Etikett: #blogg100 2016

Söndagssummering – dag 89 i #blogg100

On By Sara ModigIn Veckan som gick1 Comment

Inspirerad av några av de bloggar jag hittat genom årets #blogg100-utmaning har jag bestämt mig för att prova att göra söndagarna till en temadag. Temat är summering – att knyta ihop veckan som gått och blicka fram mot nästkommande vecka. Jag vill fånga upp de ”glows”, dvs. framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några  ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla – inför den kommande veckan.

Glows of the week

  • IMG_2172
    Blev förevisad en termins scratchproduktion av 11-åringen på Kodcentrums avslutning.

    Tid på tu man hand med varje barn.

  • Middag med kära och långvariga vänner, med långa, goda och ärliga samtal om livets alla olika skiftningar.
  • Körövningen med flera för kören nya ansikten, varav några varbekanta för mig och väldigt roliga att se där.
  • Slutleverans med stort värde och högsta kvalitet till viktig kund.
  • Hittat och åtgärdat fel i anmälningsformulär på Sjöscoutkårens hemsida. Ha! (känner alltid en segerkänsla när jag knäcker tekniken…)
  •  Hållt ut med daglig meditation och nästan daglig sjuminuter. När jag släppte sjuminutrarna en dag, kom jag igen utan att basha mig själv. Yeay.
  • Tid på egen hand med god bok som enda sällskap.
IMG_2178
Ljuvliga bao på Magnolia, cava och en god bok – så firar jag mig på mors dag.

Grows of the week

  • Lägg mig och släck tidigare – när livet snurrar snabbt blir sömnen extra viktig.
  • För att lägga mig tidigare, behöver jag hitta ett sätt att avsluta mitt bloggande tidigare… Kortare blogginlägg? Skriva flera inlägg samtidigt vid annan tid på dygnet?
  • Missade efterlängtad salong – vill lära mig hushålla bättre med energin, så att jag inte missar andra efterlängtade möten i framtiden.
  • Hitta tillbaka till youghurt, hallon och chiafrön till frukost istället för de ljuuuvliga levainmackorna med ost…
  • Inte överösa barnen med goda råd och svar, utan träna på att bara lyssna, att hålla ett rum för deras funderingar och tankar, utan att veta bäst.
IMG_2038
Kastanjen blommade i veckan. Jag älskar de gulvita facklorna!

Fristaden – dag 87 i #blogg100

On By Sara ModigIn Att leva helhjärtat2 Comments

I sitt åttonde livsråd för ett helhjärtat liv tar Brené Brown upp vanan att värna om lugnet och stillheten.

Hon beskriver lugn som

att uppnå klarsyn och medveten närvaro och behålla kontrollen över sina känslomässiga reaktioner.

Brené Brown, Våga vara operfekt, sid. 152

Stillheten handlar enligt henne om

att skapa rymd, att öppna upp ett utrymme fritt från själslig bråte, om att ge sig själv tillåtelse att känna, tänka, drömma, ifrågasätta.

ibid., sid. 155 (min bearbetning)

För mig handlar stillheten i grunden om att ge mig själv ett utrymme, en fristad, där jag tillåter mig att bara vara – utan tänkande, kännande, drömmande, analyserande och ifrågasättande. Ett sådant varande hittar jag i meditationen, i musiken, i promenader (inte minst längs vatten). I stillheten växer mina ”lugn-muskler” – de som hjälper mig att hålla känslostormar och tanke-tsunamis på lite distans så att jag inte blir överväldigad av dem på samma sätt som ofta tidigare.

Och så är det – varje person behöver hitta sin form av stillhet och lugn, och sin strategi för att skapa dessa utrymmen i sitt liv.

I Sylvias blogg läser jag om hennes tio budord för att hålla stressen stången. Jag tar till mig dem i att utveckla min strategi för att skapa mer utrymme i mitt liv för lugn och stillhet. Mer utrymme för dessa två kvaliteter tränger med automatik ut stress och oro.

Just den här veckan har jag syndat ordentligt. Inte minst mot budordet om att gå och lägga mig tidigt. Inser tydligt det pris som detta för med sig: en hjärna som är seg som kola (när den inte surrar som en bikupa förstås), starkt sötsug i ödesdiger kombo med en stark motvilja mot all fysisk rörelse.

Så nu sätter jag punkt och säger god natt. Svidar om till pyjamas och sätter på min Spotifylista med musik för vila. Viger helgen åt lugn och stillhet. Det innebär tyvärr att jag väljer bort aktiviteter som jag sett fram mot och som jag vet ger energi. Men de närmsta dagarna behöver jag inte främst mer energi, jag behöver lugn och stillhet. Jag behöver bara vara. 

Vilken strategi har du för att ge utrymme åt lugnet och stillheten i ditt liv? Jag önskar dig en god helg med utrymme för det som du behöver just nu. Har du koll på vad det är?

Har hållt i och hållt ut – dag 86 i #blogg100

On By Sara ModigIn Tankar2 Comments

Fem morgnar i rad. Fem headspaces, fem sjuminutersworkouter. 

Fem morgnar av en kombo som jag haft som ambition ett bra tag. Den har alltid tidigare spruckit, främst på grund av det Mount Everest av motstånd som sjuan väckt hos mig. 

Vad har jag ändrat som gör att jag klarat fem dar i rad? 

Jag har redan tidigare skruvat min morgonmeditation till att locka mig: jag får ligga kvar/lägga mig igen efter frukost och blunda. Inte helt enligt regelboken, men verkningsfullt likaväl. Tack Helena för att du frågade vems regler som styr… 

På samma sätt (återigen tack vare Helena) har jag taggat ner ”perfektionismen” vad gäller sjuan. Om jag inte varje dag orkar/är motiverad att göra varje rörelse fullt ut – so be it! Mina muskler talar om för mig att mina insatser, om än bristfälliga, gör nytta, och på lång sikt etablerar jag en efterlängtad vana där jag kommer att orka ge mer av järnet över tid. 

Fem dagar – en bra start på nya vanor! Och dessutom börjar jag se att jag har förmågan att plocka upp och komma tillbaka även om jag missat enstaka morgnar. Gissar att dessa småjusteringar är en bra grund för att hålla i och hålla ut. 

Leendet, seendet – dag 85 i #blogg100

On By Sara ModigIn Tankar, TillsammansLeave a comment

Jag såg honom på avstånd. Han väntade.

Jag såg hur ljuset från hans leende lyste upp hans ansikte och hur kroppen liksom öppnades upp i sin hållning. Som när solen bryter fram en gråmulen dag.

Han väntade in henne, en kollega eller vän, inget mer av kroppsspråket att döma. Men ändå en djupt uppskattad människa; det var tydligt i hur hans ögon såg henne.

När hon var framme utbytte de en varm hälsningskram. Som när solens strålar träffar bladet, blomman och ger energi för fortsatt liv och utveckling. Gick sedan i gott samtal in mot byggnaden.

Och jag tänkte: Åh, vad jag önskar att varje människa kunde få bli sedd på det viset! Sedd, bekräftad och uppskattad.