Musik för vintersolståndet

Förra året satte jag ihop en spellista på Spotify, med musik som skimrar som snökristaller i den mörkaste vinternatten. Med klanger som nörrskensflammar mot en svart himmel.

Det är körmusik och det är outsägligt vackert. Till vila, till ro, till varande, till tröst, till hopp.

Här är listan.

Bilden är från Canva.

En helt ny dag…

Jösses, så tungt det har varit i livet och här på bloggen – som ju oftast speglar mitt liv – de senaste veckorna.

Om det är

  • lättnaden efter en lyckad megaleverans i jobbet,
  • eller glädjen och energin av att få sjunga med och träffa kära körsystrar igen,
  • eller tacksamheten och värmen i att få träffa min alldeles egna syster – tillsammans med nästan hela familjen, inklusive the soon-to-be-ex (som härmed får en egen förkortning ”STBE”) – i god gemenskap över gott fika, god mat och gott vin,
  • eller ännu ett förlösande småsnack med STBE som landade i respekt, ömsesidig tacksamhet och förståelse.

Det vet jag inte.

Men jag vet att idag känns det som att ljuset börjat återvända (trots att vi nu officiellt går in i den tiden på året då dygnets mörka timmar är fler än de ljusa). Så när jag såg en av låtarna bland resultaten som Spotifys algoritmer valt ut till min Discover Weekly-lista personliga tips för mig för veckan, smålog jag för mig själv och tänkte: ”Ja visst kan jag se en helt ny dag börja gry. En dag som jag ännu inte vet något om, och som på avgörande och smärtsamma sätt skiljer sig från min gårdag. Men den är min att ta emot, utforska och göra något av.”

Uptown funkified – dag 48 i #blogg100

Inlägg med visst nerd alert – nu är du varnad!

Smiley-Dance

Har haft en låt på hjärnan idag. Gårdagens körrep värmdes upp med fys i form av grymt rolig korre (har denna termin lärt mig att det är danslingo för koreografi) till Mark Ronsons Uptown Funk. Uppvärmningen fastnade på film och hamnade sedermera på FB, där den fick stort intresse och uppskattning. En medkorissa delade en underbar vintagevariant på kvällen.

När jag vaknade av mig själv vid sexsnåret i morse, var min första tanke: ”do. dodohdot dodohdo do do.” Oh well, good morning sunshine, liksom!

Och så fortsatte det. På vägen till jobbet: ”do. dodoodot…”. Även om jag inte helt har släppt sargen än så låter jag groovet gå hela vägen ut i kroppen under promenaden – dancewalk i nanoversion skulle jag nog kalla det.

Väl framme på jobbet, medan jag går igenom mailen och väntar in kollegan: ”do. dodoodot.” Tänker a) att det vore grymt att börja varje dag på kontoret med lite fys à la Tindra (som körens koreograf heter) b) ”what’s keeping me?”.

Under promenaden till eftermiddagens möte: ”do. dodoodot dodoodot do do.” Jag att lyssna och att nanogroova. I jakten på flera UptownFunk-kickar hittar jag ett par coola akustiska versioner här och där, glassiga Glee och så plötsligt ett intro som får mig att lystra till: brass och trummor – tänk amerikanskt Marching Band, me like! Det var bara det att när sången väl började var det i form av tre jordekorrar… Me don’t like. Tänk det arret, fast med Bruno Mars vid micken istället… Me like very much :)!

Som tur är kan jag rensa öronen med magiska Tim Akers & the Smoking Section (som för övrigt också gjort en sjukt bra Shake it off).

Händer det dig ibland att du nördar in på en låt, och med hjälp/förledd av Spotify tar dig igenom version efter version? Och så undrar jag givetvis – vilken låt skulle kunna få dig, eller kanske till och med får dig, att börja utmana konventionerna och groova med på hållplatsen eller under promenaden?

Illustration by Krabat der Zauberlehrling (Own work) [GFDL (http://www.gnu.org/copyleft/fdl.html) or CC BY 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by/3.0)], via Wikimedia Commons

En magisk ballad med variation – #blogg100 9/100

Maken hade åttiotalsrevival igår igen, och snavade plötsligt över en grym Chaka Khan-låt som vi inte hört med henne förut, men ändå kände igen så väl: Love me still av och med Bruce Hornsby. Efter ett tag kom vi på var vi  hört den förut. Under vår vokalgruppsperiod lyssnade vi mycket på ViBaFemBa, och detta är en av deras absoluta höjdare med tenoren och ”guldstrupen” Erik Lindman på topp: Älskar du mig än i ett lysande arr av Henrik Ekman. Linjerna och klangerna i mellanspelet är så sanslöst vackra.

När jag lyssnar på de här varianterna står tiden stilla, jag nästan slutar andas och nuet är allt som finns…

piano

På Spotify fanns en engelskspråkig version till. Det visade sig vara en fantastisk röst från Idol 2008, LouLou Lamotte. Och vad gjorde man utan internet – tja, lyssnade sönder en grym melodi lite mindre kanske (fast än har det inte hänt). Men här är ännu en variant som A hittade. En ”dramatic rendition” som sagt, med en ny upptäckt för mig: Betteye Lavette, ackompanjerad av Herbie Hancock. Och vad var det här – jo, en remake med självaste Ms Khan, med keyboardlegenden Greg Phillinganes på pianot. 

En fantastisk låt, med fantastiska sångare och musiker! Lyssna, njut och hitta din favorit!

(Fotot hittade jag hos Vincent_AF på Flickr. Det publiceras under licensen CC BY-SA 2.0)

Spellista för löpning – #blogg100 7/100

Har satt ihop en spellista för ett 30-40 minuters löppass som jag ska testa. Lite rask promenad i början som uppvärmning, därefter 8 låtar i blandade stilar och stämningar. Alla med bpm runt 180. Testa gärna du med, och låt mig få veta hur du tycker den funkar!

20140307-234650.jpg

Så här får underlaget gärna se ut!