Backspegel i tacksamhet och förundran 15

Under 2018 vill jag ägna söndagsinläggen åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets femtonde vecka ser jag bland annat tillbaka på…

Skönt AW-häng med fd kollegan, numera kära väninnan, S. Bra start på veckan! Så glad för de pärlor till kollegor jag haft genom åren och den vänskap som utvecklats i flera fall.

IMG_3733

Den intensivt blå vårhimlen, och den lika intensivt röda färgen på min kappa och mina skor. Gladfärger!

En liten detalj i form av handtaget på dörren till Café Ritorno.

IMG_3741

Företagsdagar med kompetenta och trevliga kollegor. Så glad att få vara en del av gängetUsify.

Insikten att jag faktiskt inte behöver döma mig själv som tråkig för att jag går först från firmafesten. Jag behövde tystnaden och egentiden på hotellrummet just där och då efter en heldag i samtal och umgänge.

Lekfullheten och den samtidiga outgrundligheten hos katterna i mitt liv, Busan och Lilly.

Ett kvitto på att den framsynta strategi att genomföra offentliga upphandlingar på sätt som är grundade i behoven och dessutom skapar förnyelse och mervärde, som jag länge jobbat för och med, nu förverkligas i ett växande antal fall.

Spontanhänget med vin och ost på altanen tillsammans med grannarna M och M. Vilken pärla till plats på jorden jag hittat!

Att få kula i Musikhögskolans vackra körsal i vitt och guld, där ovanpå pelarna.

IMG_3773

Tillsammanstiden med älsklingen i helgen. Kärlek, skapande och lärande, promenad, brädspel, magiskt god mat, soffhäng… Avkoppling och återhämtning som får mig att må som en drottning!

Inspiration till skapande i växter på Bonsaikursen. Och glädjen över att vår egen ursprungliga och långsiktiga bonsaiambition i form av vår frölovningsplanta växer och frodas i älsklingens ömma vård. (Nytillkomna läsare som inte stött på begreppet frölovning tidigare hänvisas hit för förtydligande!)

Första blåsipporna för min del. Hela backen full längs promenadslingan.

IMG_3830

Koltrastsången på kvällar och tidiga morgnar. När jag kom hem från kulningen sjöng de i kapp över Årsta. Ouvertyr för den tid på året då dagarna är långa och kläderna lätta.

Vad har förgyllt din vecka?

Att uttrycka mig genom naturen

Älsklingen och jag har gått grundkurs i Bonsai idag. Det var Svenska Bonsaisällskapet som lockat oss till Slottsträdgården i Ulriksdal. Nu är inspirationen på topp, och vi ser potentiella bonsaier i varenda träd, buske och krukväxt!

Vi har fått lära oss det första (för det verkar finnas hur mycket som helst att fördjupa sig i) kring principerna för att forma ett träd. Kring jord, vattning, vinterförvaring och att välja ”material”, det vill säga den växt som du utgår från i ditt skapande.

Precis som jag hoppats på, var det var en mycket meditativ upplevelse. Att betrakta trädet för att välja vilken sida av trädet som ska vara framsida. Att skapa sig en idé om vilken form inom grundprincipen triangelform som  jag vill ge trädet. Att se vilka grenar som ska behållas och vilka som ska bort för att skapa den asymmetri som traditionen föreskriver. Att varsamt linda dem som behålls med tråd och sedan böja till önskad form för att det ska bli lagom luftigt, men ändå inte för glest. Att ta ett steg bort igen och betrakta. Att se potentialen i den planta jag har framför mig och ta sikte på idén om potentialens förkroppligande någon gång i framtiden.

Ahhhh. Andas ut, andas in. Nu och här, men samtidigt i en bild av framtiden. För framtiden finns redan nu, i trädets växtkraft och möjligheter.

Jag älskar skapandet. I text. I musik. Och nu, i natur. Som en av experterna i den introduktionsfilm som inledde dagen sa, så är Bonsai ett sätt att ”express myself through nature” (att uttrycka mig själv genom naturen).

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

 

Jesusbarn minus 15 – Söndagstack vecka 50

I detta nådens år 2017 gör jag min egen bloggadventskalenderutmaning. En reflektion om dagen. Inte nödvändigtvis med explicit anknytning till adventstidens tema – väntan på julens ankomst. Men säkert hittar den som vill något slags association till ljus, glögg, glitter och krubbor.

