I gårdagens samtal med coach Helena kom vi bland annat in på självtillåtelse. Även om det faktiskt känns märkligt att jag ibland behöver ge mig själv tillåtelse – ”What’s keepin’ me”, liksom – så vet jag att om jag inte explicit ger mig själv denna tillåtelse, så kommer jag att mala på i ”borde/måste/ska bara-kvarnen” tills all ork är slut.

Just nu tillåter jag mig att läsa pappersböcker. Jullovet gav osedvanligt rikliga tillfällen till läsning, och jag insåg då (på nytt) vilken vila läsningen ger mig. Tyvärr ”måste” det vara pappersböcker för att det ska funka. Det skulle verkligen vara himla praktiskt om jag kände samma vila vid läsning på padda, ajfån och dator – men jag verkar vara fel generation för det.

Jag tillåter mig att dansa och sjunga – mer om det kommer i ett separat blogginlägg. Jag tillåter mig att välja efter känslan i maggropen, snarare än efter rösterna som skriker ”borde” i mitt huvud. Jag tillåter mig att ta tid för att lära, reflektera och skriva, bland annat här i bloggform. Jag tillåter mig också att klottra – doodla, eller sketchnote:a – för att utforska nya sätt att ta in, sortera, befästa och kommunicera information. Mer om det kommer säkert också framöver :).

Självtillåtelsen är ett viktigt inslag i att älska mig själv – så att jag orkar älska andra. Och den är en viktig del i min tyngdpunkt inser jag, i mitt ständiga balanserande på slak lina.

Vad är din självtillåtelse? Vad skulle du vilja tillåta dig själv? Och vad är det som hindrar dig? Välkommen att göra mig sällskap på Självtillåtelsens väg!

Foto: Tawheed Manzoor @ Flickr (CC BY 2.0)