Akta självet – #blogg100 16/100

För ett par veckor sedan snubblade jag över en understreckare i SvD om självhjälpsmyten som vår tids religion. Det som jag framförallt fastnade vid var stycket

Mot ”självkänsla” vill Briers ställa begreppet ”självaktning”, alltså att man har något fog för sin självbild, att man agerar så att man kan känna sig nöjd med sin insats.

Eftersom jag jobbat med min självkänsla under många år och läst ett otal populärpsykologiska böcker i ämnet (känns det som), men aldrig funderat närmare över begreppet självaktning gick tankarna och googlandet igång. Snavade t.ex. över en intressant artikel från Läkartidningen 2002 av Johan Beck-Friis om självaktningens centrala betydelse som kännetecken på depression. Han skriver bland annat: ”Självaktning beskriver således något mer än det vi brukar kalla självkänsla, liksom självtillit, självförtroende och också självbild.”

Helt klart verkar det råda en viss begreppsförvirring; det är svårt att hitta entydiga definitioner med klara gränser.

Varför är det viktigt att veta vad som är vad? För mig handlar det om att jag får en bättre bild av helheten om jag kan sätta namn på de olika delarna. Kanske har jag missat någon del, kanske har jag missat ett samband som när jag får syn på det förklarar dittills o- eller svårförklarliga skeden.

Så – ett snabbt, liksom högst personligt och lekmannamässigt, försök att summera några års läsande och funderande med dagens sporadiska internetsökande efter nya nyanser ger mig följande resultat:

  • Självförtroende – tillit till min förmåga att göra, prestera. Växer när jag utsätter mig för situationer där jag gör nya saker eller presterar i nya sammanhang.
  • Självkänsla – förmåga att observera och sätta ord på mitt mentala tillstånd, mina avsikter, önskningar, behov och min kunskap (jämför medkänsla och inlevelseförmåga). Växer när människor omkring mig visar att mina behov och önskningar är betydelsefulla för dem.
  • Självmedvetande – insikt om mina grundvärderingar, min uppfattning om rätt och fel, min uppfattning om mening och riktning med mitt liv och min plats i världen.
  • Självrespekt/självkärlek – acceptans och uppskattning av den jag är, med mina styrkor och svagheter, min ”onlyness” – det bidrag som bara jag kan ge och göra, utifrån mina erfarenheter och egenskaper
  • Självaktning eller kanske självaktande – det sätt jag lever på, de val jag gör, för att vårda, utveckla och visa aktning för alla dessa facetter av min självbild. Min självaktning utvecklas i samspelet med andra människor, inte minst under barndomens anknytnings- och relationsbyggande med människor som betyder mycket för oss.

Självaktning innebär inte att jag håller mig själv förmer än andra. För mig är det snarare en positiv spiral, där min ökade självaktning gör mig mer lyssnande på andras behov och nyfiken på vad jag kan lära av dem och deras ”onlyness”, något som i sin tur kan stärka deras självaktning.

Vad betyder självaktning för dig?

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s