Återblick #25

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets tjugofemte vecka…

… har jag varit tacksam över

  • känslan av ett väl utfört arbete.
  • en härlig midsommarfest i nya och gamla bekantskapers sällskap.
  • smaken av lingon- och rosépepparsill och kall öl.
  • att få somna och vakna bredvid en annan människa i närhet och lust.
  • att få njuta av sol, ljumma sommarvindar, god mat och dryck på utelokaler (i dubbel bemärkelse) i kärt sällskap.
  • strosande i en av världens vackraste städer.
  • telefonsamtalen med min själabror om livets mörker och ljus.

… har jag upplevt

  • hur min förmåga att skapa befriande rum av kärlek och närvaro växer sig djup och stark.
  • hur mitt tidigare så goda detaljminne är under transformation till något annat. Förhoppningsvis ett minne för helheter och stora drag, och inte bara ett icke-minne…
  • att min ökade acceptans och självuppskattning av min kropp gör att jag för första gången på några år på allvar vågar kläder som är både kvinnliga och sköna i sommarvärmen.
  • njutningen av att promenera barfota på solvarm asfalt och i gräset.
  • den bubblande livsglädjen i dancewalken hem efter härliga timmar i kärt sällskap.

… har jag lyssnat på

  • Maritza Horn och Myntas ljuvliga tolkningar av Nils Ferlins poesi från albumet Bara för längtan.
  • Dag Vags Du får aldrig nog. Hehe. Ligger nog nåt i det.
  • Danny Saucedo i Snacket på stan. En riktig gladpopslåt som dök upp på Spotifylistan Midsommarfest – utan den listan hade jag missat denna succé från Så mycket bättre 2016.

… har jag fortsatt att läsa This Human av Melis Senova. En bok att läsa, reflektera, öva, reflektera utifrån.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Dancewalk på kvällskvisten

Dagens planer på promenad i solsken gick om intet idag av olika anledningar. Hjärnan blev dock inställd på promenad i morse, när jag hastade från tunnelbanan till kontoret imorse och morgonsolen badade den blå himlen och staden i sina, vid det här laget sällsynta, strålar.

Det fick bli en promenad i kvällsmörket istället, som en dos ångestdämpade (funkar otroligt bra och bara positiva biverkningar). Det har sina fördelar – jag är ensam nog på gatorna (men inte så ensam att jag känner mig otrygg) för att ge mig hän i en dancewalk. En dag är jag kanske så trygg i mig själv att jag dancewalkar ensam på ljusan dag, mitt bland massa folk. Än så länge behöver jag sällskap av fler för att dansa gatan fram med musik i lurarna.

vy-fran-fjallgatan-photo-by-sara-modig
Dansade mig bland annat upp till Fjällgatan och en magisk vy över ett upplyst Stockholm

Jag har skrivit om dancewalk tidigare. I lurarna i kväll fanns bland annat de här låtarna. Om du också vill prova, i skydd av mörket eller på ljusa dagen, är de bra att börja med!

Diskotek – Bo Kaspers orkester

Händerna mot himlen – Petra Marklund

Can’t stop the feeling! – Justin Timberlake

In the stone – Earth, Wind and Fire (Måste-låten framför andra när jag vill ha lite glamour- och Vegaskänsla i livet. Som den här tisdagskvällen.)

Uptown funkified – dag 48 i #blogg100

Inlägg med visst nerd alert – nu är du varnad!

Smiley-Dance

Har haft en låt på hjärnan idag. Gårdagens körrep värmdes upp med fys i form av grymt rolig korre (har denna termin lärt mig att det är danslingo för koreografi) till Mark Ronsons Uptown Funk. Uppvärmningen fastnade på film och hamnade sedermera på FB, där den fick stort intresse och uppskattning. En medkorissa delade en underbar vintagevariant på kvällen.

När jag vaknade av mig själv vid sexsnåret i morse, var min första tanke: ”do. dodohdot dodohdo do do.” Oh well, good morning sunshine, liksom!

Och så fortsatte det. På vägen till jobbet: ”do. dodoodot…”. Även om jag inte helt har släppt sargen än så låter jag groovet gå hela vägen ut i kroppen under promenaden – dancewalk i nanoversion skulle jag nog kalla det.

Väl framme på jobbet, medan jag går igenom mailen och väntar in kollegan: ”do. dodoodot.” Tänker a) att det vore grymt att börja varje dag på kontoret med lite fys à la Tindra (som körens koreograf heter) b) ”what’s keeping me?”.

Under promenaden till eftermiddagens möte: ”do. dodoodot dodoodot do do.” Jag att lyssna och att nanogroova. I jakten på flera UptownFunk-kickar hittar jag ett par coola akustiska versioner här och där, glassiga Glee och så plötsligt ett intro som får mig att lystra till: brass och trummor – tänk amerikanskt Marching Band, me like! Det var bara det att när sången väl började var det i form av tre jordekorrar… Me don’t like. Tänk det arret, fast med Bruno Mars vid micken istället… Me like very much :)!

Som tur är kan jag rensa öronen med magiska Tim Akers & the Smoking Section (som för övrigt också gjort en sjukt bra Shake it off).

Händer det dig ibland att du nördar in på en låt, och med hjälp/förledd av Spotify tar dig igenom version efter version? Och så undrar jag givetvis – vilken låt skulle kunna få dig, eller kanske till och med får dig, att börja utmana konventionerna och groova med på hållplatsen eller under promenaden?

Illustration by Krabat der Zauberlehrling (Own work) [GFDL (http://www.gnu.org/copyleft/fdl.html) or CC BY 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by/3.0)], via Wikimedia Commons

Maurice White R.I.P.

Maurice White R.I.P.

Heaven’s got a new Shining Star.

Earth, Wind and Fire har gett groove, glamour, glitter och glädje åt mitt musiklyssnande ända sedan ”ungdomarna” hängde i Dans lägenhet efter söndagförmiddagsgudstjänsterna hemma i Sandviken. EWF, Al Jarreau och Chicago tog vid där Segertonssjungandet slutade, och gav en minst lika sakral upplevelse.

Sedan hittade jag en livskamrat som var ännu mer hängiven EWF och funk/soul/R&B-addict. Det säger sig därför självt att jag sörjer idag, samtidigt som jag tänker stuffa och groova mig genom dagen och helgen till minne (kanske är det nu det lossnar med dancewalk – stundens allvar kräver extrema åtgärder).

I valet och kvalet av sång till detta inlägg fastar jag till slut för In the Stone – ”Never alone, love is written in the stone”. Bästa introt ever. Den vill jag ha som utgångsmusik på min begravning den dagen det är dags – sorry organisten. 

I found that love provides the key
Unlocks the heart and souls of you and me
Love will learn to sing your song
Love is written in the stone

Every man, I meet is walking time
Free to wander, past his conscious mind
Love will come and take you home
Love is written in the stone

_MG_6753

 

 

 

 

Hela texten på  Earth Wind & Fire – In The Stone Lyrics | MetroLyrics

Foto: Counse @ Flickr CC BY 2.0