Dags för lite god mat här på bloggen om livets goda och det goda livet. Vad det nu är.
Några smaker som är riktigt, riktigt goda i mitt liv just nu är jordärtskocka (kungen av smaker i mitt tycke, om en bortser från champagne och andra goda viner), ingefära och lakrits. Om också dina smaklökar har dessa böjelser kan de här favoriterna i repris vara värda att testa alternativt inspireras av!
Blanda 1 burk msc-märkt tonfisk i vatten 1 halv hackad gul lök 1 hackat hårdkokt ägg 1 tärnat äpple 0,5 dl majonäs Youghurt naturell Citronsaft Salt, svartpeppar och chiliflakes Fräs i 1 msk rapsolja Grönkål som du rivit i stora bitar Zucchini som skivats och delats i halvmånar 400 g matvete på burk 400 g borlottibönor på burk Smaka av med äppelcidervinäger, salt och svartpeppar. Lägg upp och mumsa i dig. Bon appetit!
Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets tredje vecka ser jag bland annat tillbaka på…
… ett nytt uppdrag som dök upp som kvitto på ett väl utfört tidigare uppdrag.
… ett planeringsmöte med kund som gick helt lysande och där jag och kollegan verkligen kände att vi gjorde skillnad.
… foldern med reklam för det nya flaggskeppsgymnasiet Anna Whitlock i Stockholm. 4 av 5 linjer har ett tydligt inslag av design för hållbarhet. Även det ett kvitto på att alltfler nu delar insikten om potentialen i att arbeta designbaserat för resilienta, hållbara människor, organisationer och samhällen.
… seminariet om innovationslabb hos Forum for Innovation Management om franska 27e regionen. Ett kvitto på att de frågor som jag och flera med mig kämpat för att lyfta i 10 år nu har mognat och börjar förverkligas.
… känslan av att vara i fas och på rätt plats i jobbet/jobben.
… glädjen över att utforska rösten, hitta stöd och stabilitetet och prova nya klangfärger under en sånglektion med glimrande Rebecka Andreasson som coach. Jag fick dessutom jobba med en av mina absoluta favorit låtar – My Foolish Heart, här med Rod Stewart, den gamle rockräven som transformerats – förädlats – till crooner på äldre dar och lägger den amerikanska sångskatten för sina fötter.
… skönheten i ett januaristockholm i snö och under blå himmel.
… återträffen med några av mina medresenärer på den yttre och inre resan under kursen THERE17 på Island i höstas. Vi insåg att vi delat en vecka som på många sätt förändrat allas våra liv till det bättre, med mer självkärlek, självmedkänsla och ett större lugn som några av frukterna.
… den heeeelt magiska fyllda kycklingen med friterade jordärtskockor, brysselkål, savoykål och tryffelmajonäs som jag åt på återträffsmiddagen på Woodstockholm.
… timmarna med älsklingen, hans dotter A och hans katt Lilly. Jag landar i den stillhet som jag skrev om igår när jag är i hans sällskap, i hans famn.
… älsklingens magiskt goda moussaka. Tänk vad en doft av kanel (och en kärleksfull, skicklig kock) kan ge fyllighet åt maten!
… den livbejakande saftigheten, fruktigheten i januaris navelapelsiner.
… värmen och mjukheten från Busans och Lillys pälsar när de vill bli klappade och gosade med. Den ordlösa, omedelbara kontakten med katterna som uppstår ibland, på deras villkor. Vi har också sett den underbara filmen Kedi (klicka och se på SVT play senast 26 januari 2018) om Istanbuls gatukatter i helgen. Ett litet mästerverk med porträtt av några egensinniga och högst personliga katter och deras människor och sammanhang.
… orden med en uppmaning från en person vars omdöme jag sätter stort värde på: ”Du ska inte skriva en bok då?” Jo, det ska jag. Det ska jag.
Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets första vecka ser jag bland annat tillbaka på…
… starten på det nya året i min älskades famn.
… vårt frölovningsträd som växer lite mer för var dag. Liksom vår kärlek till varandra.
… timmarna alldeles själv (nåja, Busan gjorde mig sällskap) hemma i Årsta.
… jobbmöten och -samtal som inspirerat och lagt god grund framåt.
… onsdagskvällen i väninnan P:s sällskap, med den goda grönkåls-, chèvre- och parmaskinkasalladen.
… kvällen med barnen då en ny nivå av gemenskap och harmoni mellan syskonen kunde skönjas.
… timmarna med bok i öronen eller handen. Har äntligen, äntligen hittat ro att läsa igen. Och hittat en bra kombo för mig: ljudbok för skönlitteratur, pappers- eller e-bok för facklitteratur.
… den magiska gläntan som öppnade sig på gårdagens långpromenad runt naturen vid Häringe slott. Lenaste mossa skimrade i den låga vintersolens strålar. Väntande på älvornas vinterbal.
… det första tecknet på spirande nytt liv i naturen mitt bland döda fjolårsblad: en vacker cerisefärgad knopp med spädgröna skott. Det kommer en vår.
… kombinationen av material i naturens konstinstallationer. Hård, rund, kantig sten. Mjuk, fuktig, levande mossa. Klar, vass, övergående is.
… de lyckade improvisationerna i köket. Tomatsoppan med kikärtor, squash, spiskummin, koriander, oregano, sambal och lakritspulver blev så god så att J ville äta den även till frukost. Och dagens ”munch” (middagslunch) med smörstekt torsk, trattkantareller, apelsinsmörkokt brysselkål med chèvre, ärt- och spenatomelett och älsklingens remouladimprovisation med cornichons, syltlök och äpple var delikat! Torsken (pankopanerad för barnen), potatismoset och omeletten beställde J bums till sin födelsedag!
… delar av hälsoglädjen som nu etablerar sig som årets intention: daglig meditation och lätt fysträning, långpromenader ett par gånger i veckan och kanske som idag till och med simning.
I detta nådens år 2017 gör jag min egen bloggadventskalenderutmaning. En reflektion om dagen. Inte nödvändigtvis med explicit anknytning till adventstidens tema – väntan på julens ankomst. Men säkert hittar den som vill något slags association till ljus, glögg, glitter och krubbor.
Inspirerade av gårdagens julbord med nya jobbet lagade vi en Janssons frestelse till middag ikväll.
Tänk att något så enkelt kan vara så himmelskt. Potatis. Lök. Myyyycket ansjovis. Grädde. Ströbröd. Smör.
Ut ur ugnen kommer, efter en timme, en krämig gratäng med ett perfekt giftermål mellan fiskens sälta, lökens kryddiga arom och fylligheten i potatisen och grädden. Krispig på ytan och mjuk därunder.
Med en Bayerskt och en knäckemacka med prästost som ackompanjemang – ja, då behöver jag inget mer på bordet för att det ska vara en komplett festmåltid.