Idag vill huvudet inte vara med. Ont gör det, och snurrar lite gör det.
Då vilar jag i musiken, som i Arvo Pärts Spiegel im spiegel. Spegel i spegel – en symbol för oändlighet och gränslös rymd.
En bra motvikt till en skalle som känns flera nummer för liten i förhållande till innehållet.
Men vilan då? Det blev inte så många ord om den i gårdagens inlägg om Brené Browns sjunde livsråd för ett helhjärtat liv:”Värna om leken och vilan – frigör dig från tröttheten och prestationstänkandet”. Att vila handlar om sömn är självklart, men vila kan vara mycket mer. Jag vilar genom att läsa (pappersböcker), att strosa längs Årstavikens stränder, att lyssna på Per Johansson och Eric Schüldt när de utforskar människovarandet i någon av poddserierna Människan och Maskinen, Kunskapens träd och Myter och Mysterier till exempel. Vila för mig kan också vara att laga mat eller baka, om förutsättningarna är de rätta.
Vila är inte minst att lyssna på musik där tiden står stilla. Musik där förhållningarna långsamt glider ihop och isär, som livets egen andning. Där melodier och klanger talar direkt till mitt hjärta, utan att passera hjärnans ”gå”.
Här är min spellista för vila. Helt säkert passar den inte alla. Helt säkert passar något stycke någon läsare. Om du vill dela dina recept för vila, blir jag glad!
Maurice White R.I.P.
Heaven’s got a new Shining Star.
Earth, Wind and Fire har gett groove, glamour, glitter och glädje åt mitt musiklyssnande ända sedan ”ungdomarna” hängde i Dans lägenhet efter söndagförmiddagsgudstjänsterna hemma i Sandviken. EWF, Al Jarreau och Chicago tog vid där Segertonssjungandet slutade, och gav en minst lika sakral upplevelse.
Sedan hittade jag en livskamrat som var ännu mer hängiven EWF och funk/soul/R&B-addict. Det säger sig därför självt att jag sörjer idag, samtidigt som jag tänker stuffa och groova mig genom dagen och helgen till minne (kanske är det nu det lossnar med dancewalk – stundens allvar kräver extrema åtgärder).
I valet och kvalet av sång till detta inlägg fastar jag till slut för In the Stone – ”Never alone, love is written in the stone”. Bästa introt ever. Den vill jag ha som utgångsmusik på min begravning den dagen det är dags – sorry organisten.
I found that love provides the key
Unlocks the heart and souls of you and me
Love will learn to sing your song
Love is written in the stone
Every man, I meet is walking time
Free to wander, past his conscious mind
Love will come and take you home
Love is written in the stone
Hela texten på Earth Wind & Fire – In The Stone Lyrics | MetroLyrics
Foto: Counse @ Flickr CC BY 2.0
April väntar imorgon. April, den stora skälmen bland månaderna. April, som inleds med stora lurardagen. Mellanbarnet förklarar glatt att de ska ha lurerifestial på skolan imorgon, hon och hennes kompisar. April, med ett väder som lurar oss att tro att sommarn är här, och får oss att hänga undan vinterjackan bara för att i nästa stund överraska oss med snöglopp och halv storm.
Då får man ta till sina musikaliska vaccinationer för att hålla en stadig kurs mot magiska maj. Mina minst sagt mixade musikaliska mantran för april är
Inser sent omsider att det visst aldrig blev något skrivet igår. En fullspäckad dag avslutades på Kungliga Operan, där maken köpt sig sin egen födelsedagspresent till glädje för hela familjen: fem biljetter till Trollflöjten i en nyskapande föreställning med några klart lysande sångupplevelser. Vet att jag, väl hemma igen, låg i sängen med nytt inlägg-sidan uppe, men kommer inte ihåg att jag verkligen skrev något… Uppenbarligen somnade jag innan det blev något författat.
Musik är verkligen en genväg till upplevelser, känslor och stämningar. Har drabbats allt oftare av den insikten de senaste veckorna. Den 11 april är det dags igen för liveupplevelse – då ska vi gå på Folkoperans Matteuspassionen. Fram tills dess får jag väl lyssna på Taminos flöjt, som för honom och Pamina oskadda genom prövningarnas tempel.