Kategori: Ambitioner
201 inlägg and counting – dag 43 i #blogg100
Igår var det magiska gränsers dag här på bloggen. 200 inlägg, 4 000 besökare och 8 000 minus 1 visningar totalt sedan starten för ganska precis sex år sedan. Jag insåg att jag denna omgång av #blogg100 utan problem har slagit antalet inlägg som jag fick till 2014 när jag var med i utmaningen förra gången. Då var det trögt från 35 tror jag, och vid 40 lade jag av. Den här gången har jag hittills inte känt minsta behov av att ens överväga att lägga ner mitt dagliga bloggande.
En, som jag tror, avgörande orsak till årets nyvunna uthållighet är att jag förhåller mig på ett nytt sätt till de avvikelser från plan som alltid uppstår. Jag höll på att skriva ”misslyckanden”, men det är just det jag slutat se dem som.
Ibland går det bara inte som planerat. Det betyder inte att utmaningen är förstörd, utan jag kan plocka upp den igen nästa dag, eller dagen efter det.
Jag har helt enkelt blivit bättre på att acceptera avvikelserna utan att etikettera dem som bra eller dåliga, succéer eller misslyckanden, värdefulla eller värdelösa. De bara är just då. En av hörnstenarna i medveten närvaro: observera utan att döma.
Ser samma mönster i mitt Headspaceande. Räknaren, som håller reda på antalet dagar i följd som jag gjort en guidad mediation på, har trillat tillbaka till noll ganska ofta på sistone. Men det gör mig inte längre något; jag kommer igen och tillbaka.
Jag känner en stor befrielse av att ha dumpat pliktpiskan i dessa fall. Jag vill ju blogga, och jag vill meditera. Jag vill ju också göra det regelbundet och ofta, helst dagligen. Men jag måste inte.
Har du någon pliktpiska som du slängt bort? Eller någon som du kanske skulle vilja eller överväger att göra dig av med?
Att säga nej till sig själv – dag 42 i #blogg100
Idag har jag sagt nej två gånger. Jag har sagt nej till mig själv och två av mina ambitioner, varav en dessutom har varit en stor längtan under flera år.
Ambition no 2: Inför kvällen hade jag verkligen sett fram emot och satsat stort på att komma iväg på min dansklass igen efter diverse missade tisdagar på grund av sjukdomar eller resor. Har ju tidigare skrivit om hur jag, ända sedan jag såg Bounces avskedsföreställning, längtat efter att börja dansa på regelbunden basis; efter att bli en dansare.
Och jag har verkligen hittat en guldgruva för dansandet i form av Magdalena Bibik och danskompaniet MOD (här en till video – och ja, de siktar på en föreställning i höst igen!).
Insikten om jag, min vana trogen, har spänt bågen lite för hårt i min ständiga strävan efter att odla allt det goda i livet blev inte längre möjlig att tänka bort ikväll. ”För mycket och för lite skämmer allt” sägs det. Så det fick bli ett meddelande till Magdalena och gruppen om mina ändrade tisdagskvällsambitioner.
Som tur är har jag nog inte hunnit göra något större avtryck i gruppen vad gäller plats och roll i koreografier. Att jag sedan kommer att sakna mötena med just de människorna, och kanske de även med mig, är en annan femma. Får väl starta eller gå med i fanclub istället.
Upplevelsen i att säga nej är, som många före mig konstaterat, tveeggad. Jag säger nej och väljer bort något, men det innebär samtidigt att jag bejakar något annat. I mitt aktuella fall är det just nu upplevelsen av att ge mig mer andningsutrymme som jag bejakar. Och då passar det bra att läsa och ta in Helenas kloka tankar om att behandla sig själv väl genom sömn, solsken, rörelse, mat och sällskap.
Mitt mentala Sälen – dag 1 i #Blogg100
Står på startlinjen. Känner adrenalinet pulsera. Noterar många andra som varvar upp precis som jag för 100 blogginlägg på 100 dagar. Ett långlopp i text. Ett långlopp i observation, reflektion. I bästa fall också ett långlopp i inspiration, lärande och dialog.
Vissa dagar kommer det att bli sprintinlägg. En snabb länk till en låt, podd eller text som gripit tag i mig. Några medeldistansinlägg – lite recept, lite reflektioner över något jag läst eller lyssnat på. Några mildistanser – längre reflektioner, självcoaching om man så vill.
Jag är nyfiken på att göra en sådan resa som Helena nu har gjort tre gånger: en resa till ökad självinsikt genom dagligt bloggande. Det betyder att jag i första hand skriver för mig själv, i andra hand för att bli läst (även om det naturligtvis är skoj när staplarna sticker iväg i statistiken). Temana kan därför möjligen te sig spretiga. Men från min horisont finns en högst tydlig gemensam nämnare.
Den här bloggen heter Saras Goda. Jag valde namnet för att jag ville berätta om det som jag tycker gör livet gott att leva. Som jag skrev nyligen om har jag insett att en djupare dimension av namnet är att jag i mina inlägg reflekterar – gärna i dialog med dig, kära läsare – över vad som gör mig gott, det vill säga vad som ökar mitt välbefinnande.
När jag befinner mig väl, har jag kraft. Kraft att långsiktigt och vist bidra till välbefinnande för fler, och till att den värld vi lever i vårdas på bästa sätt för de som kommer efter oss.
Välkommen med på mitt mentala Vasalopp 2016, kära läsare. Nuuuuu kör vi!
Foto: mill56 @ Flickr
Fokus
”Gemensamt för patienterna med utmattningssyndrom är att de har svårt att planera, minnas och att strukturera upp tillvaron”. Orden står att läsa i en artikel i ETC om hjärnforskaren Agneta Sandström som dök upp i Facebookflödet.
Känner mycket väl igen mig. Planerings- och beslutstrött, ett minne som en gång i tiden var i kalenderbitarklass men nu läcker som ett såll och en ständig frustration över en ad hoc- och fånga bollen i flykten-känsla i tillvaron.
Betraktar mig inte som utmattad just nu, men 2006 var jag sjukskriven en längre period. Kom på fötter med medicin och terapi – som i efterhand gjort att jag betraktar erfarenheten med tacksamhet och som en gåva. Utan den hade jag aldrig brutit mig loss från de tankebanor som höll tillbaka det som gjort att jag idag står som företagare och en djup insikt om vad jag vill med livet.
Men jag känner ändå igen många av de destruktiva mönstren från förr i mitt sätt att leva idag. Inte minst multitaskingbenägenheten. Trots att jag under åren där runt utbrändheten fick ganska direkta fysiska kvitton på det skadliga i det.
Därför vill jag från och med nu träna mig i 100% närvaro i en uppgift eller ett samtal. Inte bara så att jag ska sluta göra fler saker parallellt, jag ska också försöka träna på att fokusera tankarna… Det blir den stora utmaningen för mig som tvångsmässigt associerar och sprutar idéer och vidareutvecklingar av tankegångar och processer.
Hur ser du på multitasking?