OK, för de av er som mot all förmodan funderade över den där cliffhangern i inlägget Energisk… så kan jag avslöja att mina klart svagaste energiområden är fysisk energi och mental energi. Känslomässig och andlig energi fanns det däremot gott om. Ni som känner mig är knappast förvånade, eller hur? Exakt vad som ligger i dessa begrepp får bli en röd tråd för bloggandet under hösten.

Vi börjar med min största utmaning: fysisk energi. Alltså, för mig är det inte en kakbit att upprätthålla de goda vanor (disciplin låter såååå trist) gällande näring, rörelse, sömn och andning som är förutsättningen för schysst energinivå i detta hänseende. Min livlina när livet rasar över mig, och det verktyg som jag lättast hittar tillbaka till mellan varven, är ändå den medvetna andningen. ”Andas in, andas ut….” säger min sjuåring och jag till varandra när humöret pressas i botten av stress och krav. Faktum är att en bra diagnostisk check på mina spänningsnivåer är att kolla hur grunt jag andas. Om andningen landar i bröstkorgen – ju högre upp desto mer spänning – ”hey, det här är inte hållbart!”

Därför försöker jag så ofta som möjligt känna in, fokusera om man vill låta lite mer pretentiös, mitt andningsankare (ett begrepp från Mindfullnessterapin). När jag stannar vid rödljusen på promenaden till jobbet, när jag går iväg för att hämta utskrifter i skrivaren, när jag viker tvätten eller torkar av diskbänken – då  andas in genom näsan, med full uppmärksamhet på hur det känns när luften strömmar in i näsborrarna. Jag följer sedan med tanken luftströmmen ner i magen. Känner hur de nedre bilringarna utvidgar sig av luften, och hur de slappnar av i takt med att luften strömmar ut ur lungorna igen, allt medan tanken följer luftströmmen ut ur näsan.

Då kan jag vädra livsluft igen och känna livsandarna fylla kroppen!