Andra söndagen i advent tänker jag ägna mitt inlägg åt tacksamhet, något mitt liv flödar av just nu.

Jag är tacksam för att jag är stark, även när jag är svag. En styrka som har gett mig ett hem som jag trivs oerhört bra i, och där jag tränar på att känna efter vad jag vill och behöver för att må bra. En plats där jag nu kan fortsätta att bli allt starkare, och där jag kan träna på att tala om för mig själv var gränser går, viljan och lusten styr och vilka behov som jag ska prioritera.

Jag är tacksam för min älskade E, min frölovade. Skratt, ömhet, tystnad, lust och åtrå, praktiskt fixande, delikata måltider, utflykter, promenader… Livet tillsammans är gott. Och det har bara börjat.

Jag är tacksam för Es fina dotter A, som jag nu lär känna allt mer. En fantastisk person, med så mycket sprudlande energi och skaparkraft.

Jag är tacksam för min nya anställning på Usify – hos ett härligt och kompetent gäng med kollegor. Möjligheterna för mig att såväl lära och utveckla som att bidra till företagets och våra kunders lärande och utveckling ser mycket ljusa ut. Och det är fullt ös från start!

Jag är tacksam för kära Helena, som jag flera gånger på senare tid har kräkts ur mig sorg och ilska efter separationen som bubblade upp igen. Och hon ger mig plats, och hjälper mig att få syn på mina hjärnspöken, så att de flyr sin kos och nordanvinden bedarrar.

Jag är tacksam för mina tre älskade barn, som vilken minut som helst kommer att storma in genom dörren. Nu är det min tur att få rå om dem en vecka. Livet när det är som helast.

Jag hittade den här braiga modellen när jag var på julfest på barnens skola. Den har en hel del med tacksamhet att göra.

 

Jesusbarn minus 18 – frölovade

I detta nådens år 2017 gör jag min egen bloggadventskalenderutmaning. En reflektion om dagen. Inte nödvändigtvis med explicit anknytning till adventstidens tema – väntan på julens ankomst. Men säkert hittar den som vill något slags association till ljus, glögg, glitter och krubbor.

Jo, jag har stavat rätt i rubriken. Vi har inte förlovat oss – däremot frölovat oss.

Med andra ord – vi har tillsammans planterat frön till en planta som vi vill och har för avsikt att vårda tillsammans under många år framöver. Ett vårdträd, som min käraste föreslog för någon vecka sedan, och som sen fått våra tankar att spinna kring symboliken för vårt förhållande som ligger i denna tanke.

Vår frölovning är materialiserad i silkesträdsfrön i små svarta planteringskrukor.

Silkesträd, som vi har ambitionen att göra en vacker bonsai av (vi håller tummarna att åtminstone ett av sex frön och så småningom plantor ska klara vår omvårdnad). Silkesträd som en symbol för något som värmer när det är kallt och som svalkar när det är varmt – så där skönt balanserande som silket sägs göra. Silkesträd för att det är en relativt enkel nybörjarbonsai. Och Silkesträd – givetvis för skönhetens skull!

En bonsai – ska ni vingklippa och starkt beskära er kärlek, eller er själva i er relation? kanske någon frågar. Nej, svarar jag. Valet av symbolik (förutom att det i ärlighetens namn började som en kul grej) att skapa en bonsai (som för övrigt kan bli rejält stor om någon undrar) handlar om att det är en process som tarvar daglig omsorg och omvårdnad av det som växer, i ljuset av en långsiktig vision för något som ska bli (relativt) stort, starkt och otroligt vackert. Precis som för ett förhållande.

Visst kan plantan gå och dö och visst tar förhållanden slut trots gemensamma drömmar om framtiden. Men utan riktning och intention mejslas aldrig den speciella bonsaiskönheten fram. Och utan riktning och intention når ett förhållande inte heller den mognad som ett antal genomjobbade kriser av olika storlek kan förlösa.

För snart ett halvår sedan kom han in i mitt liv, min E. Så småningom i sällskap med dotter och katt. Min käraste och nu frölovade, som har ett så stort och vackert hjärta med plats för både mig, mina barn och min katt. Tacksamheten över det vi har tillsammans är stor, och den växer sig allt större för varje dag. Som ett vackert blommande och ljuvligt doftande träd.