Igår var visst ännu en dag där jag inte levde upp till utmaningen. Nu tillbaks till ”normalläget” igen – upp i sadeln o leverera!
Helgen har gått i ”självförverkligande genom mina barn” :s tecken. Igår scouting med eldning, livlina, meditation o mycket annat på schemat. Idag Kids Hack med stop motionanimering med döttrarna – här är det färdiga alstret. Därefter brödbak på önskemål av sonen, samt matlagning med viss hjälp av ena dottern.
En riktigt god hoummus gjorde vi till de färdigköpta falaflarna:
Kikärtor p burk mixades med en stor pressad vitlöksklyfta, en msk tahini, lite sambal oelek, hackad koriander, en pressad citron, olivolja (1-2 dl) och några nypor salt. Mmmm…
Idag tar jag blogghjälp av Brené Brown, forskare i socialt arbete med intresse för sårbarhet, mod, autenticitet och skam. Här är hennes TEDxHouston-talk om ”styrkan i sårbarhet”.
Min take på hennes 6 tips följer nedan. Lever jag efter dem? Nej. Har jag sett dem förut? Ja. Ser jag en poäng med att eftersträva dem? Ja, definitivt. Inte minst eftersom jag tror att de för mig kan hjälpa till att leva medvetet, här och nu, istället för att vara i alla borden och skulle ha och måsten som lätt börjar ockupera min hjärna och sätta igång stressproduktionen i kroppen.
Nu åker vi:
a) En morgonritual. Oavsett om du väljer att läsa tidningen eller träna, välj att göra det medvetet och regelbundet. Förbered din ritual, så att du kan börja dagen njutandes lugn och ro, slipper morgonstressen och att komma till jobbet utan nycklar och med blåa dagisplasttossor på fötterna. En hel del forskning visar, som du säkert vet, på att sömnkvaliteten och energinivåerna gynnas av att vi har regelbundna tider för när vi vaknar (och somnar).
b) Bön och/eller meditation. Det finns en hel del information som pekar på att regelbunden meditation (och andra former av kontemplation) har positiva effekter för välbefinnandet för de flesta av oss. Exakt hur de biologiska mekanismerna påverkas vet man ännu inte med bestämdhet. Att träna in avspänning med hjälp av andningsankaret är ett första steg i mitt meditationsutövande. Ofta tar jag hjälp av musik i min egen variant av meditation. Absolut favorit är första satsen i J.S. Bachs Cellosvit (den i G-dur, BWV 1007 tror jag).
c) Mötet med dem som står dig närmast, vid frukost, middag, läxläsning, tandborstning eller kvällste. Ofta fyller vi dagarna och minuter med aktiviteter och åtaganden som gör att vi och vår uppmärksamhet alltid är på väg någonstans, men jag önskar för egen del att jag prioriterade (de korta) mötena (inte i betydelsen sammanträde, men väl i betydelsen lyssna in, stämma av läget, ”connecta med”).
d) Kontakten med vänner – Diane ger standardrådet att ta kontakt med en vän varje dag, via telefon, mail eller sms. Ja, det tar mig en bit kanske. Tack och lov för Facebook, det underlättar regelbunden kontakt med vänner och bekanta.
e) ”Bestäm dig för att göra ditt bästa varje dag. Jobba effektivt, bestäm vad du behöver för att excellera i det du gör och skaffa det.” Jag sätter citationstecken här, för det känns så pretentiöst att skriva så. Och det är dessutom verkligen lättare sagt än gjort. Men jag inser ändå att det ligger något i betydelsen av att sätta upp ett mål och hålla fokus på detta istället för att bara planlöst reagera på det som andra orsakar i ens omgivning. Lagom är bäst torde gälla även här – all fanatism är av ondo, och en viss flexibilitet för oförutsedda händelser, människor som behöver dig och livet i största allmänhet är lika viktigt som att veta vart en vill. Jag brukar tänka på analogin med duktiga improvisationsmusiker: de har timmar av övning och förberedelser bakom sig och en verktygslåda full av modeller och former, som de sedan kombinerar på helt nya sätt i stunden allteftersom konstverket utvecklas.
f) En kvällsnedvarvning – forskning om god sömn tyder på att fasta rutiner på kvällarna underlättar insomnandet, och att kvaliteten på sömnen bland annat påverkas av uppkoppling, ljusa skärmar, mat och träning alltför nära take-off:en till drömmens land. Summera dagens intryck – vad har varit bra, vad vill du tacka för, vad har du lärt dig, vad vill du göra ännu bättre i morgon? Knyt ihop kontakten med dina nära; ankra din andning – och sov gott kära vän! Imorgon väntar ännu en dag, full av möjligheter att lära och skapa nytt och möjlighet att ge dig själv och dina medmänniskor en ny chans!
