Förnybara energikällor

Livet som ensamstående (om än tillfälligt) mamma är verkligen ingen dans på rosor. Min största respekt till alla er därute som dag efter dag, månad efter månad, år efter år drar runt lämningar, hämtningar, handlingar, matlagning, tvätt, syskonkonflikter, skrubbade knän, mardrömmar, influensor och allt annat som hör till livet som barnfamilj.

Gudarna ska veta att jag har skrikit och gråtit mer än på länge. Men – med hjälp av lite extra kemikalier, lite sovmorgon och hemarbete har de senaste dagarna varit helt ok, trots släng av magsjuka. Den stora skillnaden är att jag haft energi nog att ta ett liiiiitet myrsteg bakåt och reflektera…

Och då inser jag ju att det är tre helt fantastiska individer jag har till låns. De har gott om integritet – som ju för mig är en grundvärdering. Egen vilja och förmåga att uttrycka den – jättebra, inga vindflöjlar där inte. Kontakt med sina känslor – det är bara förnamnet (självbehärskning är ju en sån svår konst att bemästra för oss alla, och allra minst jag kan väl vid närmare eftertanke kräva det av mina avkommor). Omtänksamhet och empati – ja, i ökande grad.

Nu ligger de och snusar högljutt så det hörs över hela lägenheten (förkylning p g? allergi?). Deras sovrum är min skattkammare, där de som är några av mina viktigaste bränsleceller ligger och laddar energi för en ny dag. Sov sött!

Vårkänslor

Min tur att hämta. Men – A ringer: klar tidigare och föreslår gemensam promenad hem och hämtning. Taget! 
Solen strömmar ner över ett Stockholm i vårsvid. Björklöv som musöron, men inga rosor att klippa. Gamla stans fasader i varmt gult och rött; Saltsjön och Riddarfjärden glittrar i kapp. 
Framme vid Slussen ser vi att promenadtempot tydligen varit högt – extra minuter till förfogande. Hornsgatan till Mariatorget och Hotell Rival. Mousserande vin på terassen. Makalös vy över medmänniskor som fikar, leker, slappar, är på väg bort, är på väg hem. Fontänens vatten som diamanter i solen – en flickas bästa vän.
Samtal om ditt och datt, dåtid och framtid, här och där. Vi har förverkligade drömmar tillsammans och vi har framtida drömmar tillsammans. Det är vi och det är rätt.

Pannkakor i parken

Recept på en lyckad torsdagseftermiddag trots sen dagis- och fritidshämtning:
Ett stycke snabbhandling på ICA: färdiga pannkakor, jordgubbssylt och drickyoghurt
En son hämtas i vagn för snabb transport istället för den gängse i och för sig upptäckarvänliga promenaden
Två döttrar hämtas i skolan.
En dotter blir förtvivlad när hon inser att det inte finns lingonsylt, bara jordgubbssylt. Konstigt barn.
En mamma springer in i drugstore på hörnet och köper äppelmos.
Fyra Modigs annekterar ett stycke stenhäll under en klarblå majhimmel i lekparken.
En matkasse packas upp, förpackningar öppnas, barn njuter, tar en tugga, springer ner och leker, kommer tillbaka för en tugga till och en slurk yoghurt. Håller på så ett bra tag.
En lillebror går plötsligt undan för att därefter se väldigt pressad ut.
Fyra Modigs går glada hem.

No chicken race

Mitt flitiga promenerande har fått sig en knäck av en dunderförkylning som dränerar kroppen på all energi. Olustigt nog kommer då också sötsuget smygande som brevet på posten. Två korta promenader har det dock blivit idag – en till och från vårdcentralen med två sjuka barn i släptåg, och en från skolan där det enda friska barnet tillbringat dagen.

Riktigt mysigt att gå hem på tu man hand med henne. Hon ville absolut gå via Medborgarplatsen och ICA – som visade sig vara Coop. ”Det är ju alltid något man behöver”, som hon förklarade. På något underligt sätt (feberyrsel?) hamnade vi i Söderhallarna istället för i snabbköpet. Så roligt att få gå där med äldsta dottern och visa på olika köttdelar (”Blä, det ser ju superäckligt ut”), handla ostar (parmesan till henne, Appenzeller till lillasyster,  Gouda som en morgonmackeost – länge sedan jag njöt den syrliga, runda smaken – och lite Caprinelle till mig och A), bröd och färsk sparris till kvällens kyckling.

Kycklingen, ja, den blev jag inspirerad till av matlagningskursen i helgen. Utan att tveka benar jag nu ur en hel kyckling. Och det är för mig det bästa att göra med en sådan, eftersom jag aldrig fått till en god hel  kyckling -medan brösten är torra och sega har låren ännu inte blivit genomstekta. Möjligen lyckades jag någon gång när jag lagade den i lergryta, men det var inget 100-procentigt knep.

Tillbehören: den färska sparrisen som jag inte kan få nog av och en hollandaise. Har nu fått upp vanan på Hollandaiser så att jag kan laga den på fri hand och i princip alltid rädda den om den skär sig. Alla har vi våra mer eller mindre märkliga prestige- och tävlingstriggers, eller hur?

Snooze…

Ljust utanför fönstret när första barnet kommer uppkrypande i sängen. Efter en liten stund kommer tvåan. Båda ska ligga nära, nära. Hm, målkonflikt – goda relationer (även i ögonblicket till mig själv  – det ÄR ju mysigt att ligga och snusa även en sju- respektive femåring i nacken) mot god sömn.

Klockan ringer – huvudet spränger när jag vaknar i femåringens tomma och, i jämförelse med min egen, ganska hårda säng. Snooze både en, två och tre gånger innan jag kommer upp 6.50. Nya tag i morgon – alarmet får stå kvar på 5.45.