Vänskap – dag 80 i #blogg100

Vilket gött avslut på arbetsveckan! AW med Tess på Gondolens bar:  Champagne de framboise (dvs champagnedrink med hallonlikör och hallonpuré…), utsikt över Saltsjöns båtar och kryssningsfartyg, över Kastellholmens och Skeppsholmens grönska, rosévin och, framförallt, samtal som läker, roar och reflekterar livet i smått och stort.

Har känt Tess runt ett år – men det känns som så mycket längre när jag tänker på hur nära och djup vår vänskap är. Vi sammanfördes av Helena, som hade på känn att vi skulle ha utbyte av varandra. Så rätt hon hade!

Vi kom in på det här med att få gåvan att träffa nya vänner som vuxen. När vi är barn, tonåringar och studenter blir våra möten med nya människor ofta till vänskaper, som varar kortare eller längre tid. Men väl ute i arbetslivet, och med familjekalendern fullspäckad av aktiviteter – då verkar det som att det blir svårare.

Jag har haft turen att jobba med flera personer som jag fortfarande har kontakt med och räknar som mina vänner. Men om jag ser tillbaka på de senaste tre åren – ja, ungefär den tid som jag varit tvåkvinnsföretagare – så ser jag hur vänskapskretsen fullkomligt exploderat och berikats av för mig nya människor.

Det hänger nog delvis ihop med att jag nu rör mig i många olika nya sammanhang, och att ta sig för-samheten spiller över på min fritid: jag har aktivt sökt upp och tagit till vara på möjligheter som kommit i min väg att kasta mig in i nya sammanhang. Jag har vågat känna efter när det stämmer extra bra med någon, och ibland dristat mig till (det har krävt en del mod) att tro att även de gärna fortsätter utbytet, och därför tagit kontakt för att ses.

Jag har alltid haft relativt lätt att sänka barriären mellan jobb och personligt. Lär mig ständigt om att balansera denna avvägning – men tror helt klart att även jobbkontakter kan berikas av att man vågar vara personlig i kontakten. Det är ju än så länge inte robotar jag möter!

Och jag tränar medvetet på att lyssna och se dem jag möter, oavsett situation. Jag vet själv vilken skillnad det gör när en person verkligen ser mig, omedvetet eller medvetet förmedlar att det jag säger spelar roll för hen och, som kära Tess och Helena så ofta återkommer till ”holds a space for me”. Min önskan är att ge samma gåva till andra i vänskap.

Skrev nyligen om vikten av att värna vänskapen. När jag sökte inspiration till det inlägget, snavade jag över en artikel i Wall Street Journal (av alla tidningar; artikeln ligger tyvärr bakom betalvägg) om ”vetenskapen om att få nya vänner”.

Artikelns utgångspunkt var just den att vi som vuxna inte möter nya vänner på samma sätt som tidigare. Inte bara möter vi färre personer som blir våra vänner – vi förlorar också gamla vänner med åren, i takt med att vi träffar en partner, får barn, skiljer oss, flyttar, byter jobb…

Och så länge du inte är en person med högt IQ, så verkar forskningen tyda på att människor med fler nära kontakter med vänner har ett högre välbefinnande. (Personer med högt IQ tycks ha en mer utvecklad förmåga att skapa intellektuell stimulans för sig själva på egen hand.) Så om du vill ge dig själv bättre förutsättningar för en god livskvalitet och hälsa (inte ytlig lycka eller ständigt obruten glädje nota bene) finns faktiskt en anledning att söka nya vänner eller plocka upp kontakten med gamla, utöver att vårda kontakten med befintliga vänner.

Första steget, enligt artikeln, är att våga bryta med det stigma som många förknippar med att söka nya vänskaper som vuxen. Fler vuxna än du tror skulle önska ett ökat utbyte med vänner; samtidigt så tror många (som vanligt när det gäller våra utvecklingsbehov) att de är ”ensamma i världen” om att inte ha nära vänner.

Sedan då? Artikeln ger några sammanfattade råd, som alla i sig förtjänar fördjupning och reflektion:

  • Vänner ger vänner. Våga vara öppen och välkomna dina vänners vänner som dina potentiella vänner.
  • Begränsa dig inte till människor som är precis som du.
  • Förvänta dig inte för mycket för snabbt.
  • Var öppen och våga dela med dig av dig själv, inklusive dina känslor.
  • Följ upp! Ett telefonsamtal eller träff är inte tillräckligt. Om kontakten med en person känns extra lovande – satsa på att följa upp den och hitta sätt att utveckla den.

Känns det igen? Det är ju egentligen samma råd som man kan ge till någon som söker en partner för ett kärleksförhållande. Inte så konstigt egentligen, en god vänskap och ett bra kärleksförhållande har många likheter.

vänskapens gemenskap

4 reaktioner på ”Vänskap – dag 80 i #blogg100

  1. Vilken underbar reflektion!

    Jag är lika glad jag, både över vänskapen med dig, och över Tess, och över att även ni klickade! Och som du så gör jag oxå vänner av de (som jag vill av de) jag arbetar med. Den distinktionen att skilja på privat och arbete har jag aldrig riktigt förstått.

    Ska sprida denna vidare – viktigt budskap. Vänskap är viktigt för välmående!

    💜

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s