Jag har ridit på nymånens skära. 
Jag har varit en ton i sfärens musik.
I bröstet en stråle från ljusaste stjärna.
Jag smakat ett grand utav himmelrik. 

Jag har låtit den djupaste skammen
Bli synlig och tydlig och sedd,
Bli hållen så varsamt i famnen.
Hos medkänslan plats blev beredd. 

Och själen i frihet sig svingar
I rymden av evighetsnu 
Blir buren av andningens vingar
Och vilar i livskraftens djup.