Ny måne – ny intention

Igår var det nymåne igen och dags att sätta en ny intention för den nya måncykeln, den fjärde för året.

Den nya intentionen började pocka på redan för några dagar sedan, under inflytande av vårsol, fågelsång, altanhäng och vårblommor. Det är uteliv som ska levas och utforskas de kommande 27 dagarna.

IMG_3384

Mycket passande, nu när Spanienvärme väntas till våra trakter. Passande också när två säckar trädgårdsjord står och väntar på att fylla ut och ge ny näring åt mitt pyttelilla gerillaland nedanför balkongen. När den nyinköpta sekatören nästan studsar av otålighet att få ge sig på kaprifol och buske av okänd sort som ska ansas hårt. När svartvinbärsbusken, koriandern och myntan väntar på att grävas ner i det nyfixade landet.

Andra saker jag drömmer om att göra ocb uppleva i utelivet denna förvår är att kula utomhus, promenera, att cykla och att utforska vilda örter för att fylla frys och smaklökslusten med. Helena är en inspiratör i detta, och snart ska jag gå på nässel- och kirskålsjakt efter hennes modell.

Stillhet, Att säga nej för att skapa rymd och Det sakraliserade, överlåtna livet har stått i fokus under tidigare måncykler detta år. Kan lugnt säga att praktiken med att sätta en intention och låta den växa och utvecklas i måntakt har varit av godo för mig så här långt, och gett bränsle till mitt årsord Hälsoglädje. Är ganska så säker på att så blir fallet med Uteliv också. Bara tänk på allt D-vitamin som kroppens depåer hungrar efter att få fylla på!

PS. Vaddå måncykel tänker du kanske. Jo, inspirerad av kära vännen Tess vill jag ta hjälp av en av de cykliska perioder som finns i världen, måncykeln, för att lägga lite extra vikt vid någon aspekt av livet som jag vill jobba lite extra med. Om du jämför med fysisk träning, så väljer du kanske att avsätta en vecka eller månad eller termin åt att nöta in, fokusera på en viss rörelse eller moment i rörelsen. Same, same but different!

 

Söndag i tacksamhet och förundran 12

Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets tolfte vecka ser jag bland annat tillbaka på…

… många och långa kramar från barnen

… matlagningsgemenskap och citylördag med desamma

… min coach Allas frågor som nycklar upp nya och hoppfulla perspektiv på livet

… våren! Äntligen är den här! Med det yrvakna solljuset, dofter av fuktig jord och multna löv som kommer fram under det bortsmältande snötäcket, fågelsång inklusive den förtrollande koltrastsången i skymningen och hackspettens ljudliga skafferirotande.

… nyskurade altanmöbler

… nya klarröda vårkappan och de lika röda vårskorna. Känner mig lätt, nästan dansant, på foten (på ett sedesamt sätt) när jag får byta curlingkängorna mot lätta vårskor. Och skyltningen på affären, som fick mig att plocka fram den vackra och ack så mjuka guldrosa schalen och matcha med den röda kappan.

… iakttagandet av earth hour med en käraste, fyra barn, fem tärningar och ett yatzyblock i skenet av levande ljus.

… den återuppvällande smärtan och sorgen över det som aldrig blev

… att få följa med och stötta mitt barn vid ett viktigt och efterlängtat möte

… inspiration och egentid med älsklingen på Älvsjömässans trädgårdsorgie

första lektionen på kulningskursen

stunderna av yutori – rymlighet – för att vänta in själen. Som idag på bänken utanför Älvsjömässan, där jag väntande in både själ och älsklingen med solen värmandes mitt ansikte.

nyheten om att första avsnittet av Myter och mysterier: Bibeln släpps 26 april! Wooopwooop – nedräkningen har börjat!

… tre månader av daglig meditation.

Vad ser du tillbaka på i den gångna veckan?

Söndag i tacksamhet och förundran 11

Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets elfte vecka ser jag bland annat tillbaka på…

Mys med Busan the cat. Hon är som ett vandrande och spinnande valium, med morrhår och lurvig svans.

