När jag läser tänker jag på de två förändringar jag gjort av mitt liv under våren, och som gett mig mer energi och kreativitet: jag började sjunga i kör igen och jag började ta digital helg. Den här måncykeln försöker jag dessutom vara extra uppmärksam på min ovana att multitaska – min intention, som jag kommer att återkomma till flera cykler under hösten tror jag – är ”En sak i taget”.
De dagliga 12 000 stegen är inte den enda ambitionen jag har för hösten. Inspiration, kreativitet och sug efter lärande är starkt nu hos mig. Jag är väl medveten – på något sätt känns det som att jag till och med kan säga djupare medveten – om att det är en tunn egg mellan goda ambitioner och överinspirationens utmattade efterdyningar. Men här är i alla fall några fler av mina höstambitioner, som gissningsvis också kommer att återspeglas delvis här på bloggen framöver:
Fortsätta att leverera högsta kvalitet och vidareutveckla ModigMinoz i några av de spännande riktningar som vi ser angelägna: Innovationsledning, Kollaborativ ekonomi, Social Innovation, Samskapande och lärande möten och utvecklingsprocesser, Design för samhällsutmaningar, Forsknings- och innovationspolitik bland annat. Inte minst genom att se och utveckla korsningarna mellan olika områden och fält. Två kurser i facilitering och mötesteknik (där jag är elev) står på agendan, ett par konferenser och många roliga uppdrag väntar.
Njuta av och bidra till gemenskapen och skapandet i Stockholm City Voices, bland annat genom att träna sångteknik och lära mig repertoar och koreografi.
Blogga här så gott som dagligen. Träna på att skriva kortare inlägg med kortare produktionstid.
Skriva. Till, än så länge, under cover-projekt…
Läsa. Som Camilla på Triloger skriver:”Det mesta handlar om att något stilla alla Hur och Varför. Men jag vet inte, de blir bara fler och fler trots massiv läsning.” Min att läsa-lista på Goodreads bara växer, eftersom jag inte lider någon brist på frågor. Därmed lider jag inte heller av brist av idéer på böcker att läsa. Dessutom har jag efter #blogg100-utmaningen också konsekvent börjat använda Bloglovin’ och ska därför också doppa tårna i bloggosfären då och då.
Lyssna på poddar. Återkommer med prenumerationslistan i kommande inlägg. Samma anledning som läsandet – har frågor, söker nya perspektiv och samband.
Så har jag visst anmält mig till några MOOCs också – dvs onlinekurser. De flesta av dem är sådana som jag gått förut utan att avsluta (den stora utmaningen för MOOCs-fenomenet generellt, visar studier). Någon ska jag knyta ihop den här terminen, andra tar jag mig en bit längre på.
Fota, fota, fota! Och kolla in tips på nätet om både kameran och efterbehandling på sajter som Moderskeppet och Fotosidan. Vilken skillnad på förutsättningar att lära sig och hitta tips och trix idag jämfört med när vi köpte vår första systemkamera för typ 20 år sedan…
Laga god, övervägande delen grön mat från grunden (och fota den, hehe) – åtminstone på helgerna efter eget huvud. I veckorna har vi matkasse, som barnen mer än gärna lagar till på villkoret att de får välja matlagningssoundtracket.
Hänga med barnen och maken, gärna allihop på en gång, men också på tu man hand. Kanske genom att utforska Stockholms kulturliv och muséer, kanske genom att spela spel, filmkvällar, högläsning (jo, åttaåringen uppskattar det fortfarande. Döttrarna får något milt överseende i blicken när det kommer på tal.)
Leka sträng pianofröken till de av barnen som vill.
Möta släkt och vänner i fysiska livet eller per telefon/FB.
Duscha orkidéerna minst en gång i månaden (jo, jag vet att de ska doppas en gång i veckan/var tionde dag enligt regelboken, men det är så meckigt. De verkar glada av att bäras in i duschen en dag varannan vecka eller i månaden och få en ljummen dusch, stå en stund i vattnet och sedan hällas av).
Sitta i sköna läsfåtöljen och klia Busan under hakan och på huvudet, lyssna på åttaåringens bubblande skratt, 12- och 13-åringarnas gitarr-, ukulele- och pianoframsteg samt makens sångövningar. Och känna stor tacksamhet över livet.
Lördag igen, och förutom att se till att barnen lever upp till den gamla innebörden av dagens namn (”lögardagen”) och duschar, ska jag på allvar dra igång min digitala helg-rutin igen. När klockorna ringer till helgsmål ikväll 18.00, stänger jag av min dator, min padda och min telefon (annat än för telefonsamtal). Jag låter dem, och mig, vila till 18.00 imorgon söndag.
