner om livet dag för dag.

Tallugglan och Alldamnstories – Helenas respektive Therese Victorias ärliga bloggar om livet som utbränd och depressiv. För att jag varit där själv, och för att jag vill finnas vid er digitala sida.

Sylvialidennordlund.se – föredömligt koncisa snuttar om glädjen i författandet och möjligheterna för personlig utveckling.

Bookbirth – Dani skriver också om författande, och låter oss ta del av romanen som växer fram på bloggen i en härlig kombination med vackra bilder.

Ringman.se – Anders om livet vid datorn och bloggandet – konkreta, handfasta råd och insikter i den digitala vardagen.

by Karin och Arbeta platsoberoende – Karins tänkvärda reflektioner om livet i stort och smått, liksom om livet som digital företagare.

Ser fram mot fortsatt perspektivvidgande, inkännande, utmanande, roande, tankeväckande, informativ och inspirerande läsning i era sällskap!

Överinspirerad – dag 79 i #blogg100

Den tunna linjen mellan inspireradoch överinspirerad. Hur balanserar du på den?

Läste Louises inlägg idag på bloggen lugnochfin om Inspirationssjukan, och ordet träffade mig som en knytnäve i solar plexus.

Information overload.

Den där yrseln och nästan fysiska illamåendet man känner när man tagit in, eller känner sig tvungen att ta in för mycket intryck. Den där känslan av att vara överinspirerad.

Överinspirerad. Det är jag, det, sedan några dagar. Nyförälskad i min kör och i nyupptäckten av den helande, omvälvande, berörande kraften i musiken. Fullsprängd i huvudet av idéer till blogginlägg, kanske till och med böcker… Översköljd av intressanta artiklar, poddar, videos, tweets, bloggar, FB-inlägg som alla väcker nya tankar och gör att jag ser nya samband. Inspirerad av makens framgångar i sitt envetna, tålmodiga sångövande och barnens erövringar av nya förmågor och insikter. Glad och stolt över stadig, växande ström av roliga möjligheter, uppdrag och projekt i företaget.

Var och en för sig stora källor till glädje, inspiration och energi. Sammantaget en urkraft som surrat i huvudet och fått mig att flacka som biet mellan blommorna av oändliga möjligheter.

Vad gäller citatet från Louises inlägg ovan kan jag i och för sig konstatera att det är extremt sällan som jag känner mig tvungen att ta in intryck. Min medfödda nyfikenhet och vetgirighet gör att jag hungrigt, och med ett starkt inre driv, kastar mig över och letar nya insikter, kompletterande perspektiv och större sammanhang. På senare tid har jag dessutom systematiskt börjat utforska nya sidor av min kreativitet, bland annat för att ha tillgång till fler former för att få ur mig de insikter och idéer som blir resultatet av alla intryck och upplevelser, all information och kunskap jag trycker in i skallen på daglig basis. Det utforskandet förutsätter i sin tur att jag, åtminstone rudimentärt, tar in mer information…

Balans mellan insättning och uttag

Louise skriver också

Inspiration är underbart. Det kan ge näring åt ens egna kreativitet. Men för mycket inspiration kommer istället döda den.

Vi kan inte bara andas in och andas in och andas in utan att någon gång andas ut. Vi kan inte tillföra något till världen om vi hela tiden är upptagna med att konsumera. Vi måste bli bättre på att blockera, filtrera och sortera bland intrycken.

Jag har också ofta för mig själv kommit tillbaka till liknelsen mellan livsrytm och andningens rytm. Som Louise är inne på: vi andas in, och vi andas ut. Vi tar in inspiration och intryck, och vi ger av vår insikt, kreativitet och medkänsla till världen.

Medicin mot informationssjukan

Louise ger fem råd för att bättre hantera informationssjukan (läs hela hennes inlägg, hon har en bra, konkret checklista med lite verktygstips i också):

1. Rensa bland informationen du tar in.

2. Bli kvitt din FOMO (Fear of Missing Out)

3. Ha en plan med informationen du tar in. 

4.Unna dig (lagom mycket) nöjeskonsumtion. 

5. Avsätt tid för att inte ta in några intryck alls.

Jag skrev om min digitala vila i min kommentar på hennes inlägg. Att jag känner mig så uppe i varv, så överinspirerad, kan ha att göra med att jag naggat den vilan i kanterna de senaste två helgerna. Så här ska helgas vilodagar i fortsättningen!

Vila och varande

Andningscykeln i avslappnat läge har ju ytterligare en fas: vilan mellan två andetag. Överfört till mitt liv och intag av information och intryck, handlar det om att jag också behöver stunder av öppet, icke-presterande varande och hjärnvila. I meditation, i en kram, i en skogspromenad, i en löptur längs Skeppsbron längs det glittrande vattnet. I en celloton eller en körklang.

För att ta en annan liknelse: det är när pengarna står på bankkontot ”i vila”, som de växer (åtminstone med historiskt sett mer normala räntenivåer…)

I inlägget om andningsliknelsen som jag länkade till ovan (från #blogg100-utmaningen för två år för övrigt) skrev jag

…precis som min kropp behöver komma ner i den andning där stillheten, pausen mellan utandning och inandning får finnas och ta sin egen tid, behöver min hjärna och min själ återhämtningen i det andlösa nuvarandet mellan påfyllning och delande.

Har du några bra tips att dela med dig av från hur du balanserar ditt informationsflöde?

 

Springtur i bröllopsbutik – dag 69 i #blogg100

Utmaning #midnattsloppet2016 började sådär lagom. På 10 dagar hade jag sprungit en gång, och jag kan inte riktigt redogöra för mig själv varför det blev så. Tror att det var så att timmarna fylldes av jobb och härligt mycket sociala aktiviteter istället.

Med 96 dagar kvar har jag ikväll gett mig ut på asfalt och grus. Efter att först ha kört ett sjuminuters högintensiv (nåja) träning för hela kroppen körde jag sedan det första (igen) intervallpasset från Löpskolans nybörjarprogram Spring en mil. Jag lyckades lägga upp programmet i Endomondo så att automatrösten talade om för mig när det var dags att byta moment.

Förutom löpning/gång-intervallen så blev det även några helt-stopp i programmet (de ingår INTE i Löpskolevarianten…). Jag hejdades av skönheten i magnolior, i blommande hägg (åh, vad jag önskar att jag kunde fotografera doften och spara till mörka vinterkvällar), i äppelblom… Det var stundtals som att springa genom en brudklänningsbutik!

vitblomJag känner igen mig i Sylvias och Helenas insikt om att de upplever skönheten omkring oss alltmer intensivt. Lindblommornas spädgröna flor, snödrivorna av vita blommor på trädet som jag inte kan placera, brudspireans kaskader av doft och blomning, koltrastens skönsång som vinner min melodifestival vilken gång som helst… Tacksam och glad för naturens rikedom, och för att jag verkar uppskatta den mer för varje år som går.