Wow, tänk att jag lyckats hålla i 20 dagar av utmaningen. Det är en femtedel, 20%. Kommer att tänka på Paretoprincipen, den om att 20 procent av orsakerna står för 80% av verkan (enligt Wikipedia), och undrar över vad Pareto innebär tillämpat på min blogg. Har jag fått 80% av de nya läsare som jag kommer att få via utmaningen redan, eller har jag skapat 80% av den totala klokskap som jag kommer att trycka ur mig i dessa första 20 inlägg? Hoppas verkligen inte på det senare, för då lär jag väl tappa 100% av er läsare snabbare än jag hinner säga Pareto.
Det sägs att det tar 21 dagar att etablera en vana. Läste i och för sig en artikel efter nyår om att ”vanebildningsperioden” var olika lång beroende på hur stor eller jobbig förändring man vill göra (hittar inte igen den nu för länkning 🙁 ) . Kan tyvärr inte säga att jag är i närheten av att skriva blogginlägg på rutin än, men även det är kanske lika bra?!
Har känt intensivt de senaste dagarna att livet rusar lite för fort förbi. Kanske beror det på att jag har extra låga energinivåer efter infektionerna och vintermörket. Men jag känner just nu ett stort behov av att framförallt möta mina barn mycket mer än vad jag gjort på länge, fast i ekorrhjulet av matlagning, disk, tvätt, städ (nåja), träning, kvällsjobb och nu dessutom bloggande.
”Men be dem om hjälp att laga maten tillsammans” kanske någon säger. Jo, det har jag försökt – fina scheman med vem som lagar vad tillsammans med vilken förälder när. På något sätt slutar det i alla fall med att alla tre vill vara med ute i köket (kul att veta att man är så attraktiv) – och det funkar bara inte!
Håhåjaja, även denna ambition har jag brottats med i många omgångar. Omställningen till att tänka normalläge ”halvfullt glas” gäller givetvis även här, liksom att jag behöver forma strategier i förväg för att hitta tillbaka till önskat läge efter de ofrånkomliga dipparna av jobb, vardagsstök eller andra ofrånkomliga distraktioner.
Hur gör du för att freda tiden att möta dem som du värdesätter högst i ditt liv?
Mot ”självkänsla” vill Briers ställa begreppet ”självaktning”, alltså att man har något fog för sin självbild, att man agerar så att man kan känna sig nöjd med sin insats.
Eftersom jag jobbat med min självkänsla under många år och läst ett otal populärpsykologiska böcker i ämnet (känns det som), men aldrig funderat närmare över begreppet självaktning gick tankarna och googlandet igång. Snavade t.ex. över en intressant artikel från Läkartidningen 2002 av Johan Beck-Friis om självaktningens centrala betydelse som kännetecken på depression. Han skriver bland annat: ”Självaktning beskriver således något mer än det vi brukar kalla självkänsla, liksom självtillit, självförtroende och också självbild.”
Helt klart verkar det råda en viss begreppsförvirring; det är svårt att hitta entydiga definitioner med klara gränser.
Varför är det viktigt att veta vad som är vad? För mig handlar det om att jag får en bättre bild av helheten om jag kan sätta namn på de olika delarna. Kanske har jag missat någon del, kanske har jag missat ett samband som när jag får syn på det förklarar dittills o- eller svårförklarliga skeden.
Så – ett snabbt, liksom högst personligt och lekmannamässigt, försök att summera några års läsande och funderande med dagens sporadiska internetsökande efter nya nyanser ger mig följande resultat:
Självförtroende – tillit till min förmåga att göra, prestera. Växer när jag utsätter mig för situationer där jag gör nya saker eller presterar i nya sammanhang.
Självkänsla – förmåga att observera och sätta ord på mitt mentala tillstånd, mina avsikter, önskningar, behov och min kunskap (jämför medkänsla och inlevelseförmåga). Växer när människor omkring mig visar att mina behov och önskningar är betydelsefulla för dem.
Självmedvetande – insikt om mina grundvärderingar, min uppfattning om rätt och fel, min uppfattning om mening och riktning med mitt liv och min plats i världen.
Självrespekt/självkärlek – acceptans och uppskattning av den jag är, med mina styrkor och svagheter, min ”onlyness” – det bidrag som bara jag kan ge och göra, utifrån mina erfarenheter och egenskaper
Självaktning eller kanske självaktande – det sätt jag lever på, de val jag gör, för att vårda, utveckla och visa aktning för alla dessa facetter av min självbild. Min självaktning utvecklas i samspelet med andra människor, inte minst under barndomens anknytnings- och relationsbyggande med människor som betyder mycket för oss.
Självaktning innebär inte att jag håller mig själv förmer än andra. För mig är det snarare en positiv spiral, där min ökade självaktning gör mig mer lyssnande på andras behov och nyfiken på vad jag kan lära av dem och deras ”onlyness”, något som i sin tur kan stärka deras självaktning.
