I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla – inför den kommande veckan. Denna gång ska jag försöka summera en vecka som utan tvekan varit en av de mest omtumlande och omvälvande i mitt liv. Tre nya inslag har jag behov av att introducera också.

Nyhet 1 Veckans faktum

(Nej, det är inte att min förlovnings- respektive vigselring har varit för trånga. Det är frånvaron av dem.)

Veckans Glows

Den omtanke, medkänsla och kärlek som jag och resten av familjen mötts av när vi nu meddelat att vårt äktenskap är slut. Ingen nämnd, ingen glömd. Men jag har aldrig tidigare insett riktigt hur många och riktigt hur fantastiska vänner jag har. Ni betyder oändligt mycket för mig.

Att jag väljer att söka acceptansens och nådens – men också tydlighetens – väg när jag blev djupt sårad och berövad trygghet och kärlek. Kanske förutsätter de varandra. I mitt fall är det i alla fall så.

Att min f d livskamrats val är del av en process som gör att han tar emot all min vrede, förtvivlan och oro med respekt och integritet utan att hemfalla åt försvarsposition eller motanklagelser.

Det systraskap som Stockholm City Voices är – och kommer att förbli, trots att vår magiska, genialiska körledare Mo Field i veckan meddelade att hon lämnar kören. Våra sjukt talangfulla vicedirigenter Viveka Boettge och Tindra Thor kommer att göra ett kanonjobb som interimsdirigenter (och för min del gärna permanenta så småningom).

Solen och båtarna på Stockholms inlopp på när Åsa och jag satt i utomhuspoolen på Skepparholmen och smidde framtidsplaner för vårt företag.

Jammandet med barnen häromkvällen: C och A på gitarr och sång respektive klaviatur och sång, J på hemlagat trumset och jag på gitarr och kör.

Att få lyssna till C i Katolska Domkyrkans ungdomskör. Att sedan den gammaltestamentliga läsningen vid mässan var orden från från Syraks bok 26:1-4, 13-16 var lite extra grädde på mitt mos (i ärlighetens namn var det nog mest mitt sinne för livets ironi som fick sitt lystmäte). Mässans postludium var för övrigt min älskade toccata från orgelsymfoni no 5 av Widor – samma musik som vi en gång för snart 25 år sedan avslutade vår vigsel med… Ännu ett av livets märkliga sammanträffanden. Soon-to-be-exmaken tyckte att det var väl en bra musik att avsluta äktenskapet med, att knyta ihop säcken med liksom – ”bättre än Highway to hell i alla fall”. Nja,  just nu  skulle jag föredra AC/DC framför Widor any time of the day.

Att jag står upp. Med bevarat sinne för såväl livets absurditeter som dess skönhet, med galghumorn kvar och med trött nyfikenhet (kan man känna så?) på vad livet nu ska hitta på.

Veckans grow

Att lyssna på knopp och kropp i tid. Alltid viktigt, men extra angeläget när stresspåslaget är som det är. Vila och bara-varande påbjudet.

Att orka prata om det som händer. Det lär vara bra sägs det mig.

Nyhet 2 Veckans ord – ett ord som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Nåd

Betydelse: bl.a. (Guds) godhet, kärlek, barmhärtighet, förlåtelse, välsignelse, barmhärtigt bemötande, förbarmande, förlåtelse, mildhet, gunst, ynnest, välvilja, välvillighet.

Ursprung: från fornsvenskan: bl.a. vila, hugnad, undfägnad, beskydd. Från fornsaxiskan hjälp. Besläktat med gotiskans understödja och sanskrits hjälp tillflykt, stöder, håller.

Nyhet 3 Veckans låt – en sång som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Fix you (Coldplay). Huvudnumret i min och barnens jamsession (utan att jag tänkte närmare på texten); sedan har den har dessutom ljudit från A:s rum till ukke-komp under hela veckan, jag har tagit in och berörts av texten i mina hörlurar, och idag dök den också upp hos en spellista helt oförhappandes – som ett kvitto på att den vill vara signaturmelodi för den här perioden i mitt liv.

Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka?