Lek för livets skull

När jag läste Brené Browns ord om vikten att värna vilan och leken som jag citerade i min återblick i söndags var det som om det var första gången jag läste dem. Vilket ju är märkligt, eftersom jag både läst och bloggat om dem förut.

Nåja. Istället för att grotta ner mig i anledningar till denna minneslucka gör jag en liten recap, återanvänder och reflekterar lite över vad det betyder för mig idag. Jag tänker nu främst på den del som handlar om leken.

För visst är det väl sorgligt, ja, rent av problematiskt, att leken ofta anses som något barnsligt, något som man lägger av med som vuxen. När den i själva verket är viktig för vår hälsa och välbefinnande.

Det sjunde livsrådet för ett helhjärtat liv, som jag bloggade om 2016, lyder

Värna om leken och vilan – frigör dig från tröttheten och prestationstänkandet

Brené Brown
  • Leken görs inte i något annat syfte än sitt eget (nog så viktigt när så mycket av det vi gör, görs för att optimera oss själva och våra prestationer, som Brené Brown påpekar)
  • Leken är frivillig
  • Leken är lockande och attraktiv i sig själv
  • Leken är fri från tidspassning
  • Leken gör att vi släpper taget om vår självmedvetenhet
  • Leken ger ett utrymme för slumpen och improvisationen
  • Leken ger mersmak – leken föder lust till lek

Så sammanfattar lekforskaren Stuart Brown lekens essens. Och så sammanfattar jag några av mina favoritsysslor som jag ger och vill ge prioritet och utrymme i mitt liv.

Som kär lek – leken med en annan människa, nära och nakna. I urvarandet, sensualiteten och sexualiteten. Få saker slår den leken, få saker ger mig mer närvaro, mer energi, mer livskraft. Och definitivt mersmak!

Som musiken – att lyssna, utöva, ge mig hän i klanger, rytm och melodislingor. På konsert, hemma, promenad, i kör eller som åhörare. Att vara åhörare beskrivs ibland som en passiv aktivitet, som att konsumera musik. Men om jag på allvar låter mig vara fullt ut närvarande i åhörandet samskapar jag min upplevelse, leker fram den tillsammans med artisten. Inte alls särskilt passivt i min värld.

Som dans – ja, det är något jag leker alldeles för lite med. Men längtar efter att leka mer med. Hemmadiscon och dancewalks.

Som matlagning – ja, det kan faktiskt vara en lek under rätt förutsättningar. Har inte gett mig de förutsättningarna på länge dock.

Som goda samtal – ordens, tankens och intuitionens dans och musik med goda vänner. Nästan lika fantastiskt som kär lek!

Så ja, jag vill vara en lekande människa. På dessa och fler sätt. Homo Sapiens Ludens.

Vilka lekar leker du helst?

Vy över Globens scen där Florence and the machine spelade för ett folkhav som glimmade av lysande mobiler
I måndags lekte jag både musik och dans på konserten med Florence + The Machine

Att leka när världen står i brand?

Sommaren 2016 kommer väl för många år framöver att bli ihågkommen som en av de oroligaste och mest oroande i världen på länge – och som sommaren då PokémonGo kom till Sverige. Som med alla nyheter av den dignitet som jakten på Pikachu innebär, dränktes media – såväl gammelmedia som sociala media – av lycksaliga hissningar och förfasade dissningar.

Ett av dissningstemana kan sammanfattas ”Se, så djupt mänskligheten sjunkit att vi fokuserar på att jaga fantasifoster – samtidigt som krig och ofärd råder, demokratin hotas och klimatet är vid en tipping point”.

Min reflektion på detta argument är att när världen står i brand behöver vi leken mer än någonsin förut. Även om forskningen kring betydelsen av lek och lekfullhet hos vuxna inte är så utvecklad, så finns det resultat som tyder på att leken och lekfullheten är gynnsam för vår förmåga till

  • att hantera stress,
  • lärande, fantasi och kreativitet,
  • empati, medkänsla, förtroende och närhet,
  • energi och vitalitet, samt
  • att känna glädje och hopp.

I min värld är det här förmågor som vi i högsta grad behöver i orostider. För att hålla huvudet kallt, för att orka tro att det kan bli bättre, för att orka att inte ge upp, för att se lösningar och tillsammans med andra söka konstruktiva vägar ur eländet.

Som så ofta handlar det om att vi måste kunna hantera till synes motstående perspektiv samtidigt – och kanske se att de till och med förutsätter varandra. Allvar och lek. Sorg och glädje. Frihet och regleringar. Eftertänksamhet och handling.

Så även om du inte gör oss Pokémonjägare sällskap – ge lekfullheten och leken utrymme i ditt liv!

IMG_3430
Gör som sonen/lokföraren och ge fantasin fritt spelrum!

Läs mer: 

The Benefits of Play for Adults, Helpguide.org

Proyer, R. & Ruch, W. (2011), The virtuousness of adult playfulness: the relation of playfulness with strengths of character. Psychology of Well-Being: Theory, Research and PracticeTheory, Research and Practice 2011 1:4

Ludere necesse est – ett av mina inlägg om Brené Browns livsråd för ett helhjärtat liv.

