Om jag kunde så skulle jag…

… blogga doften av syrén till dig. Den fyller vardagsrummet, som med dörren öppen till altanen förvandlats till ett uterum.

Men tekniken är inte riktigt där än att dofter kan laddas upp på nätet och enkelt laddas ner i all sin verkliga härlighet.

Så istället skriver jag några ord om hänryckningen jag lever i här hemma. Dammråttor, bokhögar och oavslutade projekt bleknar bort ur medvetandet när jag fullt ut koncentrerar mig på att djupandas genom näsan för att marinera, impregnera, sinnet med syréndoft. De blommar några dagar till. Bäst att ta vara på gåvan när den ges.

Underbart är kort. Så njut av det underbara här och nu! Njut syréndoft och koltrastsång.

IMG_4270
Utsikten från min altandörr. Doften är ljuvligt omslutande, nästan bedövande.

 

 

Backspegel i tacksamhet och förundran 14

Under 2018 vill jag reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets fjortonde vecka ser jag bland annat tillbaka på…

Gemenskapen med 10-åringen när jag lämnade och hämtade hen vid påsklovskurs i programmering på ovan plats.

Skam-athon med barnen – alltså sluktittande på norska succéserien Skam.

Timmar i solen på altanen. Barbent.

IMG_3432

Upptäckten av krokus bland de trötta perennerna i mitt lilla land.

IMG_3427

Skratten och gemenskapen med älsklingen och tre av de fyra barnen vid matbordet och senare i kortspelet.

Diverse utkast och leveranser som jag känner tillfredsställelse över.

Den allt djupare känslan av att ha hittat rätt ansats till att göra skillnad i människors liv och i förlängningen bidra till ett mer människovänligt, hållbart och resilient samhälle.

Läsandet. Flera timmar. Härligt.

Känslan när migränen släpper. Som när regnet drar bort, rullgardinen dras upp, luften blir fri.

Tröttheten och träningsvärken i musklerna efter ett pass på gymmet.

Skönheten i blommor, dukning och dräkter i utställningen Påskyra i Orangeriet vid Ulriksdals slott.

IMG_3637

Dumlekakorna med noblesse som C kom hem med från besöket hos mormor och moster i Sollefteå. Farligt goda!

Tacksamheten över och nyfikenheten på en viktig insikt.

Bästa fredagsmyset.

Utforskandet av kamerans möjligheter och utmaningar. Både jag och C övar oss flitigt. Det blev några porträtt här i veckan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vad och vilka fångar din lins av tacksamhet och förundran när du ser på din omgivning?

Vårens första dag

Vårdagjämning. Idag 17.15 inträffade den. Den ljusa delen av dygnet är längre än den mörka.

 

Enligt wikipedia firar man enligt många äldre solkalendrar nyår denna tid. Och visst känns det som något nytt är på väg. Nya gröna blad tränger sig upp bland de dödbruna fjolårslöven och det som gömts i snö.

Trädens kala grenar sträcker sig längtansfullt mot himlen som färgats av hopp.

Laleh sjunger i lurarna.

Vårens första dag
Och jag vill va’ med
Och jag vill va’ så med
Så att jag kan se
Att jag är en del av allt

Häggblomsdoft i skymningen

Plötsligt var den där när jag steg ut genom dörren.

Den vårkvällsglimmande doften av hägg.

Söt, men ändå frisk.

Som ett anddun innesluten i en såpbubbla som svävar förbi.

En revelj som varje år väcker insikten till liv: nu är det dags att stanna upp.

Dags att stanna upp i steget, i tanken, i allt görande.

Dags att bara vara i doften.

I skymningen där den nyvarma solen drar sig undan för natten.

Vårkvällssolen,som ännu inte blivit loj och slö i att slösa värme och ljus över oss sommarhungrande nordbor.

Dags att vila i blomningen.

Dags att låta hjärtat lägga en stämma på koltrastens jublande drillar.

Jag vänder bort blicken från vemodet som gömmer sig runt hörnet.

Vemodet över att dagarna mellan hägg och syrén än en gång gick så snabbt.

Att så mycket av dem gick mig förbi.

Vänder istället blicken mot de ögonblick som jag vet att jag kommer att fånga.

Ögonblick som fångar och fyller mitt hjärta med bubblande lycka och liv.

Stannar upp i just ett sådant ögonblick.

Just nu. Just här.

Ett ögonblick av häggblomsdoft och koltrastsång.

Hägg Maj 2017