En tredjedel av utmaningen #blogg100 är passerad i och med detta inlägg. De allra flesta dagarna har texten flödat ganska lätt; några få dagar har idétorka rått eller energin att utveckla tankarna inte funnits där.
Att hänga upp en serie inlägg på ett tema, som jag gjort med temat Att leva helhjärtat utifrån julklappsboken Våga vara operfekt, har underlättat. Att gå tillbaka i mina tidigare inlägg och kosta på mig en återpostning likaså. Det är kul och uppmuntrande att se att mina gamla texter håller än.
En utmaning som jag fortsatt måste lära mig att hantera är drivkraften att underbygga och utveckla varje ny tes. Det tar helt enkelt för lång tid, när jag nu ska få ut ett inlägg om dagen. Vill träna mig på att se det som uppslag till kommande inlägg istället.
Skrivandet ger mersmak. Det är en form av skapande, av kreativitet, som jag definitivt vill fortsätta att både utforska och utveckla.
Och skapandet är det tema som jag satt mig ner med för att skriva ett inlägg om ikväll. Det sjätte livsrådet för ett helhjärtat liv är ”Värna om skapandet – frigör dig från jämförelsetänkandet”. I original lyder det ”Cultivating Creativity – Letting Go of Comparison”.
Brown konstaterar att det inte finns något som ”kreativa människor och icke-kreativa människor”. Hennes slutsats är att det finns människor som använder sin kreativitet och sådana som inte gör det. ”… antingen släpper (vi) fram den (kreativiteten alltså), försummar den till döds eller kväver den med förakt och rädsla”.
Vad innebär då skapande? Svenskans ”skapande” tycks vid en snabb googling vara relativt intimt förknippat med konst, kultur och estetik. Originalets ”creativity” är mycket bredare – Brown citerar William Plomer, som beskrivit kreativitet som ”förmågan att förena sådant som inte tycks hänga ihop”.
It is the function of creative men to perceive the relations between thoughts, or things, or forms of expression that may seem utterly different, and to be able to combine them into some new forms — the power to connect the seemingly unconnected.
William Plomer
Browns exempel på skapande/kreativitet är ”laga mat, skriva, rita, klottra, måla, scrapbooka, ta bilder, göra kollage, sticka, bygga om en motor, skulptera, dansa, inreda, spela teater, sjunga”. Så tacksam jag var för att hon tog med motorn – annars vet jag ett antal personer som jag stött på under åren som åtminstone inledningsvis skulle rycka på axlarna åt ”skapande” som meningsfullt överhuvudtaget.
Jag har anledning att återkomma till de kopplingar som vetenskapen funnit mellan skapande, välbefinnande och hälsa – tränar på att begränsa både min skrivtid och din lästid, du vet. Just nu tänker jag nöja mig med att konstatera att mitt skapande – om jag nu håller mig till detta, för mig snävare, begrepp – framförallt har tagit sig uttryck i
Jag har också insett att jag har en talang för, och tycker att det är kul att, koppla ihop människor. Inte för att de ska börja datea, men för att de kanske kan ha ett utbyte av varandra. ”The power to connect the seemingly unconnected”. Att skapa relationer där inga funnits.
Slutligen – jag har gett mig själv en riktig utmaning genom att bestämma mig för att börja ”sketchnotea”. Klotteranteckna är kanske det närmaste man kan komma på svenska. Och här kommer verkligen livsrådet att frigöra mig från jämförelsetänkandet till nytta. För genom åren så har jag alltid tänkt att ”jag kan verkligen inte rita”. Och så har jag bara inte ritat.
Nu har jag börjat ta anteckningar från webbföreläsningar och coachingtillfällen i form av sketchnotes. Och så har jag kombinerat utforskandet av min visuella skapandeförmåga med en daglig ”tacksamhetsritual”. Jag identifierar två-fyra anledningar att vara tacksam, och så dokumenterar jag/uttrycker jag dem i klotter. Favoritmediet för detta är Paper på iPaden – perfekt att kunna förstora och backa.
Jag biter huvudena av jämförelse- och prestationshydran, och presenterar dagens tack. Tack för en härlig dag på Tekniska museet med barnen, lite egentid med inköp av nya promenad- och löpskor, filmkväll med rysligt underhållande Minionfilmen i sällskap av barnen (många goda tillfällen till skratt apropå gårdagens inlägg om skämt och skratt), samt den goda nyheten att min kör Stockholm City Voices vann första pris i en tävling i Spanien idag. Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag!
Gårdagens körövning med Stockholm City Voices var en välbehövlig dusch i musik, dans och känslor. Vi övade hårt på att verkligen hitta en genuin känsla i sångerna vi sjunger – jo, man kan definitivt öva på det! Vi sjöng tillsammans med våra gäster fr Skottland, och våra körer sjöng för varandra. Vi dansade oss svettiga och skrattande i full koreografi, tillsammans. Att tillsammans med cirka 100 andra damer/kvinnor/tjejer mellan 20 och 70 groova loss till Uptown Funk är ren lycka! Förundras än en gång över musikens kraft att sammanföra människor över alla åldrar, bakgrunder och geografier. 
