Idag skriver jag inte för att inspireras eller inspirera. Eller, jo, kanske – för att hjälpa någon mer kanske att se livet i alla dess nyanser. Även de mörkare…
Sedan en tid – något/några år, vet inte med bestämdhet – har jag en känsla av att mina hormonsvängningar i samband med mens bara blir värre. Idag har varit en avgrundsdjup dag, så imorgon går jag till vårdcentralen för att påbörja sökandet efter vägen ut från detta helvetesraseri. Tills något hjälper läser jag Karin Adelskölds och Anders Wennerbergs blogg Livet med PMS och famlar efter igenkänning och något slags hopp.
Hej där!
Du är inte ensam. Jag är inte en av er, men jag vet flera. Och jag vill bara säga ”Herregud! Sök hjälp! Det finns ju oftast hjälp att få!!!” Men det kanske inte är så lätt? Iaf – en länk till en annan tjej som också har det tufft, men som till slut tågade iväg. (Till slut – och hon pluggar ändå till läkare!) vet att hon skrivit mer om det innan jag började läsa.
http://edwardochjag.com/2013/10/02/nar-det-blir-ohallbart/
(Just do it!)
Tack Ulrika, för omtanke och länk. Jo, jag har sökt hjälp. Är lyckligt lottad att ha en fantastisk, lyssnande och kompetent husläkare i form av Lasse Wilhelmsson på Rosenlunds vårdcentral. Så jag är i goda händer.