Sysselsattsbesatt?

När jag vaknar utan att kunna somna om, men ändå är alldeles för trött för att gå upp, sätter jag numera på en podcast (efter en headspace). Imorse blev det en pod med Tara Brach, i vilken hon bland annat citerade Thomas Merton. Citatet fick mig att vakna till ordentligt och börja fundera på vad jag hörde.

To allow oneself to be carried away by a multitude of conflicting concerns, to surrender to too many demands, to commit oneself to too many projects, to want to help everyone in everything, is to succumb to the violence of our times.

Thomas Merton, Conjectures of a Guilty Bystander (1966)

Citatet visade sig vid googling vara del av ett längre sammanhang:

There is a pervasive form of contemporary violence to which the idealist most easily succumbs: activism and overwork. The rush and pressure of modern life are a form, perhaps the most common form, of its innate violence. To allow oneself to be carried away by a multitude of conflicting concerns, to surrender to too many demands, to commit oneself to too many projects, to want to help everyone in everything, is to succumb to violence.The frenzy of our activism neutralizes our work for peace. It destroys our own inner capacity for peace. It destroys the fruitfulness of our own work, because it kills the root of inner wisdom which makes work fruitful.

Än en gång påmindes jag alltså om att inre och yttre liv måste hänga ihop. Att mitt arbete med att förändra världen måste börja med att jag landar i fred, frid och vila hos mig själv. Att jag, för att kunna ge andra kärlek, utrymme och inkännande, måste ge mig själv kärlek, utrymme och inkännande.

Senare under dagen snavade jag över en artikel i mitt FB-flöde (tack Henrika, som delade den): Våga varva ner – ny samhällstrend. I den citeras bland annat Sokrates:

Se upp för torftigheten (eller eg. ofruktsamheten, ”barrenness”) i ett hektiskt liv.

Så passande att jag denna semester verkligen och äntligen lyckats koppla ur och av i betydligt högre utsträckning än på mycket länge. Ska suga på orden hos Thomas Merton och i referenserna i artikeln under återstoden av semestern och, när den väl kommer, hösten. Jag vill ge utrymme för vilan, lugnet och stillheten.

Gör du mig sällskap?

Helhjärtat vill jag leva – dag 99 i #blogg100

Bloggutmaningen #blogg100 går mot mål. Eftersom jag har missat att blogga en dag sedan starten den 1 mars är detta dag 99 i min utmaning – jag ser upploppet, inte minst i FB-gruppen för #blogg100-inläggen. Där har de flesta inläggen idag ett tresiffrigt nummer i rubriken.

3470650293_60b27d6539_bEn röd tråd genom denna utmaning (den började till och med innan #blogg100 drog igång) har varit Brené Browns tio livsråd för ett helhjärtat liv från boken Våga vara operfekt. Jag vill ägna detta inlägg åt att samla mina tankar hittills på temat, som ett index och möjlighet till repetion för dig och mig. Det är ju den berömda upprepningen som är kunskapens moder…

1. Värna om ditt sanna jag – frigör dig från andras åsikter 

2. Värna om medkänslan med dig själv – frigör dig från kraven på att vara perfekt

3. Värna om motståndskraften – frigör dig från att döva dina känslor (numbing) och maktlöshet 

4. Värna tacksamhet och glädje – frigör dig från rädslan och otillräckligheten

5. Värna om intuitionen och tilliten – frigör dig från behovet av att veta säkert  

6. Värna om skapandet – frigör dig från jämförelsetänkandet 

7. Värna om leken och vilan – frigör dig från tröttheten och prestationstänkandet

8. Värna om lugnet och stillheten – frigör dig från orons livsstil

9. Värna det meningsfulla arbetet – frigör dig från dina egna tvivel och andras krav 

10. Värna om skrattet, sången och dansen – frigör dig från behovet att verka cool och ha koll

Vila – dag 6 i #blogg100

waterMen vilan då? Det blev inte så många ord om den i gårdagens inlägg om Brené Browns sjunde livsråd för ett helhjärtat liv:”Värna om leken och vilan – frigör dig från tröttheten och prestationstänkandet”. Att vila handlar om sömn är självklart, men vila kan vara mycket mer. Jag vilar genom att läsa (pappersböcker), att strosa längs Årstavikens stränder, att lyssna på Per Johansson och Eric Schüldt när de utforskar människovarandet i någon av poddserierna Människan och Maskinen, Kunskapens träd och Myter och Mysterier till exempel. Vila för mig kan också vara att laga mat eller baka, om förutsättningarna är de rätta.

Vila är inte minst att lyssna på musik där tiden står stilla. Musik där förhållningarna långsamt glider ihop och isär, som livets egen andning. Där melodier och klanger talar direkt till mitt hjärta, utan att passera hjärnans ”gå”.

Här är min spellista för vila. Helt säkert passar den inte alla. Helt säkert passar något stycke någon läsare. Om du vill dela dina recept för vila, blir jag glad!