Den 13-åriga dottern tillbringar söndageftermiddagarna på Skansen i maj, juni, augusti och september som ett av Skansens ringleksbarn. Igår var det premiär för mig att följa med henne.
Jag ville ta tillfället i akt att umgås lite med henne på tukvinns hand, och samtidigt avnjuta gott fikabröd i mysig miljö på något av Skansens caféer.
Det blev därför ytterligare en premiär för mig, på Gubbhyllan i det här fallet. Det är det café och restaurang som ligger precis innanför entrén till vänster, på vägen till rulltrapporna.
Jag charmades av deras sååå klassiska kaffebrödsutbud: för det första två mjuka kakor: en sandkaka med choklad och en ”vanlig” sockerkaka. För det andra himmelska kardemummabullar (jag smakade på dotterns) och för det tredje sju sorters småkakor, i just små munsbitar, med barndomsminnen:
<3 Vaniljhorn – ljuvliga, men blir lätt smuliga.
<3 Korintkaka – en liten mumsbit (nej, jag har inte stavat fel) att sluka hel för att sedan njuta korinterna en stund.
<3 Och sist, men inte minst, Sirapssnitten – söt och alldeles, alldeles lagom lättseg… Dessutom med en liten skarpnajs brytning som fick mig att tro att det var en variant med bikarbonat som låg på tallriken – var det ingefära i också, som i detta recept? (Ett tips för alla som vill göra mig glad 😉 …)
Nästa gång ska jag prova nymodigheten Tranbärs- och pecannötskaka tillsammans med en Dröm som ackompanjemang… (Just Drömmar är en kaka som jag har en extra stark association till, eftersom det var en av de första kakor jag gav mig på att baka själv i köket hemma på Bergsgatan i Sandviken. Köket såg ut som ett slagfält, och jag vet att någon (mamma, kompis, syster?) hade synpunkter på matlagningshygienen. Den synpunkten viftade jag bort med att förklara att kakorna ju ändå skulle in i ugnen på 175 grader, som ju är mer än 100 grader – vilket enligt min dåvarande världsuppfattning och naturkunskapsnivå skulle innebära att kakorna ändå blev steriliserade… )
Istället för läsk erbjöd Gubbhyllan sin safteria med sex olika hemkokta safter att späda efter behag, med stilla vatten eller, om man föredrar läskvarianten, bubbelvatten.
Smakerna minner om skog och trädgård: Lingon, Vildhallon, Rabarber med Mynta, Jordgubb, Svarta vinbär och Röda vinbär.
Jag säger som the Terminator (fast med mer entusiasm än hot i rösten): I’ll be back!
Laxpuddingen bestod av
Happy Saint Patrick’s day! Från döttrarna, tillika eleverna vid Internationella Engelska skolan, kom önskan om att ”göra nåt speciellt till middag för att fira”.
Pajen blev en köttfärsröra med morötter (tyvärr utan champinjoner idag), lite vitt vin för extra syra, men utan vitlök. Ett potatismos med extra krämig- och syrlighet genom ett par äggulor, lite ost och det sista av gräddfilsburken. Ytterligare ost på toppen, in i ugnen tills den fått vacker färg (och ugnen är fylld av rök från köttfärssåsen som kokat över och bränt fast på ugnsbotten). I glasen fransk äppeljuice med doft av Bretagne, varifrån några av de första irländarna tros ha kommit. Så enkelt, så gott. Lite grönfärgade tillbehör blev det också, dagen till ära.
För ett tag sedan tömde jag ett par müslipaket som var nästan slut genom att improvisera en limpa. Njut den nygräddad med smör, ost och ett glas mjölk…