Målgång i ICA-klassikerns Vasalopp! Med hjälp av mitt eget pannben, en väldesignad utmaning och världens bästa PP (personliga peppare) i form av min älskling har jag kommit igång och rört på mig regelbundet. Spotifys låtlista gav mig dessutom det perfekta soundtracket i form av Solala och Helen Sjöholm i Vår bästa tid är nu.

Älsklingens magiska beröring. Han kan han.

Spontanmöte med kära vännen Helena.

Vårvintersolsvärmen som börjar vakna till liv.

De allt ljusare kvällarna.

Jordärtskockssoppa. Jag har kommit på varför jordärtskocka heter Jerusalem artichoke på engelska – det är ju Jerusalem som analogi för himlen och paradiset som åsyftas. Smaken är bara heeeeeelt paradisisk!

Senaste avsnittet av On Being med poeten Naomi Shihab Nye. Så många tankar som gick rätt in i bull’s eye i min intention för denna måncykel om ett sakraliserat, överlåtet liv.

Fikat med med vännen Alexander, som det var alltför länge sedan jag träffade.

Insikt om att jag håller ut i vanor som jag mår bra av.

500 inlägg på bloggen. Ja, detta är nummer 500. 20 april 2010 la jag ut första inlägget. Vissa ränder går aldrig ur – jag är fortfarande mästare på att snooza mobilalarmet.

Barnens ankomst för en veckas boende med mig.

Vad är du tacksam över och vad förundras du över, när du ser tillbaks på den gångna veckan?

Mellan Evertsberg och Oxberg

Kväll på hotell mellan två jobbdagar på annan ort. På hotellet finns gym. Med crosstrainer.

Och 30 minuter på crosstrainern ger mig 5 km i ICA-klassikerns Vasaloppsmoment.

Så nu är jag uppe i 55 km, någonstans mellan kontrollerna i Evertsberg (47 km) och Oxberg (62 km). I mål måste jag vara senast nästa söndag, den 18 mars. Återstår 7 halvtimmar på crosstrainern eller lite drygt 11 halvtimmars stavgång. Eller en mix. Det fixar jag!

Den sortens motivation som ICA-klassikern ger mig för att få mig att träna regelbundet, är den starkaste jag upplevt hittills i livet. Med viss förstärkning av att älsklingen utlovat present när jag avverkat hela klassikern…

Söndag i tacksamhet och förundran 2

Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets andra vecka ser jag bland annat tillbaka på…

… känslan av att ”vara ikapp” på jobben.

… den positiva återkopplingen från kund på levererans.

… återfunnen läslust och förmåga att ta in det jag läser.

… språkbadet i Lena Anderssons Utan personligt ansvar. Berättelsen berör med både frustration och igenkänning. Språket fängslar och fascinerar.

… samtalen och gemenskapen med barnen. De växer ständigt i insikt och förmåga. Tacksam över att fortfarande ha deras förtroende i att dela sina såväl smärta och lessamheter som glädjeämnen och framtidsdrömmar i vardagen.

… släktmiddagen hos älsklingen. Känns fint att få växa in i hans sammanhang.

… powerwalks med älsklingen. Samtal om smått som stort varvas med ordlös gemenskap, hand i hand. Turas om att dra. Ljuvliga pusspausar och under vägs. Upplevelser av naturens karga, kalla januariskönhet.

… testunden med kusin M. Roligt att återfinna kontakt och hitta gemensamma professionella intressen.

… ett spirituellt lunchsamtal (i mitt tycke iaf) om aktionsforskning, design och lärande organisationer.

… flera hålla i och hålla ut i min hälsoglädjeväg: morgonmeditationer och morgonfys. Trappor istället för hiss. Promenader. Mindre av godiset som står framme på jobbet. Färre mackor, fler ägg och apelsiner. Mer lyssnande i stället för pratande. Mindre bashande för de gånger jag väljer efter gamla vanor, mer postivt, bekräftande fokus på de gånger jag väljer som jag vill välja.

… vårtecken i naturen: knoppar som trotsar mörket.

… koltrastarna som dykt upp på mitt altanräcke. Snart är det tid för ljusa vårkvällar med koltrastsång!