Den här terminen ska jag dessutom försöka få med mig familjen – eller någon del av den – att anta ritualen (säg inget!). Vi har gemensamt konstaterat att alla är lite mer beroende av sina skärmar än vad vi skulle vilja i en drömsituation, men steget från denna insikt till att göra något åt det är lite olika långt för olika individer…
Digitaliseringen har sannerligen gjort mycket bättre i våra liv. Som med all teknik uppstår oönskade konsekvenser, som att vi fastnar i skärmarna istället för att umgås med varandra. Kranzbergs första lag säger att ”Technology is neither good, nor bad, nor is it neutral”. För mig implicerar det att vi har såväl möjlighet att välja att bejaka, använda eller avstå en teknisk lösning, som ansvar att utöva denna möjlighet.
När jag här på morgonen lyssnade på intervjun med Kevin Kelly i podden Singularity 1 on 1 (se där en positiv konsekvens av ny teknik), kom Kelly och poddvärden Nikola Danaylov in på Amishfolkets långsamma bejakande av ny teknik. Kelly har under lång tid fascinerats av och studerat Amishfolket, och han har summerat deras förhållningssätt till ny teknik i fyra principer:
1) They are selective. They know how to say “no” and are not afraid to refuse new things. They ban more than they adopt.
2) They evaluate new things by experience instead of by theory. They let the early adopters get their jollies by pioneering new stuff under watchful eyes.
3) They have criteria by which to select choices: technologies must enhance family and community and distance themselves from the outside world.
4) The choices are not individual, but communal. The community shapes and enforces technological direction.
Donald Kraybill är en amerikansk forskare som har studerat Amishfolket under många år, och tillsammans med sina medförfattare Steven Nolt och Karen Johnson-Weiner beskriver han hur de resonerat kring bilar:
One Amish leader explains the harm that cars would cause, arguing that (1) they are luxury and status symbols designed for style, speed, comfort, and convenience; (2) they ruin tightly woven communities where members live, work, worship, and care for each other; (3) they make it too easy to travel to cities; (4) they bring moral decay as people work and live away from their families; and (5) they are dangerous because of their speed. Moral temptations, he proposes, increase in direct relation to speed. Finally, he argues that members must consider the overall harm that cars would have on the church, not just their harm to one individual.
Kraybill, D, Nolt S & Johnson-Weiner, K (2013), The Amish. Johns Hopkins Univ Press
Missta mig nu inte för att förespråka att vi ska dra i bromsarna för den tekniska utvecklingen. För det första tror jag att det finns massor av tekniska landvinningar kvar att göra som kan ge oss en bättre värld, både som globalt samhälle och som individer och allt däremellan. För det andra tror jag helt enkelt inte att det går att stoppa den tekniska utvecklingen med hjälp av något slags regleringar. Det går att fördröja, men knappast stoppa.
Jag är inte heller någon förespråkare för den starka kollektiva styrning som Amishfolkets levnadssätt innebär. Om det är min uppväxt i kombinationen brukssamhälle och frikyrka som gör att jag får allergiska utslag av stark social kontroll, må vara osagt. För mig handlar balansen om individ/kollektiv om att ett sunt kollektiv måste utgå från individens frihet, samtidigt som individen behöver utöva sin frihet under medansvar för kollektivets gemensamma bästa. Yin och yang, en god princip som sannolikt är omöjlig att nå ett statiskt optimum i, utan snarare hela tiden styr mot något av dikena.
Däremot gillar jag principerna 2 och 3 skarpt: att Amishfolket utvärderar genom att testa, göra och använda i praktiken, istället för att gå på teoretiska förklaringar, varningar och löften om vad den nya tekniken kan göra för dem. De låter också övergripande värderingar om önskade mellanmänskliga relationer styra bedömningen av huruvida de ska acceptera en ny teknik eller ej. Vilka övergripande värden utvärderar du den teknik som du väljer att anamma mot?
Det är en fråga som jag tar med mig in i min digitala helg den här veckan. Återstår bara att önska dig en skön, avkopplande helg med eller utan skärm!
Strax är det dags att stänga av datorn och lägga bort telefonen för allt annat än brådskande telefonsamtal igen. Min digitala helg bryter in, och jag ser fram mot 24 timmar (inklusive sömn förstås) av analog tillvaro.
Jag har hittat en artikel hos Fast company som beskriver effekterna av digital fasta över några dagar – och jag känner igen flera av dem, bara efter mina korta, regelbundna och inte alls strikta uppehåll sedan ett antal veckor.
