Lagom till Valborg kom den på riktigt, vårens första dag. Och jag njuter.
Etikett: #blogg100 2016
Behöver en ny utmaning – dag 58 i #blogg100
Är fortfarande nöjd med effekten av min #nuskatrötthetenbort-utmaning. Senaste veckan har jag dock trillat tillbaka i gamla vanor igen. Många åtaganden och behov på jobb, fritid och hemmafront har gjort att jag valt tunnelbana istället för promenad i något slags missriktad spara-tid-ambition. Dessutom har sömnen dröjt någon timme extra på grund av det som snurrat i huvud och kropp.
I och med gårdagen är två större åtaganden avklarade, och jag vill nu ta mig tillbaka till de goda vanorna med de goda effekterna.
Vårtid har de senaste åren varit tid att komma igång med löpning för mig. Så utöver att komma tillbaka till promenerandet och den goda sömnen, lägger jag till en ny utmaning:
För fyra år sedan sprang jag Midnattsloppet första gången. Det var syrrans fråga om jag ville springa med henne som gjorde att jag inledde ett nytt liv: som löpare och betydligt mer frekvent tränandes än vad jag någonsin varit tidigare. Det var också det som var inledningen på min kärlekshistoria med Nordic Military Training – fortfarande den absolut roligaste träningen jag kan tänka mig!
Nu är det dags igen: utmaning #midnattsloppet2016 drar igång! 107 dagar kvar, dryga 15 veckor.
För att få struktur på träningen tankar jag ner Löpskolans 10-veckors nybörjarprogram för att springa en mil. Tre pass i veckan ska det bli.
Kanske ska jag lägga till ett moment i min utmaning: att börja varje dag med att, med Kenta, skråla ”Just idag är jag stark, just idag mår jag bra”. För att visualisera och riktigt gona in mig i den pirriga känslan i startfållan i den mörka augustikvällen.
Om du har någon utmaning på gång, hojta gärna till för utbyte av pepp!
Som mej – dag 57 i #blogg100
Tankarna från gårdagens inlägg kring de fyra nivåerna/sätten att tänka ekar fortfarande i mig , i synnerhet perspektivet att ”Världen händer som mig”. Under kvällen har jag varit en del av ett mikrouniversum där alla delar smälter samman och bildar en fantastisk helhet. Där blev ett plus ett så mycket större än två.
Stockholm City Voices gav konsert, och det var premiär på scenen för mig som ny medlem. Upplevelsen att tillsammans med 40 andra röster och kroppar beröra de människor som lyssnar var en stark upplevelse av när Världen händer som mig – som mig i en helhet som är så mycket större än vad jag är, men där jag ändå är en omistlig del för det skapande som sker i stunden.
Och väl hemma igen, funderandes på dagens inlägg, kommer jag att tänka på en film som susade förbi på FB för några veckor sedan. Den bygger på appen Cosmic eye (som vad jag förstår bara finns för Apples devices), och illustrerar på ett svindlande sätt samma princip: Världen händer som mig.
Fyra nyanser av tänkande
Kloka Therese skrev ett inlägg häromdagen om olika nivåer i vårt tänkande, utifrån ett Youtube-klipp som Michael tipsat om. Det handlar om hur vi tänker på vår relation med världen.
Händer världen ”To you” (offermentalitet), ”By you” (skaparmentalitet), ”Through you (genom dig) eller ”As you” (som dig, som del av världsalltet)?
Läs gärna Thereses inlägg! Och fundera, liksom jag gör, på hur de olika nivåerna av tänkande påverkar dig, din energi och livslust, dina relationer och/eller andra faktorer som är viktiga för din livskvalitet, och på vad som påverkar vilken nivå du är i.
Värna vänskapen – dag 55 i #blogg100
I kväll har jag återknutit bekantskapen med P, som jag bara träffat en gång tidigare, vid en konferens för tre år sedan. Då fann vi flera gemensamma beröringspunkter i vårt samtal för tre år sedan och blev vänner på FB. På ypperligt initiativ av P träffades vi nu igen för lite rosé och mat på en uteservering i den kyliga aprilkvällen.
Ännu en gång fick jag uppleva hur gemensamma insikter, tankar och upplevelser kan delas och växa fram i mötet med en ny bekantskap. Och på vägen hem tänkte jag på alla vänskaper och gemenskaper som berikat och fortsätter att berika och öppna upp mitt liv. Ingen nämnd, ingen glömd – men tack för att ni finns!
Och jag tänker att ytterligare en livsregel för ett helhjärtat liv är att vårda och värdesätta vänskapens gemenskap. En gemenskap där jag vågar lyssna till den andra, mig själv och vad vi säger – och inte säger – tillsammans. En gemenskap där vi ser på oss själva med varandras ögon, och där vi stöttar varandra att växa i insikt och handling. En gemenskap där vi både kan skratta och gråta tillsammans. En gemenskap där vi delar varandras väg för en stund eller två.