Jag fick en dikt i mejlboxen häromdagen av kära Helena. En dikt ”om dig” skrev hon. Oh, ja! Dikten är av Tara Sophia Mohr, författare och coach med fokus på kvinnors ledarskap och välmående. Tack, Helena, för omtanken och för en ny spännande bekantskap.
I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla – inför den kommande veckan. Ett veckans ord och en veckans låt får du på köpet. Några av veckans Glows
Ljudet av en sovande, drömmande, snusande katt. Vila.
Vänskaper. Vilan i att det finns människor som lyssnar, håller mig, som delar med sig av sin smärta, sitt mörker. Delad smärta är lättare börda.
Megaleveransevent och -process avklarad med gott resultat. Det känns gott att kunna lägga ett av våra mest fullmatade uppdrag hittills till samlingarna. Att dessutom under eventet få tydliga kvitton på att frågor som vi kämpat för i snart 10 år nu börjar landa blir som grädde och marshmallowsar på den varma chokladen.
Att hitta orden som förlöser sorg, smärta och förlamning. Ord som också får beröra många.
En kreativ, konstruktiv twitterrant som i bästa fall bidrar till smartare utformning av politik och förvaltning.
12-åringen vill göra storasyster sällskap i Skansens ringleksbarn och storasyster jublar!
Nya läsare och bekantskaper i bloggosfären.
En helg full av körsång, tid och samtal med härliga körsystrar och massa nya insikter vid Nordic Light Regions Music School. Vad sägs t ex om insikten att god sångteknik börjar vid hårfästet (och då inte det hårfäste som vi har på huvudet…) enligt ett Birgit Nilsson-citat som refererades till vid dagens klass i basic vocal skills?
Insikten om att den mentala resa jag gjort under det senaste decenniet hjälpt mig landa i mig själv, och därigenom rustat mig för att hantera den situation mitt liv nu befinner sig i med en grundton av kärlek och medkänsla.
Hösthög himmel med nyponröda accenter mitt i allt det tröttgröna, guldgula och roströda.
Att känna hur separationsprocessen rör sig framåt. Med två steg framåt och ett steg bakåt i en surrealistisk jenkaversion växlar den mellan vrede, utskällning, raseri, förtvivlan, sammanbrott, sorg, stillhet, samtal, förklarande, lyssnande, reflektion, acceptans, varande, vänskap. Så kommer det att fortsätta så ett bra tag framöver på den väg jag väljer. Vägen mot förlåtelse och försoning. För oss båda.
Veckans Grow
Att fortsätta be om stöd och ta emot all kärlek och omsorg som räcks mig.
Att fortsätta söka och hitta orden som bär mig framåt.
Att stanna upp, betrakta och sätta ord på ångesten som slagit upp campingbordet och kaffet från sin resetermos på rastplatsen i mitt bröst. Jag ser på den att den gärna skulle börja tömma sitt flyttlass som den drar runt på, och börja fylla varje cell med gammal bråte. Men så länge jag bara står stilla med armarna i kors och iakktar, inte motar bort eller ger efter för den, så har jag makten. Förr eller senare blir väl termosen tömd och campingpallen obekväm, så att den rastlöst drar bort från mig.
Veckans ord– ett ord som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan.
Hopp
Hoppet, som är en kombination av längtan efter något och en förväntan om att en gång få mottaga det, har som mål föreningen med det gudomliga och därmed den eviga glädjen. … hoppet (har) sin utgångspunkt i människans vilja och inte känslorna. (Wikipedia)
Hope, for me, just means a Buddhist sense of uncertainty, of coming to terms with the fact that we don’t know what will happen, and that there’s maybe room for us to intervene. And that we have to let go of the certainty people seem to love more than hope, and know that we don’t know what’s going to happen.
People in this culture love certainty so much. And they seem to love certainty more than hope. And — which is why they often seize on these really kind of bitter, despondent narratives that are they know exactly what’s going to happen…
… hope is tough. It’s tougher to be uncertain than certain. It’s tougher to take chances than to be safe. And so hope is often seen as weakness, because it’s vulnerable, but it takes strength to enter into that vulnerability of being open to the possibilities.
Veckans låt– en sång som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan.
A Brand New Day – sången från The Wiz som växte ut till en spellista med mestadels musikallåtar som alla förmedlar hopp, förväntansfull bävan, dimman som lättar, solstrålarna som bryter genom molnen, den nyfikna ovissheten… Och den blev en dancewalk till pendeltåget dessutom!
Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka?
I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla – inför den kommande veckan.
Veckans faktum
Slack i kalendern är bra. Och nödvändigt.
Några av veckans Glows
Möten med människor. Nya och gamla vänner. Djup efter djup och nya perspektiv.
Barnen. Utflykter med, middagar tillagade av.
Edina, Patsy, Saffy och Lola. Helt enkelt Absolutely Fabulous!
Solnedgången sedd från 27e våningen.
Äppelvin och tortilla.
Tryggheten i att ha en kollega som fångar bollarna jag tappar när jag faller.
Spännande uppdrag med tydlig kompetenskvittens.
Att hitta orden som förlöser mig från en del av förlamningen. Ord som också får beröra många.
Insikten om att den mentala resa jag gjort under det senaste decenniet hjälpt mig landa i mig själv, och därigenom rustat mig för att hantera den situation mitt liv nu befinner sig i med en grundton av kärlek.
Att känna hur processen rör sig framåt. Med två steg framåt och ett steg bakåt i en surrealistisk jenkaversion växlar den mellan vrede, utskällning, raseri, förtvivlan, sammanbrott, sorg, stillhet, samtal, förklarande, lyssnande, reflektion, acceptans, varande, vänskap. Så kommer det att fortsätta så ett bra tag framöver på den väg jag väljer. Vägen mot förlåtelse och försoning. För oss båda.
Veckans Grow
Att hålla fokus och förankra mig i andning och observation. En vecka med stor leverans och många smådelar.
Att hitta vägar att ta emot all kärlek och omsorg som räcks mig.
Att fortsätta hitta orden som bär mig framåt.
Veckans ord– ett ord som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan.
Surrealism
Innebörd: ””öververklighet”; om en i Frankrike efter 1:a världskriget utbildad modernistisk riktning inom konst, litteratur o. film som söker återge drömmar o. andra tillstånd i det undermedvetna ofta med chockartade o. absurda konstellationer.” (ur Svenska akademiens ordbok)
Veckans låt– en sång som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan.
I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla – inför den kommande veckan.
Veckans faktum
Att bli lämnad gör ofattbart ont.
Några av veckans Glows
”Briljant”. (Omdömet från en kund efter en av veckans leveranser.) Och blombuketten från en annan kund. Den gladde både mig och katten.
Den sommarvarma solen i ansiktet när 8-åringen och jag njöt av glass från glasskiosken tvärs över gatan. Två kulor var slog vi till på. ÄppleKanel och Lemoncake i min strut. Mmmmm.
Att se glädjen hos samma 8-åring på första trumlektionen. Framförallt när de två blivande hoten mot Dave Weckl fick gå lös som de ville på trumseten….
Gemenskapen i min kör. Även om jag mestadels satt bakom gänget och jobbade med workshopförberedelser i onsdags, var jag insvept i vänskap, musik och skapande.
Nära, kära vänner som stöttat med fikagemenskap, med promenader, med inbjudningar till lunch, biobesök, middagar, övernattningar och samtal live och via telefon.
Skratt, samtal, ljuvlig soppa och farligt god äppelkaka vid poddklubbens 8:e möte. Att temat för kvällen var världens undergång kändes passande på något sätt…
Kamerapromenaderna. Idag hittade jag, och kunde fånga, följande varumärke som jag hajade till lite extra inför (tänker då inte i första hand på matleverantören…)
Att se hur barnen tar stöd av och stöttar varandra i sorgen och oron.
Att känna hur processen rör sig framåt. Med två steg framåt och ett steg bakåt i en surrealistisk jenkaversion växlar den mellan vrede, utskällning, raseri, förtvivlan, sammanbrott, sorg, stillhet, samtal, förklarande, lyssnande, reflektion, acceptans, varande, vänskap. Så kommer det att fortsätta så ett bra tag framöver på den väg jag väljer. Vägen mot förlåtelse och försoning. För oss båda.
Veckans Grow
Fortsätta utveckla min bullet journal när jag nu ska hitta ramarna för ”mitt liv – plan B” (blev inspirerad av Wilda på reaktionista.se i våras – nu har jag tagit tag i att börja en egen variant. På Pen Store hittade jag förra veckan den perfekta anteckningsboken…)
Att lyssna på knopp och kropp i tid. Alltid viktigt, men extra angeläget när stresspåslaget är som det är. Vila och bara-varande påbjudet.