För mig som har ovanan att googla varje oklarhet i varje diskussion och samtal (innan smartmobilens tid sprang jag iväg till uppslagsverken) är det ett skamset erkännande att ”Google Is A Conversation Killer”, och att det definitivt vid vissa tillfällen kan finnas poänger i att låta samtalet bölja fram och tillbaka i ovisshet och spekulation.
Men kanske framförallt känner jag igen mig i att
The lack of constant distraction appeared to free people’s minds to contemplate more important issues in their lives, and it also made them believe they had the willpower to sustain a transformation.
Tanken hinner helt enkelt gå både djupare och bredare under min digitala helg än annars. Och jag får definitivt bekräftelse på att jag kan göra en livsförändring om jag verkligen vill – bra att ladda själen med den insikten till svårare fall i livet, som mat och träning…
Önskar dig en god helg med eller utan digitala kanaler och redskap, men med gott om tid för reflektion och relation(er)!
Nu ringer det in till mitt tredje digitala helgsmål. Helgsmål – ett gammalt ord som syftar på stunden, övergången, mellan ”söcken” (arbetsdagen) och ”helg”. När kyrkklockorna ringde ut över slätter, berg och dalar var det dags att lägga ner redskapen för att istället gå in i stillheten. Ända sedan jag jobbade som kantor i Årsunda kyrka några av mina tonårssomrar har klockslaget 18.00 på lördagen levt i mig, som en tanke om att markera gränsen mellan arbete och vila. Alltsom oftast gnolar jag den gamla psalmen, som traditionsenligt inledde andakten, helgsmålsbönen.
Gunilla Leffler, kommunikatör i Uppsala Domkyrkoförsamling, skriver om vikten av vila i vår tid i krönikan Helg är helig tid:
Ordet helg kommer från ordet helig, som betyder »som inte får skadas«. Det är också besläktat med orden »lycka«, »hälsa« och »hel«. Vi behöver helg för att hålla oss hela, välmående och lyckliga.
I bondesamhället gjorde man skillnad på helg och söcken, även om kossorna behövde mjölkas varje dag. Livet inrättades efter ljusets och naturens rytm; det gick inte att rucka på arbetstidens gränser.
I dag kan vi jobba när som helst på dygnet och även fritiden fylls av aktiviteter. Eller inte, beroende på hur livet ser ut. Den som förlorat jobbet eller gått i pension kan vittna om hur svårt det är när skillnaden mellan helg och vardag försvinner. Det är som om vi behöver själva växlingen för att må bra.
Och det är där någonstans som jag närmar mig min tredje digitala helg. Som obotligt och obegränsat nyfiken och vetgirig har digitaliseringen öppnat magiska världar för mig. Men som med det mesta är de största möjligheterna också förknippade med de största utmaningarna – det blir så lätt för många timmar i cyberrymdens oändliga informationshav eller datorns skaparverkstad. Hjärnan kan gå i spinn av alla frågor och idéer, som i sin tur triggats av lager på lager av tidigare frågor/svar och idéer/inspirationsexempel.
Efter de två första digitala helgerna ser jag verkligen fram emot ett dygns analog tillvaro. Att inte ha alternativet att kolla FB eller Twitter, att inte tvångsmässigt kasta sig över google för att leta upp svaret på en uppoppande fråga. Att avhända mig alla borden som är förknippade med datorn som arbetsredskap för både jobb och fritid.
”What’s keepin’ ya från att välja bort datorn annars då”, kanske du, berättigat, frågar.
Jo, även om det digitala (som samlingsnamn för allt jag gör med dator, telefon och padda) kan överväldiga mig, är det samtidigt oerhört värdefullt. Vänskap, kunskap, skapande, skratt, upplevelser, insikter och utsikter – allt det och lite till är det bärare av. Så att avstå FB eller Twitter, Wikipedia eller Spotify är inte ett alternativ.
Genom att vara analog ett dygn en gång i veckan har jag blivit mer varse mina användarmönster i min digitala vardag. Det är min grund för att göra mer medvetna val i mitt vardagsanvändande. Det är en reboot av systemet Sara-i-den-digitala-världen.
Nu stänger jag datorn. Och jag ser att det är gott. Och det blir afton, och det blir morgon, den sjunde veckodagen.
Louise på bloggen lugnochfin har skrivit ett av de viktigaste blogginläggen jag läst på ett tag. Viktigt i bemärkelsen Hur använder jag min tid och alla nya tekniska möjligheter på ett sätt som får mig att må bra på lång sikt.
Lördag igen, och förutom att se till att barnen lever upp till den gamla innebörden av dagens namn (”lögardagen”) och duschar, ska jag på allvar dra igång min 