Så har den här skottspolen nu anlänt till Sandviken i Gästrikland, närmare bestämt Högbo bruk. Här spelar maken och döttrarna musikaliskt lustspel i en akt från och med fredag och en vecka framåt.

Sandviken – staden där jag växte upp, och som jag lämnade när jag började gymnasiet. Med lättnad. Staden där sidorna ”den duktiga, plugghästen, musiknörden, den frikyrkliga, lillgamla, den avvikande” av mig etablerades och dominerade bilden av mig, såväl hos mig själv som hos många andra. Jag var tvungen att lämna staden för att kunna bredda bilden och hitta andra sidor av mig själv. På köpet åkte intresse och uppmärksamhet för mina rötters historia ut med badvattnet.

När jag återvänder den här gången är det med en växande nyfikenhet på bygdens historia och tidigare generationers liv. Kanske är det något som kommer med åren generellt, eller är det kanske bara jag som, impregnerad under den senaste tiden med historia och tradition från Skansen och kulningskurs, fått ett nyväckt intresse.

Hur har ditt intresse för dina rötter varierat genom åren? Och – vilken funktion tänker du att det för oss att ha kännedom och förståelse dels för hur de som gått före oss levt, dels för hur platsen eller platserna vi växt upp på utvecklats?

 

Foto:  Jan Ainali (Own work) [GFDL (http://www.gnu.org/copyleft/fdl.html) or CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons