Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets tolfte vecka ser jag bland annat tillbaka på…
… många och långa kramar från barnen
… matlagningsgemenskap och citylördag med desamma
… min coach Allas frågor som nycklar upp nya och hoppfulla perspektiv på livet
… våren! Äntligen är den här! Med det yrvakna solljuset, dofter av fuktig jord och multna löv som kommer fram under det bortsmältande snötäcket, fågelsång inklusive den förtrollande koltrastsången i skymningen och hackspettens ljudliga skafferirotande.
… nyskurade altanmöbler
… nya klarröda vårkappan och de lika röda vårskorna. Känner mig lätt, nästan dansant, på foten (på ett sedesamt sätt) när jag får byta curlingkängorna mot lätta vårskor. Och skyltningen på affären, som fick mig att plocka fram den vackra och ack så mjuka guldrosa schalen och matcha med den röda kappan.
… iakttagandet av earth hour med en käraste, fyra barn, fem tärningar och ett yatzyblock i skenet av levande ljus.
… den återuppvällande smärtan och sorgen över det som aldrig blev
… att få följa med och stötta mitt barn vid ett viktigt och efterlängtat möte
Funderade på att låta tystnad utgöra dagens inlägg. En rubrik, och så bara… inget.
Hjärnan är trött efter intensiva dagar med mycket resor och lite sömn. Halsen kliar på ett otäckt sätt också, och får mig att tänka på alla kommentarer på FB, i media och i utbytet med personer jag mött i veckan om ihärdiga influensor och förkylningar. Ingefäran och citronen väntar hemma på att bli till shot.
Nä. Trots fakta i föregående stycke vill jag ändå skriva några rader. Och jag slås av att viljan att få ihop de där raderna är ett uttryck för en av fyra vanor som jag faktiskt har lyckats hålla i och hålla ut med (om än bara 12 dagar i rad vad gäller just bloggandet) hittills det här året. Övriga är:
*Ambitionen att meditera varje dag. Och imorse gjorde jag min 82 dag i följd. Vissa dagar har det blivit fler än en gång. Andra dagar har jag slumrat till under meditationen. (Undrar om en blir så där snygg som figuren till vänster om mitt namn när en mediterat tillräckligt länge.)
*På söndag går jag i mål i ICA-klassikerns Vasalopp (om jag inte däckar i feber i helgen då, förstås). Det betyder att jag lyckats röra på mig regelbundet så att jag blir svettig (rejält svettig) minst en halvtimme ett par, tre gånger i veckan sedan jag drog igång utmaningen i mitten av februari.påväg
*Min Goodreads-läsutmaning om 26 böcker under året. Jag har avverkat 12 böcker, och är snart i mål med den 13e.
Funderar lite på vad det är som gör att dessa vanor etablerat sig. Som den obliger jag är, är en stor del av motivationen det att svara upp på yttre förväntningar på mig. Och i alla dessa fyra har jag andra personers förväntningar att svara upp mot – eller i alla fall mina bilder av andras förväntningar.
*Bloggen – ja, jag har ju sagt här att jag vill skriva dagligen under mitt femtionde levnadsår. Och den ambitionen blir ju implicit ett löfte till er, kära läsare.
*Meditationen – förutom att jag mediterar med stöd av Headspace det första jag gör när jag vaknar på morgonen och det är en anledning till att ligga kvar en l i t e n stund till i sängen, vet jag att jag har min Headspacebuddy Helenas ögon på mig.
*ICA-klassikern – min älskling hejar på och har utlovat en present när jag är i mål med hela klassikern. Det är motivation som heter duga!
*Goodreadsutmaningen – tja, den ligger där öppen på min profil för alla som mot förmodan skulle vara intresserade av att kolla hur det går för mig.
Funderar vidare på hur jag kan omsätta de triggers som etableringen av dessa vanor har haft i stöd för att ta mig an min mathållning. Och för framtiden, att hitta sätt att etablera andra vanor som jag kanske kommer vilja etablera. Som att ge tystnaden större utrymme i livet. Har du några tankar kring det?
Min intention för 2018 års första måncykel är stillhet. (Vaddå måncykel tänker du kanske. Jo, inspirerad av kära vännen Tess vill jag ta hjälp av en av de cykliska perioder som finns i världen, måncykeln, för att lägga lite extra vikt vid någon aspekt av livet som jag vill jobba lite extra med. Om du jämför med fysisk träning, så väljer du kanske att avsätta en vecka eller månad eller termin åt att nöta in, fokusera på en viss rörelse eller moment i rörelsen. Same, same but different!).
Stillhet i tanken. Stillhet i ambitionen. När jag nu återfunnit balans, glädje och hoppfullhet i livet känner jag ett välbekant driv att fylla på, sätta nya mål och rusa framåt, entusiastisk och fylld av energin som jag känner. Den erfarenhet som åren börjar ge mig säger mig dock att jag behöver ha lite koll på framåtrörelsen för att inte köra i diket igen.
Så stillhet it is. Stillhet genom meditation. Stillhet genom att stanna upp då och då under dagarna och bara stämma av andningen. Stillhet genom att soffsofta med älsklingen. Stillhet genom att ta in de små detaljerna i livet, som saftigheten i en apelsin. Stillhet genom att fylla öronen med naturljud och toner som stannar tiden – som här i en inspelning från Stångtjärn med kulning och hornlåtar.
