Några tankar om tro och vetande

Nej, jag ska inte skriva om Hedenius bok. Men temat han skrev om har starka kopplingar till det här inlägget.

Om det nu finns en gud och hen vill ha lydnad och trohet från människorna, varför använder hen inte sin makt för att (be)visa sin existens?

Ungefär så löd frågan som gjorde att jag började min dag med en FB-diskussion om gudsbevis och gudsbilder, tro och vetande. Jag svarade bland mycket annat att

Guden kanske vill ha trohet och lydnad – men utan att använda sin makt? Om hen vore allsmäktig skulle hen kunna välja att agera på sätt som strider mot all mänsklig logik – det ingår liksom i en allsmäktigs rättigheter. Är inte själva idén med tro att den inte går att bevisa? Och är inte idén med en allsmäktig gud att hen är oändligt mycket mer outgrundlig än vad vi kan förstå? Det kanske är så att hen vill att vi ska tro utan bevis? Att hen inte är ute efter att ödmjuka människan och skapa blind lydnad? Då hade ju hen inte behövt ge människan en fri vilja och ett resonerande tänkande från start liksom. Tänk om hen resonerar som en (god) förälder – jag ger mitt barn de bästa förutsättningar att gå den väg som jag tror är god, men väljer att avstå från att styra och lägga mig barnets liv som vuxen person eftersom det bara skulle skada tilliten i relationen?

Diskussionen fick mig att tänka på inlägget The Island of Knowledge: How to Live with Mystery in a Culture Obsessed with Certainty and Definitive Answers på bloggen Brain Pickings. Inlägget handlar om en bok (på min allt längre att läsa-lista) av fysikern och astronomen Marcelo Gleiser om den djupt liggande mänskliga drivkraften att veta allt om allting med säkerhet och om hur den moderna vetenskapen förhåller sig till denna drivkraft. I inlägget finns bland annat citatet från boken

What we see of the world is only a sliver of what’s “out there.” There is much that is invisible to the eye, even when we augment our sensorial perception with telescopes, microscopes, and other tools of exploration. Like our senses, every instrument has a range. Because much of Nature remains hidden from us, our view of the world is based only on the fraction of reality that we can measure and analyze.

Enligt de senaste mätningarna består universum består till nästan 5 procent ”vanlig materia”, dvs. elementarpartiklar, elektroner, protoner, neutroner, atomer, molekyler och alla objekt och fenomen som dessa ger upphov till i sina olika varianter. Det är den här delen av universum som vetenskapen har koll på. 5 procent. Resten – mörk energi (drygt 68 procent av universum) respektive mörk materia (knappt 27 procent) beskrivs som ”hypotetiska”, ”mystiska” eller ”okända”. Och jag tycker det är jättespännande, samtidigt som det gör mig ödmjuk inför hur mycket av vår värld som vi inte förstår och kan förklara fullt ut.

Gleisercitatet fortsätter:

Science, as our narrative describing what we see and what we conjecture exists in the natural world, is thus necessarily limited, telling only part of the story… We strive toward knowledge, always more knowledge, but must understand that we are, and will remain, surrounded by mystery… It is the flirting with this mystery, the urge to go beyond the boundaries of the known, that feeds our creative impulse, that makes us want to know more.

Inlägget länkar vidare till ett annat inlägg om filosofen Hanna Arendts tankar om tänkandet kontra vetandet och skillnaden mellan sanning och mening med ett underbart citat om vikten av fortsätta ställa frågor utan svar

By posing the unanswerable questions of meaning, men establish themselves as question-asking beings. Behind all the cognitive questions for which men find answers, there lurk the unanswerable ones that seem entirely idle and have always been denounced as such. It is more than likely that men, if they were ever to lose the appetite for meaning we call thinking and cease to ask unanswerable questions, would lose not only the ability to produce those thought-things that we call works of art but also the capacity to ask all the answerable questions upon which every civilization is founded… While our thirst for knowledge may be unquenchable because of the immensity of the unknown, the activity itself leaves behind a growing treasure of knowledge that is retained and kept in store by every civilization as part and parcel of its world. The loss of this accumulation and of the technical expertise required to conserve and increase it inevitably spells the end of this particular world.

Nu syftar visserligen inte de mysterier som Geisler och Arendt skriver om direkt på de tankar om en personlig gud med vilja och makt i mänskliga termer som morgonens diskussion gällde. Men ut med badvattnet i den ateistiska förklaringsmodellen (tron, höll jag på att skriva – och sett mot bakgrund av vad vi idag vet att vi inte vet om universum är det kanske lika mycket tro att förneka gudsexistensen som att bejaka den) åker också ofta öppenheten för mysteriet och det som vi inte kan förklara med gängse (natur)vetenskapliga modeller. Och då var det det här med sårbarheten igen:

Faith minus vulnerability and mystery equals extremism. (Brené Brown)

(För tydlighets skull vill jag förklara att jag inte tror på en personlig gud med något slags vilja i någon riktning i mänskliga termer. Däremot tror jag att vi långt ifrån har nått en fullständig förståelse av världen, universum/-a och naturlagarna och håller därför öppet för vad som är övernaturligt/metafysik respektive ”bevisat”.)

En reaktion på ”Några tankar om tro och vetande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s