Ja ä inte skrockfull…

Jag erkänner – jag faller då och då för frestelsen att klicka på Nametests på FB (jag länkar inte för jag vill inte inleda min kära läsarkrets i mer frestelse än vad ni redan utsätts för på FB). Vad jag hellre länkar till är ett inlägg om att det finns anledning att se över vilka tredjepartsappar du beviljar tillstånd för i dina FB-inställningar om du väl fallit för frestelsen.

Hur som helst. Jag gör testerna (försöker undvika falla för dem som ber mig om tillstånd för att se vilka som är mina vänner på FB), men postar ytterst sällan resultatet på min wall. Däremot tar jag ganska ofta screenshots på de resultat som jag tycker är extra kul av någon anledning.

Det här var mitt resultat på testet ”Vad händer dig första veckan i oktober?”.

skarmavbild-2016-10-04-kl-20-49-28

Well, well, tänkte jag igår kväll när jag gjorde testet. Visserligen fick jag en stor och ganska tung insikt (som jag inte riktigt orkar skriva om än) om mig själv i måndagskväll där jag satt på Max i Hammarby sjöstad i väntan på sjöscoutssonen och tog in Mod att vara sårbar av Brené Brown.

Men det där med onsdagens utlovade kvalitetstid (särskrivet dessutom, säger ju allt om kvalieteten på den spådomen) med familjen såg mörkt ut. Tjänsteresan gjorde att jag skulle komma hem först vid tiosnåret på kvällen. Alltså kändes inte heller  det där med att träffa min själsfrände på fredag så hotande sannolikt.

Visserligen ska jag ge mig ut på böljan den blå på en Viking line-båt på fredag kväll (jag måste vara galen), i sällskap av den bästa själsfränden jag har haft så här långt – mig själv. Men jag ska inte umgås med någon; jag ska bara sitta och skriva och läsa i min hytt när jag inte äter eller tittar lite snabbt på utsikten (innan det blir mörkt).

Döm om min förvåning när dagens möte idag slutade tidigare, och jag därmed kunde vara hemma hos barnen redan vid niotiden. Nu har jag hunnit dricka te och prata med A om dagens friluftsdag och vår delade olängtan efter utevistelse överhuvudtaget (fast vi delar också insikten om att det är skönt när man väl tagit sig över motståndet), dricka te igen och lyssna på C:s egenkomponerade alster (hon har talang – ingen nyhet för mig visserligen) och trösta liten, efter läskiga ljud i trapphuset hos kompisen rädd, J som somnade på min arm. Kvalitetstid helt klart.

Så – fredag, bring the själsfrände on! Jag utgår från att det finns en spegel i min hytt, så att själsfränden och jag kan se varandra djupt i ögonen…

(Som läsaren kanske anar, lägger jag ett ganska stort mått av ”romantisk” tolkning i begreppet själsfrände. Jag inser med hjärnan att så inte alls behöver vara fallet – jag har flera vänner som jag är glad över att kunna beskriva som själsfränder i stor utsträckning. Men hjärtat envisas med andra associationer – där gnager en stor skräckblandad bävan kryddad med ett uns nyfiken tjusning inför eventuella tådopp i träsket av utforskandet och sökandet efter romantisk/sexuell/fysisk attraktion… Och det vet jag inte om jag är redo för än. Men, men. Don’t overanalyze är väl det mantra jag får upprepa för mig själv en tid framöver.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s