När veckan går mot sitt slut vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat, och sätta ned foten för ett ”grow” – ett område som jag vill rätta till/ utveckla/vara extra uppmärksam på – inför den kommande veckan.
Glows
Tre dagar på kurs – vilken lycka för en lärandejunkie som jag! Nu är jag diplomerad i konsten att hålla möten och workshops som involverar alla deltagare för att ta tillvara deras kunskap och erfarenheter. För bättre beslut och delade insikter helt enkelt. Och därmed för mer kraft och hållbarhet i förändringsarbetet. Sköna medstudenter och en kompetent lärare bidrog till upplevelsen.
Att få hålla föreläsning och workshop för ett 70-tal KTH-studenter om innovation och om hur berättelsen om – logiken för – de förändringar som man vill skapa kan utvecklas. Att få starka kvitton på att mitt budskap om behov och önskad effekt, snarare än lösning, som grunden för innovationsarbetet gick hem, och att flera nya insikter kring målgrupper, tillämpningsområden m.m. uppstått. Det gjorde mig rörd, glad och tacksam.
Tid med älsklingen på tu man hand. Med god mat och massa närhet som ackompanjemang. Det ger självlysande glow!
Utforskande av ett soligt men blåsigt Malmö, inklusive fika och, som alltid, ett gott samtal med goda vännen Magnus J. Och med viktigt uppföljningssamtal med klokaste coachen och terapeuten Alla Pétursdóttir efter ledarskapskursen i början av september.
Malmö bjöd också på inkassering av förstavinsten i ett lotteri som jag sajnade upp för på försommaren i form av att anmäla mig till ett nyhetsbrev. Jag vann en gratis tantramassage… En ljuvlig och omvälvande upplevelse, som öppnade för viktiga insikter. Och gav mersmak! Att Patrik Olterman är Frälsningsofficer (om än ej aktiv) gav en viktig extradimension för mig i och med att han gav referensramar till hur jag kan sätta in upplevelse och insikter i kristen teologi.
En helg då förkylningen slog till, trots flitigt ingefärsshottande denna höst. Förkylningen blev ändå ett glow, eftersom den ”tvingade” mig att göra ingenting… (Nåja, nästan.) Och jag upptäckte dessutom att ingefärsshot och Aperol är en riktig höjdarmix. Ska nog prova med lite tonic water i också… Det lär ju vara hälsosamt, hehe.
Kanelbullar med extra allt gott (foto: Eric Forsberg)
Nybakta bullar hemkörda av älsklingen med dotter. Stora, varma bullar med extra allt av smör, socker och kanel… Mmmm….
Jag har mediterat sex av sju dagar denna vecka! Yep, yep, yep!
Ett ”grow” – ett område som jag vill rätta till/ utveckla/vara extra uppmärksam på – inför den kommande veckan.
Regelbunden meditation. Jag fortsätter med förra veckans ambition och mål att köra varje dag en vecka. Headspace, Mindfulnessappen, Courserakursen De-mystifing Mindfulness… Har många redskap, men kan också välja att bara sitta själv utan guidning. Pepp, pepp, pepp!
Veckans ord
Inåt. Min viktigaste resa just nu är resan i riktning inåt.
Veckans musik
Erna Tauros Höstvisa med Birgitta Ulfsson. Den sveper in mig i varmt mörker med levande ljus, en varm filt och en kopp te. Och i det vemod som hör hösten till för mig. Trots vemodet älskar jag hösten. Eller – är det kanske just på grund av vemodet som jag älskar den?
Några av veckans ”glows” (framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar)
Det har varit vecka med barnboende. Många glädjeämnen och guldstunder att tacka för (och så här i efterhand överskuggar de frustrationerna och konflikterna). C, M och jag blir bland annat bättre och bättre på att sjunga trestämmigt tillsammans. Och J har gett mig så många goa kramar den här veckan.
En ljuvlig, solig och varm sensommardag på Skansen i ljuvligt sällskap – mina barn, min käraste och hans dotter.
Tacksamhet för att känna kraft och energi i livet inklusive jobbet igen.
Fredagsmys med god mat (ugnsstekta rotfrukter, biffar – inte ofta vi har helt kött nu förtiden – , och både bea och chilibea), gott vin (en smarrig pinot noir) och hjärtenära sällskap – syster, barnen och kärasten. Och så katten förstås. (Chipsen med äppelpajssmak gav liksom bara… lite krydda till kvällen. Allt kan ju inte falla alla på läppen… )
Fika med goa grannen. Vilken lyx!
Stödet från FB på efterlysningen av potentiella kompisar till M. Både han och jag blev djupt tagna av engagemanget. Som också gett resultat!
Ett ”grow” – ett område som jag vill rätta till/ utveckla/vara extra uppmärksam på – inför den kommande veckan.
Regelbunden meditation. Vet ju hur bra jag mår av det. Nu satsar jag på att köra varje dag en vecka. Pepp, pepp, pepp!
Veckans ord
Höstdagjämning. Ett ord som öppnar dörren in till en mer introvert årstid. Tända ljus. Jordiga dofter på promenad i röd- och gulbrinnande skog.
Veckans låt
Mandy av och med Barry Manilow. En gammal goding som svepte förbi på radion här i veckan, och drabbade mig med av vemodet och längtan i melodin.