Att orka prata om det som händer. Det lär vara bra sägs det mig.
Att hitta vägar att ta emot all kärlek och omsorg som räcks mig. För att jag tror att jag behöver det.
Veckans ord– ett ord som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan.
Förtvivlan
Betydelse:” mycket stark negativ känsla av sorg eller ledsamhet, ofta med hopplöshet; det att vara förtvivlad”
Veckans låt– en sång som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan.
Fix you(Coldplay). Den fortsätter att dyka upp i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Onekligen signaturmelodi för den här perioden i mitt liv.
Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka?
I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla – inför den kommande veckan. Denna gång ska jag försöka summera en vecka som utan tvekan varit en av de mest omtumlande och omvälvande i mitt liv. Tre nya inslag har jag behov av att introducera också.
Nyhet 1 Veckans faktum
(Nej, det är inte att min förlovnings- respektive vigselring har varit för trånga. Det är frånvaron av dem.)
Veckans Glows
Den omtanke, medkänsla och kärlek som jag och resten av familjen mötts av när vi nu meddelat att vårt äktenskap är slut. Ingen nämnd, ingen glömd. Men jag har aldrig tidigare insett riktigt hur många och riktigt hur fantastiska vänner jag har. Ni betyder oändligt mycket för mig.
Att jag väljer att söka acceptansens och nådens – men också tydlighetens – väg när jag blev djupt sårad och berövad trygghet och kärlek. Kanske förutsätter de varandra. I mitt fall är det i alla fall så.
Att min f d livskamrats val är del av en process som gör att han tar emot all min vrede, förtvivlan och oro med respekt och integritet utan att hemfalla åt försvarsposition eller motanklagelser.
Det systraskap som Stockholm City Voices är – och kommer att förbli, trots att vår magiska, genialiska körledare Mo Field i veckan meddelade att hon lämnar kören. Våra sjukt talangfulla vicedirigenter Viveka Boettge och Tindra Thor kommer att göra ett kanonjobb som interimsdirigenter (och för min del gärna permanenta så småningom).
Solen och båtarna på Stockholms inlopp på när Åsa och jag satt i utomhuspoolen på Skepparholmen och smidde framtidsplaner för vårt företag.
Jammandet med barnen häromkvällen: C och A på gitarr och sång respektive klaviatur och sång, J på hemlagat trumset och jag på gitarr och kör.
Att få lyssna till C i Katolska Domkyrkans ungdomskör. Att sedan den gammaltestamentliga läsningen vid mässan var orden från från Syraks bok 26:1-4, 13-16 var lite extra grädde på mitt mos (i ärlighetens namn var det nog mest mitt sinne för livets ironi som fick sitt lystmäte). Mässans postludium var för övrigt min älskade toccata från orgelsymfoni no 5 av Widor – samma musik som vi en gång för snart 25 år sedan avslutade vår vigsel med… Ännu ett av livets märkliga sammanträffanden. Soon-to-be-exmaken tyckte att det var väl en bra musik att avsluta äktenskapet med, att knyta ihop säcken med liksom – ”bättre än Highway to hell i alla fall”. Nja, just nu skulle jag föredra AC/DC framför Widor any time of the day.
Att jag står upp. Med bevarat sinne för såväl livets absurditeter som dess skönhet, med galghumorn kvar och med trött nyfikenhet (kan man känna så?) på vad livet nu ska hitta på.
Veckans grow
Att lyssna på knopp och kropp i tid. Alltid viktigt, men extra angeläget när stresspåslaget är som det är. Vila och bara-varande påbjudet.
Att orka prata om det som händer. Det lär vara bra sägs det mig.
Nyhet 2Veckans ord– ett ord som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan.
Ursprung: från fornsvenskan: bl.a. vila, hugnad, undfägnad, beskydd. Från fornsaxiskan hjälp. Besläktat med gotiskans understödja och sanskrits hjälp tillflykt, stöder, håller.
Nyhet 3Veckans låt– en sång som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan.
Fix you(Coldplay). Huvudnumret i min och barnens jamsession (utan att jag tänkte närmare på texten); sedan har den har dessutom ljudit från A:s rum till ukke-komp under hela veckan, jag har tagit in och berörts av texten i mina hörlurar, och idag dök den också upp hos en spellista helt oförhappandes – som ett kvitto på att den vill vara signaturmelodi för den här perioden i mitt liv.
Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka?