Ett steg till!

Så kul det ska bli! Så nervös jag är… Kul! Nervös… Känslorna inför kvällens bootcamppass har varit minst sagt blandade. Fast någon tvekan om att jag skulle gå har det aldrig varit. Och skulle jag ha varit det minsta tveksam – ja, då har jag fördelen av att ha en bootcampfantast i min man som peppar lite extra när jag nu gett mig in i samma lek som han.

Tränare Sofia och ankaret Maria tog sina rekryter på ett balans- och styrkepass i Tantos backar. Att träna utomhus under en knivskarp månskära i den vindstilla januarikvällen – jag har inte nigit, men väl gjort knäböj, för nymånens skära för att travestera Bo Bergman – och senare i ett stilla snöfall var en helt magisk upplevelse!

Att släpa och bli släpad av sin träningskompis var en ny upplevelse. Att fightas i armhävningsposition likaså. Faktiskt kändes också mina ytterst fåfänga försök till handstående också som nya – jag kan inte minnas att jag någon gång stått på händer. Kom inte heller så långt i mina försök. När jag väl tagit sats och skulle sätta i händerna tog det bara stopp. Det sitter i huvudet. Men du feghjärnan, du kommer inte att vinna det här. Jag vet att jag förr eller senare kommer att stå på händer, även om jag kanske aldrig kommer att dansa på en hand

Favoriter som jägarvila, plankan, knäböj och armhävningar avverkade vi givetvis. Balansövningen draken  var skönt meditativ (tror att jag tog längst tid på mig att klara mina 20) om än lätt vinglig, medan utfall i låååååång uppförsbacke och därefter spurt till toppen krävde allt och nästan lite till. Men medrookiesarnas hejande, en lätt hand i ryggen och den hägrande utsikten på toppen bar ända upp. Det bästa av allt: inga tårar idag, bara glädje och j-r anamma!

Efter de avslutande upphoppen (30 stycken, ett för vart och en av oss) i pepp-ring var ursprungsplanen att gå till bussen för att ta mig hem. Men så såg jag nergången till Södermalms allé – och i andra änden är jag ju nästan hemma. Så min skoinvestering (en av mina bästa hittills) fick fortsätta att jobba – kunde liksom inte sluta springa eller powerwalka. Lite spurt mellan lyktstolparna blev det till och med!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *