”Gemensamt för patienterna med utmattningssyndrom är att de har svårt att planera, minnas och att strukturera upp tillvaron”. Orden står att läsa i en artikel i ETC om hjärnforskaren Agneta Sandström som dök upp i Facebookflödet. 

Känner mycket väl igen mig. Planerings- och beslutstrött, ett minne som en gång i tiden var i kalenderbitarklass men nu läcker som ett såll och en ständig frustration över en ad hoc- och fånga bollen i flykten-känsla i tillvaron. 

Betraktar mig inte som utmattad just nu, men 2006 var jag sjukskriven en längre period. Kom på fötter med medicin och terapi – som i efterhand gjort att jag betraktar erfarenheten med tacksamhet och som en gåva. Utan den hade jag aldrig brutit mig loss från de tankebanor som höll tillbaka det som gjort att jag idag står som företagare och en djup insikt om vad jag vill med livet. 

Men jag känner ändå igen många av de destruktiva mönstren från förr i mitt sätt att leva idag. Inte minst multitaskingbenägenheten. Trots att jag under åren där runt utbrändheten fick ganska direkta fysiska kvitton på det skadliga i det. 

Därför vill jag från och med nu träna mig i 100% närvaro i en uppgift eller ett samtal. Inte bara så att jag ska sluta göra fler saker parallellt, jag ska också försöka träna på att fokusera tankarna… Det blir den stora utmaningen för mig som tvångsmässigt associerar och sprutar idéer och vidareutvecklingar av tankegångar och processer. 

Hur ser du på multitasking?