Kastar in handduken. Bekänner mig besegrad. Waterloo, du är mitt öde… 40% av utmaningen tog jag mig, med två små tidigare dikeskörningar som jag helt självsvåldigt bestämde mig för att inte räkna in – jag ska ju träna på att normalisera mina ”misslyckanden”.
Men igår glömde jag igen bort bloggandet – jag var bara för trött. Så med tre missar hissar jag nu vit flagg och kapitulerar i #blogg100-kampen, som det alltmer kommit att kännas som.
Tar dock med mig den intressanta och nyttiga erfarenheten av att ha skrivit något nästan varje dag, och utmanar mig själv att inte dröja alltför länge med nästa inlägg. En ”två-inlägg-i-veckan-utmaning” kanske?
Dagarna går just nu i ett rasande tempo. Och hastigheten kommer att öka i takt med nya uppdrag.
Vill därför ta tag i mina strukturambitioner igen som jag spårade in på tack vare Helena. Men som alltid är det uthållighet och disciplin som är min utmaning.
Min take på hennes 6 tips följer nedan. Lever jag efter dem? Nej. Har jag sett dem förut? Ja. Ser jag en poäng med att eftersträva dem? Ja, definitivt. Inte minst eftersom jag tror att de för mig kan hjälpa till att leva medvetet, här och nu, istället för att vara i alla borden och skulle ha och måsten som lätt börjar ockupera min hjärna och sätta igång stressproduktionen i kroppen.
Nu åker vi:
a) En morgonritual. Oavsett om du väljer att läsa tidningen eller träna, välj att göra det medvetet och regelbundet. Förbered din ritual, så att du kan börja dagen njutandes lugn och ro, slipper morgonstressen och att komma till jobbet utan nycklar och med blåa dagisplasttossor på fötterna. En hel del forskning visar, som du säkert vet, på att sömnkvaliteten och energinivåerna gynnas av att vi har regelbundna tider för när vi vaknar (och somnar).
b) Bön och/eller meditation. Det finns en hel del information som pekar på att regelbunden meditation (och andra former av kontemplation) har positiva effekter för välbefinnandet för de flesta av oss. Exakt hur de biologiska mekanismerna påverkas vet man ännu inte med bestämdhet. Att träna in avspänning med hjälp av andningsankaret är ett första steg i mitt meditationsutövande. Ofta tar jag hjälp av musik i min egen variant av meditation. Absolut favorit är första satsen i J.S. Bachs Cellosvit (den i G-dur, BWV 1007 tror jag).
c) Mötet med dem som står dig närmast, vid frukost, middag, läxläsning, tandborstning eller kvällste. Ofta fyller vi dagarna och minuter med aktiviteter och åtaganden som gör att vi och vår uppmärksamhet alltid är på väg någonstans, men jag önskar för egen del att jag prioriterade (de korta) mötena (inte i betydelsen sammanträde, men väl i betydelsen lyssna in, stämma av läget, ”connecta med”).
d) Kontakten med vänner – Diane ger standardrådet att ta kontakt med en vän varje dag, via telefon, mail eller sms. Ja, det tar mig en bit kanske. Tack och lov för Facebook, det underlättar regelbunden kontakt med vänner och bekanta.
e) ”Bestäm dig för att göra ditt bästa varje dag. Jobba effektivt, bestäm vad du behöver för att excellera i det du gör och skaffa det.” Jag sätter citationstecken här, för det känns så pretentiöst att skriva så. Och det är dessutom verkligen lättare sagt än gjort. Men jag inser ändå att det ligger något i betydelsen av att sätta upp ett mål och hålla fokus på detta istället för att bara planlöst reagera på det som andra orsakar i ens omgivning. Lagom är bäst torde gälla även här – all fanatism är av ondo, och en viss flexibilitet för oförutsedda händelser, människor som behöver dig och livet i största allmänhet är lika viktigt som att veta vart en vill. Jag brukar tänka på analogin med duktiga improvisationsmusiker: de har timmar av övning och förberedelser bakom sig och en verktygslåda full av modeller och former, som de sedan kombinerar på helt nya sätt i stunden allteftersom konstverket utvecklas.
f) En kvällsnedvarvning – forskning om god sömn tyder på att fasta rutiner på kvällarna underlättar insomnandet, och att kvaliteten på sömnen bland annat påverkas av uppkoppling, ljusa skärmar, mat och träning alltför nära take-off:en till drömmens land. Summera dagens intryck – vad har varit bra, vad vill du tacka för, vad har du lärt dig, vad vill du göra ännu bättre i morgon? Knyt ihop kontakten med dina nära; ankra din andning – och sov gott kära vän! Imorgon väntar ännu en dag, full av möjligheter att lära och skapa nytt och möjlighet att ge dig själv och dina medmänniskor en ny chans!
Wow, tänk att jag lyckats hålla i 20 dagar av utmaningen. Det är en femtedel, 20%. Kommer att tänka på Paretoprincipen, den om att 20 procent av orsakerna står för 80% av verkan (enligt Wikipedia), och undrar över vad Pareto innebär tillämpat på min blogg. Har jag fått 80% av de nya läsare som jag kommer att få via utmaningen redan, eller har jag skapat 80% av den totala klokskap som jag kommer att trycka ur mig i dessa första 20 inlägg? Hoppas verkligen inte på det senare, för då lär jag väl tappa 100% av er läsare snabbare än jag hinner säga Pareto.
