Tvättstugelek. Och skratt.

Alltså. Livet. Leken. Rörelsen. Den här morgonen har jag försökt göra om inte tusen så iallafall tre saker samtidigt. Dessutom började morgonen med ett meddelande som satte känslor och tankar i alertläge.

Jag vet ju att multitasking inte är min grej (inte någons egentligen), men hamnar ofta där ändå. Tvättstugan var det som nu krävde mest uppmärksamhet. På det behövde jag också få ihop ett workshopschema och skicka till kund. Och så skulle jag….

Stressen i kroppen var påtaglig, och andningen forcerad och grund (ironin i att en av sakerna jag stressade till var en breathworksession online bländade mig nästan…).

Medan jag väntade på centrifugeringen, kollade jag lite på instagram och blev påmind om en pågående onlinesession av Sensing Yoga. Klickade mig in, och blev genast mer närvarande av Mias lugna röst.

Det kalla, hårda klinkersgolvet inbjöd inte till att göra henne sällskap i några liggande rörelser, men min kropp började ändå röra sig, i en skön och lång kroppsgäsp först. Sen i en meditativ vridning eller svängning av överkroppen med armarna slängandes i spiraler runt kroppen, först knackandes på njurarna, sen bröstkorg och axlar för att landa i ländrygg och njurar igen. Jag öppnade upp för, bjöd in min andning ner i magen, ner i bäckenbotten, och ett hejdlöst skratt bubblade plötsligt upp. Ett härligt befriande gapskratt!

Jag kände hur alla spänningar och måsten och borden släppte taget. Kvar fanns bara en intensiv känsla av liv, rörelse och lek här och nu.

Fortsatte med att försöka göra stående varianter av de övningar som Mia gjorde sittande och känner att livet och kroppen var ganska så skönt och skön. Och att jag ”har det här” (som i engelskans ”I’ve got this”). Ja, det är många saker att göra, men jag har alla resurser jag behöver – inklusive ett kraftfullt nej – i min kropp.

En regnbågsfärgad plastkasse med tvättmedel,fläckborttagning och ett rör med tennisbollar i.
Tvättstugekassen. Med högperformancetennisbollarna redo för högperformanceduntvättar.

Bloggtips: Den svåra konsten att djuparbeta

https://pixabay.com/en/juggle-artists-circus-money-1027147/Louise på bloggen lugnochfin har skrivit ett av de viktigaste blogginläggen jag läst på ett tag. Viktigt i bemärkelsen Hur använder jag min tid och alla nya tekniska möjligheter på ett sätt som får mig att må bra på lång sikt.

Hon skriver om ”Den svåra konsten att djuparbeta”, utifrån bland annat boken “Deep Work: Rules For Focused Success In A Distracted World“ av Cal Newport, och delar med sig av sina fem take aways från boken – läs hennes inlägg för att få reda på vilka!

När jag läser tänker jag på de två förändringar jag gjort av mitt liv under våren, och som gett mig mer energi och kreativitet: jag började sjunga i kör igen och jag började ta digital helg. Den här måncykeln försöker jag dessutom vara extra uppmärksam på min ovana att multitaska – min intention, som jag kommer att återkomma till flera cykler under hösten tror jag – är ”En sak i taget”.

live-511556_1280

 

Illustrationer från Pixabay.

 

Söndagssummering 29 2016

Mina Glows sammanfattades i gårdagens inlägg om fem i topp i Högbo med omnejd. 

Mitt Grow för den kommande veckan är att minska multitaskingen. En stukad hand och skrapsår på handflator och knän till följd av att jag försökte gå och tugga tuggummi, nej, men i alla fall gå och samtidigt sätta ett telefonskal på plats … var en brutal påminnelse om att det lönar sig att fokusera på en sak i taget. 

Fokus

”Gemensamt för patienterna med utmattningssyndrom är att de har svårt att planera, minnas och att strukturera upp tillvaron”. Orden står att läsa i en artikel i ETC om hjärnforskaren Agneta Sandström som dök upp i Facebookflödet. 

Känner mycket väl igen mig. Planerings- och beslutstrött, ett minne som en gång i tiden var i kalenderbitarklass men nu läcker som ett såll och en ständig frustration över en ad hoc- och fånga bollen i flykten-känsla i tillvaron. 

Betraktar mig inte som utmattad just nu, men 2006 var jag sjukskriven en längre period. Kom på fötter med medicin och terapi – som i efterhand gjort att jag betraktar erfarenheten med tacksamhet och som en gåva. Utan den hade jag aldrig brutit mig loss från de tankebanor som höll tillbaka det som gjort att jag idag står som företagare och en djup insikt om vad jag vill med livet. 

Men jag känner ändå igen många av de destruktiva mönstren från förr i mitt sätt att leva idag. Inte minst multitaskingbenägenheten. Trots att jag under åren där runt utbrändheten fick ganska direkta fysiska kvitton på det skadliga i det. 

Därför vill jag från och med nu träna mig i 100% närvaro i en uppgift eller ett samtal. Inte bara så att jag ska sluta göra fler saker parallellt, jag ska också försöka träna på att fokusera tankarna… Det blir den stora utmaningen för mig som tvångsmässigt associerar och sprutar idéer och vidareutvecklingar av tankegångar och processer. 

Hur ser du på multitasking?