När jag vaknar utan att kunna somna om, men ändå är alldeles för trött för att gå upp, sätter jag numera på en podcast (efter en headspace). Imorse blev det en pod med Tara Brach, i vilken hon bland annat citerade Thomas Merton. Citatet fick mig att vakna till ordentligt och börja fundera på vad jag hörde.

To allow oneself to be carried away by a multitude of conflicting concerns, to surrender to too many demands, to commit oneself to too many projects, to want to help everyone in everything, is to succumb to the violence of our times.

Thomas Merton, Conjectures of a Guilty Bystander (1966)

Citatet visade sig vid googling vara del av ett längre sammanhang:

There is a pervasive form of contemporary violence to which the idealist most easily succumbs: activism and overwork. The rush and pressure of modern life are a form, perhaps the most common form, of its innate violence. To allow oneself to be carried away by a multitude of conflicting concerns, to surrender to too many demands, to commit oneself to too many projects, to want to help everyone in everything, is to succumb to violence.The frenzy of our activism neutralizes our work for peace. It destroys our own inner capacity for peace. It destroys the fruitfulness of our own work, because it kills the root of inner wisdom which makes work fruitful.

Än en gång påmindes jag alltså om att inre och yttre liv måste hänga ihop. Att mitt arbete med att förändra världen måste börja med att jag landar i fred, frid och vila hos mig själv. Att jag, för att kunna ge andra kärlek, utrymme och inkännande, måste ge mig själv kärlek, utrymme och inkännande.

Senare under dagen snavade jag över en artikel i mitt FB-flöde (tack Henrika, som delade den): Våga varva ner – ny samhällstrend. I den citeras bland annat Sokrates:

Se upp för torftigheten (eller eg. ofruktsamheten, ”barrenness”) i ett hektiskt liv.

Så passande att jag denna semester verkligen och äntligen lyckats koppla ur och av i betydligt högre utsträckning än på mycket länge. Ska suga på orden hos Thomas Merton och i referenserna i artikeln under återstoden av semestern och, när den väl kommer, hösten. Jag vill ge utrymme för vilan, lugnet och stillheten.

Gör du mig sällskap?