Så här såg det ut efter min första tävling. I år ska fler medaljer och nummerlappar läggas till skörden!
Efter vad som känns som sju förkylningar och åtta influensor (även om det inte varit riktigt så allvarligt) tycker jag att det börjar bli dags att komma igång med träningen igen.
Det är ju så här det är tänkt, va:
7 juni Damvättern – 10 mil
6 juli Vansbro damsim – 1 km
16 augusti Midnattsloppet – 10 km asfalt (för första gången INTE i sista startgruppen)
28 september Lidingö Damlopp – 10 km terräng
28 februari DamVasan – 30 km (om jag får plats)
En kombo av Itrimträning, NMT, en helgs crawlkurs (superläskigt) och egen konditionsträning ska ta mig genom detta. Och imorgon är första dagen på resten av mitt liv, så då är det bara att ta ett omtag igen. Wish me luck!
Där har ni mig, eller i alla fall en väldigt stor del av mig. Är därför oerhört tacksam för de möjligheter som internet ger att på överskådliga sätt sätta sig in i nya ämnen eller fördjupa sig i frågor jag redan nosat på.
Sprang idag på ett blogginlägg som samlar sju av de största moocs:en (Multi Online Open Courses – universitetskurser på nätet) – till inspiration för mig och kanske dig.
Jag har länge betraktat mig som en periodare när det gäller träning, kost, städning, skönhetsvård, kalender- och to-do-överblick och alla andra duktighetsrelaterade saker. Hals över huvud går jag all-in och börjar mitt nya, perfekta liv, bara för att några timmar, dagar eller veckor senare konstatera att något hände på vägen som fick mig att snubbla ner i rännstenen av slöhet, sista minuten, fett och salt (gärna i form av ost), dammråttor, tvätthögar, spruckna nagelband och oplockade ögonbryn igen.
Kanske är det just det där ordet ”duktighet” som gör att det är så svårt att hålla den linje där jag mår riktigt bra – när jag tränar regelbundet, äter bra och har kontroll över högar, kalender, naglar och ögonbryn (lugn, jag vet att välmående inte bara sitter i fysiska eller materiella förhållanden. De blir bara så bra och konkreta exempel i en sådan här text). ”Duktighet” andas liksom en påklistrighet. Men jag vill ju att ”må bra” och ”(lagom) kontroll” ska vara mitt normaltillstånd.
Och om jag inte klarar av att träna, äta, planera, städa och fixa mig som jag vill – ja, ur ett duktighetsperspektiv är jag ju då fett failad, som kidsen skulle sagt. Och då är det ju lika bra att lägga av helt, för jag kommer ändå aldrig att bli så duktig att jag inte faller igen… Och så ältar en vidare och vidare, runt och runt.
Men nu har jag tröttnat på att oduktigförklara mig själv. Sedan något år tillbaka jobbar jag därför med att göra en synvända på ”duktigheten”. Om jag väljer att se det som att perioderna av regelbunden träning, bra mat och allt det andra som jag vill ha är normaltillståndet istället för ett duktighetstillstånd, blir det kanske så småningom liiite lättare att glida rätt i sadeln igen när livet puttar en ur balans? I coaching för något år sedan hade jag i uppgift att jobba på på detta – en strategi för att snabbt komma tillbaka till ”normal” efter att ha halkat på sned i, eller till och med trillat ur, sadeln.
Foto: eric.surfdude @ Flickr CC BY 2.0
Det känns som en bra överlevnadsstrategi. För en sak kan vi vara säkra på – och det är att livet kommer alltid att bjuda på små eller stora tuvor och gropar som vi måste balansera. Och omtag läggs till omtag livet igenom. En stärker sin resiliens, med ett av mina nyare favoritord.
Massor av goda ambitioner, mindre av disciplin – anden är villig men köttet är svagt – och tankstreck.
En stark övertygelse om att meningen med livet är möten med människor – mig själv och andra.
Passion för att bekrafta ( har inte glömt prickarna över a:et – nyordet är makens förslag till översättning av ett av världens vackraste ord empower) mig själv och andra till att göra skillnad, göra bättre och göra gott (oavsett om det handlar om ett bättre samhälle eller en god sallad)
Periodisk träningslusta, senast troligen utlöst av fyrtioårskris, som numera utövas i militärträning (nybörjarnivå), cirkelträning på Itrim, löpträning på och runt Söders höjder samt simning och cykling inför en kommande damklassiker. Och ja, jag drömmer om att köra triathlon, kanske redan i sommar.
Längtan efter god mat från grunden, goda viner och drinkar samt god förmåga till stresshantering och medveten närvaro. Bättre på att fixa de första två punkterna än de två senare…
Samhällsintresse, i synnerhet kring lärande hos individ, organisation och samhälle, innovation – dvs. nya sätt att skapa värde – och en hållbar framtid. Trötthet på partipolitik som den ser ut idag.
Ett varmt välkomnande – till dig som vill ta del av mina tankar, gärna dela dina reflektioner, och som kanske när samma ambitioner om ett gott liv.
Inga artificiella tillsatser – what you read is what you get!
…………..
Mitt samhällsintresse får bloggutlopp vid vissa tillfällen på den här bloggen, men oftare på bloggen Förändringssmedjan. Där skriver jag tillsammans med min affärspartner Åsa Minoz om frågor med koppling till innovation och hållbar samhällsutveckling i smått och stort. Än så länge inte på daglig basis dock.
Ok, en utmaning är till för att antas. Och den här gamla bloggen om mina livsförbättringssträvanden behöver få lite ny energi. Så då passar bloggutmaningen Blogg100 bra: att göra ett minst blogginlägg om dagen i hundra dagar.
”Tänk lätt och snabbt, snarare än tungt och svårt.” Bara det blir en utmaning för mig som gärna orerar långt och detaljrikt, och fullkomligt ääääälskar bisatser, gärna inskjutna. Keep it simple, stupid är inte det jag har lättast för. Så utmaningen blir en bra träning även på den punkten.
Bara därför ska jag sluta nu. För dig som hittar till min blogg via utmaningen kan jag utlova en liten varudeklaration i nästa blogginlägg. Men nu ska jag verkligen sluta!