Det sägs att det tar 21 dagar att etablera en vana. Läste i och för sig en artikel efter nyår om att ”vanebildningsperioden” var olika lång beroende på hur stor eller jobbig förändring man vill göra (hittar inte igen den nu för länkning 🙁 ) . Kan tyvärr inte säga att jag är i närheten av att skriva blogginlägg på rutin än, men även det är kanske lika bra?!
Har känt intensivt de senaste dagarna att livet rusar lite för fort förbi. Kanske beror det på att jag har extra låga energinivåer efter infektionerna och vintermörket. Men jag känner just nu ett stort behov av att framförallt möta mina barn mycket mer än vad jag gjort på länge, fast i ekorrhjulet av matlagning, disk, tvätt, städ (nåja), träning, kvällsjobb och nu dessutom bloggande.
”Men be dem om hjälp att laga maten tillsammans” kanske någon säger. Jo, det har jag försökt – fina scheman med vem som lagar vad tillsammans med vilken förälder när. På något sätt slutar det i alla fall med att alla tre vill vara med ute i köket (kul att veta att man är så attraktiv) – och det funkar bara inte!
Håhåjaja, även denna ambition har jag brottats med i många omgångar. Omställningen till att tänka normalläge ”halvfullt glas” gäller givetvis även här, liksom att jag behöver forma strategier i förväg för att hitta tillbaka till önskat läge efter de ofrånkomliga dipparna av jobb, vardagsstök eller andra ofrånkomliga distraktioner.
Hur gör du för att freda tiden att möta dem som du värdesätter högst i ditt liv?
Äntligen var det dags igen. Pulsbandet fastspänt, träningskläderna pådragna och min Itrimcoach Jocke skulle lotsa oss genom ett intervallpass i cirkeln.
Pulsmätningssystemet på Itrim, Activio, har en ganska genialisk visualisering av pulszonerna. Rött är mer än 90 procent, gult 80-90 procent, grönt 70-80 procent, blått 60-70 procent och vitt mindre än 70 procent av maxpuls. Nu skulle vi köra ett uppvärmningsvarv på tio minuter på blått, därefter 90 sekunder gult, 90 sekunder grönt, 90 sekunder blått, 90 sekunder gult etc. i sammanlagt 20 minuter.
Normalt sett ska man ligga på blått under uppvärmningsvarvet – något som jag i princip aldrig klarar. Jag rycks med av musiken, av de andra som kör hårt i cirkeln och av endorfinerna som börjar susa runt i kroppen. Pulsen sticker iväg till 75 procent av maxpuls ganska snabbt – grönt. Idag var Jocke på oss som en hök – och i synnerhet mig, som fortfarande inte känner mig helt kry men som tröttnat helt på att bara promenera och ta igen mig.
Det var ett lärorikt pass, där jag insåg (än en gång) att jag alldeles för lätt går ut alldeles för hårt. Är det kanske en bidragande faktor till att jag ofta blir sjuk när jag kommit igång att träna? (Även om det är bättre i de perioder jag tränar utomhus.) Skrev för några månader sedan på Facebook om en dag då jag ”övade mig i att göra ingenting”. Uppenbarligen behöver jag träna mig i att hålla tillbaka på flera områden i livet.
Är du all in eller laid back? Behöver du, liksom jag, träna på att hålla igen – och hur gör du för att hushålla med krafterna utan att tappa inspiration och lust?
En dag står den där framför mig, i ett förklarat ljus – den nya cykeln… Foto: boofeld @ Flickr CC BY 2.
På vägen hem passade jag på att smita in på Sportson innan stängning för att höra mig för om vad experterna tycker och tänker inför mitt cykelval. Ska avsätta lite tid någon dag för att provcykla några olika modeller. Har fastnat för typen Cyclocross – från början en tävlingsform som kombinerar flera olika typer av underlag med hinder, där cykeln ofta bärs. Tro inte att jag planerar att ägna mig åt den sortens tävling. Att jag fastnat för cykeltypen beror på att den verkar vara en stadigare typ än den rena racern (som jag tycker verkar läskigt vinglig), och att den dessutom möjliggör cykling i lättare skogsterräng. Eftersom vi pratat om att ge oss ut i Hellas med familjen på cykel känns det vettigt att inte lägga alla pengarna på en racerhoj inför Damvättern och min tilltänkta triathlonsatsning inför 2015. Och eftersom jag inte har några högre satta ambitioner än att ta mig runt banorna i de cykeltävlingar som jag kommer att ställa upp i under de närmsta åren är de extra minuter som en renodlad racer skulle kunna ge mig inte så viktiga.
Ska tillbaka och provvingla mig fram till min nya träningskamrat senare i veckan…
Och ja, jippie, jag har anmält mig till DamVasan 2015! Platsar snart i Transformers – från plugghäst och musiknörd till total sportfåne 🙂 .
